tisdag 22 maj 2018

SCEN: Peter Jöback och Med Hjärtat som Insats




Den 20 september har Peter Jöbacks show ”Med Hjärtat Som Insats” premiär på Cirkus i Stockholm. Vi kan nu avslöja vilka sju personer som kommer att skapa magi tillsammans med Peter i ”cirkusmanegen” i höst. Peter har själv valt ut sin drömcast som kommer att komplettera honom i denna popteater. Det är en mångfacetterad ensemble med sju färgstarka artister där alla har något unikt att tillföra showen. Låt oss presentera Marianne MörckJens HulténElin König AnderssonGunilla BackmanFrida ÖhrnKarl Noremo och Daniel Mauricio.
”Jag känner mig oerhört förväntansfull inför min största egna show hittills på fast scen. Att dessutom få möjligheten att dela resan med denna spännande och talangfulla handplockade ensemble känns fantastiskt och inspirerande” säger Peter Jöback.
MARIANNE MÖRCKHon är i grund och botten en operasångerska och har bland annat sjungit titelrollen i Carmen ochGlada Änkan mot Jan Malmsjö. Med åren har hon blivit en av våra mest folkkära artister och skådespelerskor. Mörck har också haft flera regissörsuppdrag inom operan, bland annat på Göteborgsoperan, Malmö Opera och Drottningholms Slottsteater och Dalhalla men även internationellt med uppsättningar i Finland, Sydkorea och på Estniska Nationaloperan i Tallinn. På filmduken känner vi igen henne från Wallander-filmerna och senast i tv-humorserien Bonusfamiljen och nu Sjölyckan. Marianne Mörck och Peter Jöbacks vägar korsades för första gången när Peter gjorde sitt genombrott som ”Robert” i Kristina från Duvemåla där Marianne spelade ”Fina-Kajsa”. Ett kärt återseende blev det då de båda flyttade in som två av stjärnorna på slottet i tv-serien med samma namn.
JENS HULTÉN
Han gjorde sin filmdebut 1997 i Daniel Fridells film Under Ytan och fortsatte till en början i bland andra tv-serierna Skilda Världar, Emma åklagare, Insider och Graven. Jens Hultén fortsatte sedan skådespeleriet med roller i kriminalseriernaBeck, Irene Huss, Kommissarie Winter, Fjällbackamordenoch är kanske främst igenkänd för sin roll som ”Seth Rydell” i Johan Falk-filmerna. Peter Jöback och Jens Hultén jobbade tillsammans 2005 när de båda medverkade i Cabaret på Tyrol där Peter var medproducent och spelade rollen som The MC. Hultén har även spelat i filmerna "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” och uppföljaren "Hundraettåringen som smet från notan och försvann". Internationellt har han setts som en av Silvas män i den 23:e James Bond-filmen Skyfall 2012 och 2015 spelade han mot Tom Cruise i Mission: Impossible – Rouge Nation.
GUNILLA BACKMANDet var som sångerska som Gunilla Backman började sin karriär och hon musikaldebuterade som "Liesl" i Sound of Music - syster till "Kurt von Trapp" som spelades av Peter Jöback. Som en av Sveriges största musikalstjärnor har Gunilla även medverkat i bland annat Jesus Christ Superstar och hon spelade huvudrollen ”Donna” i den svenska uppsättningen av ABBA-musikalen Mamma Mia!. Gunilla har medverkat i Miss Saigon i London och i Les Miserables i både tyska Duisburg och London. På filmduken har vi sett Gunilla Backman som senast i Beck: Sjukhusmorden och i tv-rutan har hon figurerat i program såsom Doobidoo och Så ska det låta.
FRIDA ÖHRNFrida Öhrn är en sångerska och låtskrivare och 2007 med gruppen Oh Laura blev hon rösten i låten ”Release Me” som blev en stor hit världen över. Hon gav tillsammans med Bo Sundström ut tonsatta dikter av Pär Lagerkvist 2007 - samma år som hennes band Cookies n’ Beans släppte sitt debutalbum. Det countrypop-band som Frida Öhrn startade tillsammans med Charlotte Centervall och Linda Ström som vi bland annat sett tillsammans med Peter Jöback på hans julkonsert ”Jag kommer hem igen till jul”. 2016 startade hon sitt egna skivbolag och tog första steget som soloartisten Öhrnmed singeln ”What Are You Waiting For” och senare sitt kritikerrosade soloalbum ”Bang Bang”.
ELIN KÖNIG ANDERSSONAkrobatartisten Elin König Andersson har rest och uppträtt i Europa och USA. 2010 hänförde hon publiken i tv-programmet Talang och tog sig ända till final med det ena mer spektakulära akrobatiknumret än det andra. Elin har medverkat i Mamma Mia! The Party på Tyrol i Stockholm och vi har tidigare sett henne i Joe Laberos show och som medlem i show-gruppen Burn Out Punks,vilkas främsta uttrycksmedel är cirkus, eldkonst och galen komedi med varumärket ”bensinindränkt-punk-rock n ‘roll”.
KARL NOREMOKarl Noremo är i grunden dansare och sångare och i dansen svänger han sig mellan stilar såsom Ballett, Street, Ballroom och Jazz. Efter att ha utbildat sig på American Musical Theatre Academy i London har Karl medverkat i flertalet föreställningar där såsom ELEGIES, String of Pearls och Sweet Charity. Senast spelade han Billy Elliot i Stockholms Stadsteaters uppsättning 2017 där han hänförde publiken med sin uttrycksfulla dans.
DANIEL MAURICIOSom 18-åring började Daniel Mauricio balettakademien i Göteborg och han har alltid ägnat sig åt dansen men hittade senare hem inom musikalvärlden där han även fick sjunga. Daniel debuterade i The legend of the Lion King på Disneyland i Paris vilket i sin tur ledde till att han fick en roll i musikalen med samma namn på West End i London. Efter detta har han bland annat medverkat iChicago i Köpenhamn, West Side Story på Göteborgsoperan. Senast på teaterscenen gjorde Daniel rollen som ”Matumbo” i The Book Of Mormon i Olso.
Missa inte "Med Hjärtat Som Insats" på Cirkus i höst
Showdatum: Premiär den 20 september kl. 20.00. Därefter spelas föreställningen torsdag till lördag hösten 2018.
Biljettalternativ: Dinnershow-biljett inkl. middagspaket eller endast showbiljett
Föreställningens längd: 100 minuter
Boka biljetter via Showtic här
"Med hjärtat som insats” produceras av: 2Entertain, Live Nation, Vicky Nöjesproduktion i samarbete med Sinclair Entertainment.

torsdag 10 maj 2018

FILM: Django - Django Reinharts liv som musikalisk upprorshandling i fransk biopic




Regi: Étienne Comar
Titel: Django (2017)
Medverkande: Reda Kateb, Cécile de France m.fl.
Frankrike, 2017
Njutafilms

1943. Någonstans i Ardennerskogen leker barn. Plötsligt blir de skjutna till döds. Fler människor flyr för sina liv och vid lägerelden skjuts en blind sångare och gitarrist. Han var Django Reinharts stora idol som barn.

Vi ser inte de som skjuter. Men vi förstår. Inga överlevande. Romer skjuts, bränns inne eller tas till koncentrationsläger.

Samtidigt i Paris går "den levande legenden" Django Reinhart på scenen - mycket sent, han har varit ute och fiskat i floden Seine. Fångsten ska bli middag.

Django Reinhardt och Franska Hotkvintetten slog igenom 1934 och när filmen börjar är Django en uppskattad musiker i Paris under andra världskriget. Även bland de tyska ockupanterna. Vi ser ett hav av nazistuniformer och Django säger att han inte är så noga med vem som lyssnar på honom. Alla har rätt till bra musik.

Django är övertygad om att alla älskar honom - men är det ändå inte självmord att bege sig till Tyskland, för en fransk-belgisk-romsk jazzmusiker? Listan över vad han inte får göra på konserterna är längre än listan på vad han får göra.

Omgivningen inser före Django själv att han inte är skyddad av sin stjärnstatus.

Så småningom planeras en flykt till Schweiz, till friheten. Men det tar tid. Mesta delen av filmen står Django vid en sjö och fiskar och ser bister ut. Han kommer inte över sjön till Schweiz idag heller. Han komponerar vid kyrkans orgel och det som han komponerar blir sedan känt som rekviem för alla romer som dog under andra världskriget.

Klimax i filmen är en flyktscen under ett musikunderhållningsnummer - som taget från Den Stora flykten eller Mupparna eller Sound of Music. Fast småskaligt. En engelsk flygare ska smugglas över gränsen. Django ska distrahera tyskarna. För alla älskar ju hans musik.

När det gäller rollbesättningen så spelas alla romer i filmen - utom Django själv (som spelas av Reda Kateb) - av romer.

Som så ofta när det gäller biopics tar man sig ofta friheter med sanningen för att det ska bli dramatiskt --- i filmen lyckas Django fly till Schweiz, under stor dramatik. I verkligheten kom han aldrig in i Schweiz, utan avvisades vid gränsen och fick slokörat bege sig tillbaka till Paris igen. En sådan dramatisk kurva är knappast filmisk, verkar man ha tänkt, och se här, flykten till Schweiz lyckas, precis som slutet av Den stora illustionen. Cinematiskt vackert plumsande genom snö, och så är huvudpersonen i säkerhet.

Kärnan i filmen är Djangos uppvaknande från "jag gör bara musik och spelar för vem som vill lyssna" (inklusive nazister som mördar romer) till upprorsman och medlem av La resistance --- motståndskvinnan Louise de Klerk, spelad av Cécile de France, omvänder honom till den rätta, medvetna vägen. Karaktären Louise de Klerk är mycket löst inspirerad av den verkliga motståndskvinnan Maggie Kuipers. Men om hon i verkligheten hade ihop det med Django ... är hitintills okänt. Det är förmodligen helt och hållet en fiktion.

Rekviemet av Django Reinhart fanns och uppfördes vid krigets slut även i verkligheten --- men i verkligheten har det mesta av noterna gått förlorade. Tyvärr.

Django är en lågmäld och ofta långsam film --- inte helt sann som biopic betraktad, men den lyckas leverera en sanning i alla fall. Om romernas situation under andra världskriget och filmes epilog, då Djangos rekviem spelas och verkliga offer visas på bild i ett allt större collage, är berörande.

Django är en fantastiskt bra film. Om musiken som förströelse, som glädjekälla, som tröst och som upprorshandling. Och som minnesmärke.

BG

tisdag 8 maj 2018

FILM: Jean Gabin Masterpiece Collection - Fransk filmhistoria när den är som bäst!

SKÅDESPELARGIGANTENS BÄSTA FILMER, FÖR FÖRSTA GÅNGEN PÅ DVD I SVERIGE!

Studio S presenterar stolt de allra bästa filmerna med den franske skådespelargiganten och nationalikonen Jean Gabin (1904-1976) – för första gången på dvd i Sverige!

Praktverk som inte bara är Jean Gabins bästa filmer, utan tre av de mest hyllade franska filmer som gjorts överhuvudtaget.

Samtliga av dem totalförbjöds av nazisterna under ockupationstiden, men ges nu ut i originalversionerna. Digitalt restaurerade.


DAGEN GRYR

En beväpnad fabriksarbetare barrikaderar sig på vinden i ett hyreshus efter att ha anklagats för mord, samtidigt som huset omringas av poliser och en hätsk folkhop. Banbrytande för sitt sätt att använda återblickar och nyinspelad i Hollywood som Lång natt (1947) med Henry Fonda.


DEN STORA ILLUSIONEN

Antikrigsfilm som nazisterna kallade ”Filmkonstens fiende nr 1”. Om en grupp franska fångar under första världskriget som planerar att fly samtidigt som de blir vän med en kultiverad tysk officer (Erich von Stroheim). Bygger på en sann historia som Jean Renoir (själv lägerfånge under kriget) fått berättad för sig. Filmen Oscarnominerades till Bästa film och finns på de flesta kritikers listor över historiens främsta verk.


DIMMORNAS KAJ

En efterspanad desertör försöker lämna landet via La Havres dimhöljda hamnkvarter, men dras in i en ödesdiger mordintrig av en vacker kvinna. Genombrottet för Gabins motspelerska, blott 18-åriga Michèle Morgan, som jämfördes med en ung Garbo.

Marlene Dietrich och Jean Gabin - ett omsusat kändispar.
Frankrikes stora stjärna

Skådespelaren Jean Gabin var notoriskt svår att arbeta med, var känd för sin stormiga romans med Marlene Dietrich hade en kort Hollywood karriär, blev krigshjälte under andra världskriget (istället för att stanna i Hollywood) och gjorde fransmännens deckarfavorit numer ett, Kommissarie Magiret, rättvisa på vita duken. Dessutom han Jean Gabin medverka i flera av fransk films största klassiker. Tre av dem har nyligen restaurerats av Franska filminstitutet och ges ut i en praktisk boxförpackning med massor av extramaterial. Jean Gabins filmkarriär har aldrig sett förr sett så lysande ut, eller blivit så analyserad.
Den svenska utgåvan har givetvis svenska texter som tillval till alla filmerna.

De tre utvalda filmerna är: La grande illusionLa quai de brumes och Le jour se leve. Eller på svenska: Den stora illusionenDimmornas kajDagens gryr.

Vem vill inte efterlikna idolen Gabin?

I gamla svenska komedier, typ pilsnerfilmer (som är gjorda samtidigt som dessa franska dramer) försöker hjältarna ofta efterlikna "Jean Gabin" - han var ju grabbarnas idol och dessutom känd för att vara stilig. Varför inte försöka efterlikna honom och sedan är det bara att "get the girl". Så fungerar de flesta svenska (och amerikanska) filmer på den tiden.

Men inte en enda stor "Jean Gabäng" film fungerar på det sättet.

"Boy meets girl, boy loses girl, boy gets shot."

Inte riktigt den story arc man eftersträvade i den tidens säljande svenska filmer. Eller i den tidens Hollywood storsäljare och klassiker.

Men franska filmer är ett helt annat kapitel. Den franska publiken verkar inte haft något emot att strömma till biograferna för att se kvalitetsdramer med filosofiska diskussioner, mörka tankar, olyckliga kärlekshistorier och slut där de båda älskande inte får varandra. Som i Dimmornas kaj, Dagen gryr och även Paradisets barn.

Paradisets barn är inte en Jean Gabin film, men dock en film av samma regissör och samma manusförfattare och med ett liknande slut - att de båda älskande skiljs åt för alltid.

Poetisk realism

Jean Gabins roligaste film är Den stora illusionen i regi av Jean Renoir. Det här klassas som krigsfilm - vilket kan avskräcka en del filmälskare - men det här är krigsfilm utan en enda krigsscen!

Det är också en av filmhistoriens roligaste filmer.

Den största delen av filmen utspelar sig i olika fångläger - och vi får se en lång rad av "grävande" scener och misslyckade "prison break" scener.

Jean Gabins karaktär Löjtnant Maréchal och hans överordnade Kapten de Boeldieu blir nedskjutna och tillfångatagna redan i filmens inledning - varpå de blir bjudna på middag av den tysk,Kapten von Rauffenstein, som sköt ner dem och han ber till och med om ursäkt att Löjtnant Maréchals ena arm är skadad. En av tyskarna med lägre rank skär upp köttet till honom, mycket artigt. De båda överordnade Kapten de Boeldieu och Kapten von Rauffenstein (tysken och fransmannen) finner varandra direkt, de har gemensamma intressen och gemensamma bekanta och har till och med dejtat samma tjej under olika tidsperioder. Det verkar som om "nationsgränser" bara är påfund av högt uppsatta styrande - de som ingår i trupperna har inget emot att umgås med varandra och de har heller inget emot varandra.

Gentlemän - inte soldater

Gentlemän, inte soldater - War Horse är baserad på Morpurgos kända bok.
Filmen är gjord 1937 och handlar om det stora kriget - "the great war" - alltså det som idag är känt som första världskriget. Det hade inte varit något andra världskrig än, men det låg i luften. Den stora illusionen är inte en krigsfilm, det är en antikrigsfilm.

I en nutida antikrigsfilm War Horse (baserad på Michael Morpurgos bok) slås det fast att första världskriget var det sista kriget där folk var gentlemän i första hand och soldater i andra hand.

Den franske officeren förkroppsligar detta ideal ända ut i de vitbehandskade fingerspetsarna. Han är övertygad om alla människors lika värde, han framhåller alla fransmäns lika värde i ett samtal med en tysk, alltså ALLA i det rum där han bor i det nuvarande fånglägret --- vilket filmåskådaren VET inkluderar en svart person och en invandrad jude (vars föräldrar är från Danmark respektive Polen).

Mot antisemitism

Det hade behövts någon som den franske överklass-kaptenen under andra världskriget, som lugnt och sansat och med gentlemannamässig auktoritet pratat lite vett med Hitler och de andra tyskarna. Han förkroppsligar idealet en "officer och gentleman" ända ut i de vitbehandskade fingerspetsarna.

Filmmakarna bakom Den stora illusionen visste att det låg krig i luften igen och att antisemitismen hade fått grogrund i Europa. Därför har de dragit sitt stå till stacken - i det absolut populäraste mediet (film) har de med en positivt tecknad karaktär som predikar allas lika värde. Och ännu viktigare: man har med en judisk karaktär som presenteras som trevlig, generös, pålitlig, en lojal vän och mycket mycket fransk - Löjtnant Rosenthal (spelad av Marcel Dalio).

Lyxiga matpaket för fransmännen

Rosenthal berättar utan omsvep att hans föräldrar är från Danmark respektive Polen så han är naturaliserad fransman, men han anser ändå sig ha rätt att försvara de tre stora gods och alla andra familjeklenoder de redan köpt på sig --- inklusive ett galleri fullt med förfäder!). Den nyrike mannen bjuder på sin proviant som kommer i stora paket från hans familj - det räcker till alla fransmännen i hans rum - och de äter och dricker som kungar och adelsmän. Bästa konjaken, bästa gåslevern, bästa makrillen ... Läckerheterna (och de läckra dryckerna) passerar revy, de äter helt klart bättre än sina fångvaktare ... och så klipps det till tyskarna där de sitter och petar i sig oaptitlig sauerkraut!

 Löjtnant Maréchal lär sig en fras på hela tiden i fånglägret och det är inte "saurerkraut" utan orden "streng verboten". Det upprepas ofta!

Fantastiska flyktplaner

Det finns många otroligt roliga scener i Den stora illusionen --- och många har blivit kopierade i alla möjliga senare tiders filmer, som scenen med sången marseljäsen (som retar upp tyskarna) i i klassikern Casablanca och scenen med tunnelgrävandet och den stora showen som avledande manöver i The Muppets on Tour.

Humorn är ofta lågmäld med träffsäker. Som när de olika fångarna ska rotera fångläger precis när de frågat klart sin flytktunnel. Maréchal tar på sig med farofyllda uppdraget att informera de nya fångarna om att tunneln i deras rum är färdig och klar under golvbrädorna --- men de nya krigsfångarna är engelsmän och förstår så klart inte ett ord av vad han säger.

Ett av fånglägren i filmen är en gammal anrik borg och en fransk medfånge med stort historiskt (och arkitektoniskt) intresse informerar hela tiden Maréchal om vilket århundrade som olika delar har byggts och tillägger även vilken stil det är och så vidare --- som om de vore turister på utflykt till ett exotiskt resmål.

Det var en gång en svältande sjöman ...

När Löjtnant Maréchal och Löjtnant Rosenthal har flytt och nästan svälter ihjäl sjunger de den klassiska franska barnvisan Il etait un petit navire (det var en gång en liten sjöman) --- tills de kommer på att texten handlar om svältande matroser som funderar på att äta upp varandra --- och det är inte en så passande sång att sjunga när de själva håller på att svälta ihjäl.

Räddningen blir en gammal bondgård där en änka bor själv med en liten dotter. Hon bryr sig inte om att ange krigsfångarna --- och hon bryr sig inte om kriget heller --- de får arbeta på gården istället och äta upp sig och tillfkrriksna.

När det blir jul och den lilla flickan vill äta upp det lilla jesusbarnet i krubban ("en av mina släktingar", påpekar juden) säger  Maréchal de tyska orden han kan "streng verboten" --- på skämt. Hon får äta upp Josef istället ...

Triumf eller nederlag?

Lottes man har försvunnit i kriget ---- liksom alla hennes bröder. Hon visar upp bilder av dem och vid vilka slag de stupade. Alla slagen hon räknar upp räknas som stora tyska triumfer under det första världskriget. Men för Lotte är det inte stora tyska triumfer, det är bara stora nederlag, vartenda ett.

Ghorde deras medverkan någon skillnad? Filmen menar att det gjorde det inte, men att de dog gjorde stor skilnad för Lotte.

Ändå, ironiernas ironi, går  Löjtnant Maréchal och Löjtnant Rosenthal tillbaka till kriget för de tror att de gör så stor skillnad, de vill hjälpa Frankrike att vinna!

Jean Gabin hade Jean Reniors egen uniform från första värdkriget på sig i filmen. Regissören kan sitt ämne och har så att säga undersökt det på plats. Liksom manusförfattaren.

Pulsar genom snön, mot Schweiz ...

Ett tidigt manusutkast slog fast att både  Löjtnant Maréchal och Löjtnant Rosenthal dog i kriget --- men versionen som blev filmad slutar med ett öppet slut.

Löjtnant Maréchal och Löjtnant Rosenthal pulsar genom snön i Schweiz, fast beslutna till att ta sig tillbaka till sitt förband och göra sitt för att Frankrike ska vinna kriget. Fast beslutna att göra skillnad. Men om Maréchal hade stannat hos Lotte och hennes dotter vet man att han hade gjort skillnad.

Den stora illusionen är en unik krigskritisk krigsfilm som kom helt i rätt tid. Den är också rolig, tragisk och vacker.

Utan facit i hand 

Krigsfilmer idag om den här tiden har facit i hand, men Den stora illusionen gjordes 1937 för att försöka få in historien på ett annat spår - utan fler krig mellan länderna (när det ändå är så uppenbart hur mycket invånarna har gemensamt med varandra!) och utan antisemitism och tankar om att vissa är mer eller mindre värda när det gäller nationstillhörighet.

Den stora illusionen är också namnet på en bok --- filmen har medvetet lånat titeln därifrån (även om bok och film inte har något med varandra att göra, innehållsmässigt) --- men den stora illusionen i filmen verkar vara att det aldrig ska bli något mer krig, att det stora krigets fasor ska ha avskräckt alla från krig för all framtid.

Det var en vacker tanke - men det visade sig vara en illusion.

BG

måndag 7 maj 2018

FILM: Ted - A Beautiful Mind - För kärlekens skull - Dubbelrecension

Ted Gärdestad (Pålsson) på folkparksturné på "den gamla goda tiden" när folkparkerna och folkhemmet blomstrade.

Regi: Hannes Holm
Titel: Ted - För kärlekens skull
Medverkande: Adam Pålsson, Peter Viitanen, Jonas Karlsson m.fl.
Manus: Hannes Holm
Sverige, 2017
Stella Nova Film
Nordisk film

Efter succén med En man som heter Ove, tar sig Hannes Holm an en annan svensk myt: en pojke som heter Ted. Syskonkärlek, folkparksliv, krossade hjärtan, sol och vind och vatten och en egen måne i universum och en sattelit och härliga dagar ...

Ted älskade kärleken och att spela sin musik (brorsan skrev texterna), men han led också av schizofreni och tog slutligen sitt eget liv. En kontrasternas historia. Men Teds liv har blivit en framgångsrik och ofta riktigt mysig film, en hyllning till folkhemssverige och fornstora dar ...

Det känns självklart att hans berättelse filmatiseras.

Vi vet ju hur sorgligt framgångssagan slutade. Hannes Holm gör som många andra biopic filmare - han börjar nära slutet och går sedan tillbaka för att berätta hur det började och hur det blev så här.

Som om man spelar upp en bilkrasch i slow motion efter vad som såg ut som ett vinnande Formel 1 lopp ...



Väntar man sig en musikfilm ... så får man en del musik. Men så mycket annat.

Men filmen försöker mest att vara A Beautiful Mind - den där filmen där Russel Crowe spelade ett geni med schizofreni - och här ska Ted Gärdestad vara ett geni med schizofreni.

Det genialiska är att kunna skriva musik och det galna är att prata med låtsaskompisar. (Det verkliga geniet, John Nash, som porträtterades i A Beautiful Mind konstaterade torrt att han minsann aldrig sett låtsaskompisar - men skit samma, myten är redan cementerad!)

Det här Alfons och Hemlige Mållgan greppet är rätt uttjatat och även det där att "komma på" att låtsaskompisarna aldrig blir äldre. För det verkar ju ingen annan bli heller. Alla ser likadana ut genom hela filmen.

Skådespelaren som spelar Ted ser ut att vara 30 hela tiden, alldeles för gammal för att spela 14-årige Ted och för ung för att spela 40+ Ted.

Om du jämför med filmen Borg så avverkade man där 3 olika skådespelare för att porträttera Borg (2 av dem var med i flashbacks) och då slutade man ändå filmen när Borg han var i 20-års åldern.

Det hade varit bättre om filmen Ted också valt att fokusera på någonting - en viss period i musiken eller ett visst personligt drama. Som det är nu blir det varken hackat eller malet.

Intrycket man får är att tjejen Lotta Rammel tog knäcken på Ted (hon ser ut som Camilla Läckberg i filmen, och den verkliga Lotta Rammel spelar sin egen mamma i filmen). Han hoppade av turnén med ABBA för att vara med henne och så spolar hon honom direkt.

Ted sitter på tåget och läser tidningsrubrikerna, om hur Borg vinner Wimbledon igen och hur ABBA gör världssucce. Ted har gett upp både tennisen och musiken "för kärlekens skull" (eller för dumhetens skull?) och det blir han knäpp av.

Sedan fortsätter filmen ett bra tag till, en ny tjej och en ny familj kan inte laga Ted som blir allt trasigare.

Det knäppaste är att ge en massa pengar till en amerikansk sekt (scenerna i Oregon är inspelade i Tanumshede) och en svinrik guru säger att Ted måste försaka allt (snällt av gurun att ta hans pengar) och att lyx och överflöd som han är van vid inte leder till lycka. Lyx och överflöd? Den religiöse svinrike gubben har tydligen aldrig sett en svensk folkpark backstage. Det är så långt från lyx och överflöd man kan komma. De som gör turnéer gör det för att möta sin publik och för att göra dem lyckliga, inte för att få lyx och överflöd och rikedomar.

Tomas Ledin pratar förresten fortfarande om världsturnen med ABBA som det roligaste i sin karriär!

Det hade Ted också kunnat göra - om han inte sumpat allt för en Camilla Läckberg lookalike.

Svensk film tycks ha fått pippi på fornstora dar - på den där tiden då Sverige var bäst i världen på tennis och musik och en massa annat. Borg är förresten också med i filmen om Ted.

När det gäller att rata kläderna som han skulle sjunga Melodifestivalvinnaren Satellit i (under Eurovision) verkar Ted förresten inte alls knäpp.

Scenkläderna ser både fåniga och obekväma ut!

Det har varit en del kontroverser kring filmen i media. Enligt Gärdestads dotter, Sara Zacharias, är flera av hans anhöriga starkt kritiska till filmen och har utan framgång försökt stoppa inspelningen. Dock har flera andra av Ted Gärdestads anhöriga godkänt filmen, till exempel Teds bror Kenneth Gärdestad.

Filmen hade en succéartad premiär. Efter fem dagar hade filmen setts av över 135 000 personer. Den 8 januari 2018 gick Ted – För kärlekens skull in som etta på biotoppen.

Något filmen lyckas med är att få Teds musik att fastna igen - låten Himlen är oskyldigt blå sitter som en smäck och man hör den i huvudet långt efter att man lämnat biosalongen.


Ted - För kärlekens skull släpps på DVD och BD den 14 maj --- en film som är värd att ses, och framförallt höras! Se den igen ... och nynna med i sångerna.

FILM: Ted - För kärlekens skull - En magnifik triumf för svenskt filmbygge!


Jonas Karlsson utklädd till Stikkan Anderson och en alldeles för gammal Adam Pålsson utklädd till tonårige Ted.


Regi: Hannes Holm
Titel: Ted - För kärlekens skull
Medverkande: Adam Pålsson, Peter Viitanen, Jonas Karlsson m.fl.
Manus: Hannes Holm
Sverige, 2017
Stella Nova Film
Nordisk film

Ted - För kärlekens skull är ett magnifikt svenskt filmbygge - det här är svensk films svar på IKEA - Tänka sig, hur otroligt mycket det går att få in i ett paket!

Biosuccé - ny på DVD den 14 maj!
Det är så mycket som imponerar. Hur man lyckats få in en hel "slice of life" när det gäller den svenska kulturindustrin och musikindustrin förr i tiden. Hur man lyckats få in i stort sett alla stora kändisar som fanns i Sverige i samma film: alla de fyra ABBA-medlemmarna, Stikkan, Björn Borg, Bo Strömstedt, Povel Rammel ... Sverige tycks vara på topp både när det gäller tennis och musik. Made in Sweden, yeah!

Designen är också klockren, alltifrån vad som finns i en gammal studio till hur det svenska folkhemmet såg ut. Och de svenska kulturfesterna när "alla var där" verkligen betydde att alla var där ...

Musiken ... Man kan inte gå fel med en hel film med Ted Gärdestad musik!!!

Man får känslan av att detta är en jukebox musikal, à la Mamma Mia! Att Ted-låtarna bara legat där och väntat på att bli musikal, eller i alla fall ett slags musikalfilm ...

Sedan finns det ju en baksida till myntet ...

Allt med filmen är inte klockrent, och man funderar på hur bra filmen kunde ha blivit, om man hade koncentrerat sig lite. Som Borg. Också från Nordisk film. Där kan man prata biopic-mästerverk!
Man försökte inte knö in hela Björn Borgs liv i en film, man nöjde sig med den sista Wimbledon finalen som Björn Borg vann, den som gjorde honom bäst i hela tennishistorien, och den gjorde det på ett sådant sätt att man tyckte att det var en superspännande film - TROTS att man vet hur tennismatchen slutar!

Filmen Ted gapar över (för) mycket - och på så sätt mister man hela stycket. Alltså helhetsbilden.

Man koncentrerar sig inte på någon speciell aspekt av Teds liv. Allt ska med.

Och det går så klart att kritisera att det inte är någon rättvisande bild av Ted (kritik som framförst bland annat av Teds dotter) och att det inte är någon rättvisande bild av den nedåtgående spiral som Ted fastnar i ...

Och samma skådespelare verkar först alldeles, alldeles för gammal för att vara tonåring och sedan för ung för att vara fyrtioplussare ...

Det problemet hade man inte med Borg, eftersom det var logiskt att protagonisten såg lika gammal ut hela tiden.

Filmen var ju mäktigt snygg på bio, som en hyllning till den svenska sommaren och de folkparker som frodades förr i tiden.

Men det var svårt att inte dras med av (med-)publikens negativa kommentarer.

"Inte visste jag att han var så rubbad!"

Ja, det är slutkommentaren som fälls av publiken när folk har sett Ted Gärdestad filmen på bio.

Och det är lite synd. Att det är allt som blir kvar av Ted. Att han var rubbad.

Man hade säkert kunnat göra en film om Borg också där han verkade rubbad. (Som när han investerar sin förmögenhet i kalsonger, och gifter sig med Loredana) men nationalklenoden Borg slapp en sådan film.

Varför slapp inte Ted?


FILM: Peter Rabbit - alias Pelle Kanin - får en tuggvänlig uppföljare!

Varna era pallkrakar! Peter Rabbit kommer tillbaka!

Biosuccén Peter Rabbit - Pelle Kanin på svenska - får en uppföljare!

James Corden (Peter Rabbits röst) och Rose Byrne och Domhnall Gleeson medverkar i vårens populära familjefilm, där alla morötter lever farligt när Peter och hans tre busiga systrar far fram som en ullig, gullig tornado!

En av årets stora ekonomiska överraskningssuccéer blev den animerade familjefilmen Pelle Kanin, som spelade in hela 320 miljoner dollar, trots kritiken mot filmens allergichock-scener. Denna oväntade biosuccé har fått studion Sony Pictures att beställa en uppföljare, skriver THR.
Alla morötter lever farligt med Peter Rabbit i närheten!

Will Glucks film bygger på Beatrix Potters populära barnböcker och handlar om hur en busig kanin hamnar i fejd med McGregor, vars grönsaksland är oemotståndligt för den förstnämnde. Studion meddelar att Gluck kommer tillbaka för att skriva och regissera uppföljaren.

Studion har spikat biodatumet 7 februari 2020 för uppföljaren.

Morotssmak på popcornen, någon?

söndag 6 maj 2018

FILM: The Greatest Showman - Hugh Jackman sjunger, dansar och charmar som P.T. Barnum

Zac Efron och Hugh Jackman skålar och dansar i The Greatest Showman.

Regi: Michael Gracey
Titel: The Greatest Showman
Manus: Jenny Bicks, Bill Condon
Medverkande: Hugh Jackman, Zac Efron, Michelle Williams, Rebecca Ferguson, Zendaya, Keala Settle m.fl.
Land: USA, 2017
Distribution: 20th Century Fox


The Greatest Showman kan fortfarande upplevas på biograferna - en storslagen upplevelse - och nu även aktuell på DVD, BD och VOD. Med massor av extramaterial!

The Greatest Showman
är 2017 års största "surprise hit wonder" på biograferna och filmen slog rekord i Storbritannien i hur länge den låg på topp tio listan --- och började klättra UPPÅT igen!


En Showman som växer med tiden

Vanligtvis sjunker filmer ju äldre de blir. Men The Greatest Showman är något helt annat än alla de storfilmer som måste ses på premiärdagen eller premiärhelgen --- den fick "positive word of mouth" och många som älskade sångerna och shownumrena såg den många gånger. Den är inte heller beroende av överraskningar, som så många superhjältefilmer och andra upphaussade filmer.

Man kan berätta handlingen i hela filmen utan att komma in på spoilervarning. Hur det går är liksom inte grejen med den här filmen, det är Sången och Dansen som är mödan värd!

Man har inte sett så många människor hoppa omkring och sjunga och dansa tillsammans sedan High School Musicals glansdagar!

Förutom öppningsnumret i La La Land då ... 


En La La Land i en annan typ av showbiz ...

The Greatest Showman har mycket gemensamt med La La Land - den levererar en önskedröm om att folk som följer sina drömmar blir belönade till sist. 

Alla inom showbiz vet att det inte är sant. Men tänk om ...

De båda filmerna har också det gemensamt att de är "original musicals" till skillnad från de framgångsrika jukeboxmusicals (som Mamma Mia!) där musiken redan tidigare är känd, och kan fungera som dragplåster i sig.

The Greatest Showman
tar ingen draghjälp alls av redan kända toner. (Även i La La Land spelades kända 1980-tals hits på ett Hollywoodparty).

The Greatest Showman vann en Golden Globe för bästa låt.

Och styrkan i filmen är musiken - och när den skäggiga damen sjunger är det med pamp och pomp och pondus.

Styrkan i filmen är inte logiken, eller biopic delen. P.T. Barnum och en del av karaktärerna i filmen har levat på riktigt, och vad som hände i verkligheten inkräktar inte mycket på storyn i filmen.


Varför kan inte "freaksen" få en egen story arc?

Massor av människor hittas på och ges stora roller, som det unga Disney paret, Z & Z, som blir förälskade "över alla klassgränser". Det som är extra mycket irriterande med detta (förutom att de inte är övertygande som skådespelare) är att i en film som säger sig vilja celebrera freaks och folk med annorlunda utseende så lägger man ALLA kärlekshistorier och kärleksscener mellan nästan overkligt vackra och fotomodellssnygga människor med slät och perfekt hy. Zac Efron fick åtminstone ihop det med en mullig tjej i filmmusikalen Hairspray, två barbiedockor som blir förälskade är inte alls lika rörande ... Och Hugh Jackman och Michelle Williams är mycket snyggare än sina verkliga förlagor.

Kunde någon av "freaksen" ha fått en kärlekshistoria? Eller en historia över huvud taget? Annat än att vara objekt som P.T. Barnum ska rädda och ge en mening med livet?

Filmen har inte mycket med den verklige P.T. Barnum att göra, som inte alls var lika snygg eller trevlig eller korrekt som karaktären som Hugh Jackman spelar.

Den verklige P.T. Barnum höll sig på topp i 50 år som underhållningens mästare. Han utnyttjade folk och var ungefär lika charmig som en bulldozer.


Karaktärsmord på Jenny Lind

Det konstigaste med filmen är hur den gör våld på Jenny Linds karaktär - i verkligheten var hon gift med en vanlig, trevlig kille hemifrån Sverige. (Lite som den sentida operastjärnan Birgit Nilsson, väldigt jordnära och chosefri och gift med sin ungdomskärlek, en veterinär). Här i filmen blir Jenny Lind vanvettigt förälskad i P.T. Barnum som är mycket, mycket äldre än hon ... och som dessutom inte begriper sig på opera, och hon försöker spräcka hans äktenskap. Ack, dessa fala farliga femme fatales från Europa som kommer till Amerika och vill förstöra amerikanska helylle familjevärderingar! Här går man verkligen in på klichéer - eller om man försöker skapa ett anti-me-too-inlägg.

"The film does Jenny Lind a great disservice" fastslog en Hollywoodtidning, och det är att ta i i underkant.

Ja, hon lämnade turnén som P.T. Barnum organiserat med henne som stjärna, men det var för att hon tyckte att han var oprofessionell. Kan det ha haft något med att hon ensam skulle överrösta en 60-mans orkester OCH fyrverkerier med sin sång?


En påhittad partner för Barnum

Zac Efrons karaktär fanns inte i verkligheten, men hans karaktär har i alla fall den fördelen att Hugh Jackmans karaktär har någon att förklara saker för (utan att prata direkt med publiken) och någon att sjunga och dansa med ... och man förstör inte en verklig karaktärs historia. Som man gör med Jenny Lind.

Sedan är det också helt historiskt inkorrekt att insinuera att Drottning Victoria skulle ha haft något emot vem som kom till hennes hov - kreti och pleti från hela Commonwealth kom hela tiden till hovet, folk med alla möjliga utseenden, religioner, hudfärger, klasser ... hon var ju allas drottning. Hon var också aktivt mot rasism, slaveri och förtryck ... Men hon hade ingen reell makt, Storbritannien var redan bara en konstitutionell monarki.

Letar man historiska fel, hittar man många. Som att de båda ungarna inte växer under alla år som filmen utspelar sig ...

Men man får tänka sig det hela som en teaterpjäs - sång och musik och underhållning och skådespelare som står på en scen och sjunger och dansar ... Så hänger man inte upp sig på hur otroligt rent och snyggt det var i denna version av "förr i tiden", och att Michelle Williams karaktär inte har annat att göra än att tvätta redan vita lakan.

Oklahoma!

The Greatest Showman är en okej film, men en helt fantastisk och storslagen musikal! Som musikal vill man se, men framförallt höra, filmen om och om igen.

Och även om de båda Disneyskådespelarna inte är speciellt bra (eller övertygande) i sin kärlekshistoria är Michelle Williams alltid bra, och Hugh Jackman är strålande!

Jackman verkar stormtrivas med att ha gått vidare från superhjälterollerna --- eller snarare; med att ha gått tillbaka till rötterna. Vem vet, om det blir en filmatisering av Oklahoma! borde Hugh Jackman vara ett givet val för huvudrollen. En scenversion av Oklahoma! var förresten vad Jackman jobbade med innan han blev upptäckt som Wolverine ... en gång för länge sedan, när den första superhjältefilmen som skulle celebrera "det annorlunda" skulle göras. Och budskapet gick hem, med råge, utan att någon sa "Mutant and proud" flera gånger.

Keala Settle och sången This Is Me, är The Greatest Showmans absoluta höjdpunkt. En låt som gjord för att låta regnbågsflaggan flyga högt!

BG

FILM: The Greatest Showman - Samma story tål att upprepas - även utan mutanter och dansande discogrisar


The Greatest Showman, Sing, X-men - same old story?

Vad har tre väldigt olika filmer gemensamt?

Samma historia:



PT Barnum, spelad av Hugh Jackman i The Greatest Showman, samlar alla freaks med udda utseende och speciella förmågor till en skola, förlåt, en teater. Där han tränar upp dem och får dem att tro på sig själva.

De blir en familj och när skolan, förlåt, teatern, brinner ner till grunden hjälps de alla åt att bygga upp den igen.


Koalan Buster Moon i Sing. Han hittar en massa djur med speciella förmågor och tränar upp dem och får dem att tro på sig själv (bland annat två grisar som dansar disco) och tillsammans bygger de upp en teater när den förstörts till grunden - eftersom de har blivit en familj.



Mutanten Charles Xavier hittar en massa freaks med speciella förmågor och får dem att tro på sig själv. Han startar en skola och tränar upp allas förmågor - och deras tro på sig själva. När skolan brinner ner bygger de alla upp den igen. Eftersom de blivit en Familj.

När skolan brinner ner igen bygger de upp den igen. När skolan exploderar så bygger de upp den igen.

När ... ja, ni fattar. Det här är en skola som brinner ner eller exploderar väldigt ofta! 

Speciellt för en skola som marknadsförs som "a safe haven" för mutanter ...



Charles Xavier kan charma de flesta (och kontrollera deras tankar) men han lyckas inte med Logan, alias Wolverine, som inte är imponerad av Charles samling med "freaks" och inte vill vara en del av dem. Så han hoppar av X-men, startar en Cirkus och samlar sina egna freaks ...

OBS! teatrar är tydligen lika lättantändliga som skolor ...

Men! Ännu en familj är redo att bygga upp den igen!

Nej, förresten. Man struntar att bygga upp den! Man skaffar ett tält istället!

Så mycket bättre! Folk kommer ju för showen. Inte för byggnaden. ;D

fredag 4 maj 2018

FILM: Tjuren Ferdinand - Charmig långfilm om världens mest kända tjur ...

Nina & Ferdinand är de nya "Fern & Wilbur"!

Full fart med Ferdinand ...
Carlos Saldanha
Originaltitel: Ferdinand
USA, 2017
20th Century Fox
Tjuren Ferdinand är en varm, rolig och färgglad komedi med hjärtat på rätta stället och med massor av skojiga karaktärer --- och det är stort fokus på djuren i denna moderna fabel! Hurra! (Alltför många barnfilmer har mest en massa människor som barnen blir uttråkade av i stora roller ...)

Ferdinand är en tjur som fanns på riktigt, i verkligheten, i Spanien, och han överlevde tjurfäktningshelvetet genom att göra den bästa showen någonsin, han blev berömd, han blev staty och han blev berömd barnbok (fast med "fel slut" - Ferdinand överlevde inte bara genom att vägra slåss, då hade han bara blivit slaktad direkt) och sedermera blev Ferdinand berömd Disney-kortfilm (som går i Sverige på SVT varenda julafton) och nu har Ferdinand äntligen fått sin egen långfilm - designad av Fox. Gänget bakom Ice Age och Rio har satt tänderna i nya djurkaraktärer ... !

Här finns det massor av tjurar som har olika personligheter! Och tre skojiga ekorrar! Förlåt, igelkottar. Och världens festligaste get! Som drömmer om att bli personlig tränare till nästa "Tjuren från Bronx" ... Men att få Ferdinand att "tänka som en vinnare" går helt enkelt inte. Han förstår inte varför livet måste vara en tävling ... Och han vill inte slåss.

Han vill hellre lukta på blommorna!

Något som man saknar är den kloka och förstående mamman (känd från julaftons-Ferdinand!) som gett Mamma Mu ett ansikte innan Mamma Mu ens fanns ...

Här finns inga mammor alls --- Ferdinand och de andra tjurkalvarna har bara pappor (som så ofta i Hollywoodfilmer och tecknade filmer). Vanligtvis brukar tjurkalvar växa upp med sina mammor, och inte ha en susning om vem pappa är eller hur många halvsyskon de har (genom samma avelstjur) ...

Men till skillnad från många filmer (vare sig för små eller stora filmälskare) så finns här i alla fall flera "bra kvinnoroller" (även om de är i minoritet) --- en tuff igelkottstjej som leder igelkottsligan, en rolig get (plus för komisk roll!) och en människoflicka, Nina, som blir Ferdinands bästa vän ... Tillsammans dansar de och luktar på blommorna ...
Nina och Ferdinand luktar på blommorna tillsammans ...

Den här versionen av Ferdinand har drag av den stora amerikanska barnklassikern Fantastiska Wilbur där vänskapen mellan en människoflicka, Fern, och en liten griskulting, Wilbur, var kärnan i berättelsen  --- även om spindeln Charlotte också var en vän till griskultingen och det är hon som räddar hans liv ...

Men i Ferdinand finns ingen magisk spindel, så hur ska Ferdinand klara livhanken när alternativen är slakthuset (för mesiga tjurar som inte vill slåss) och arenan (för tuffa tjurar som blir dödade)?

Det är inte precis en "win-win" situation. Snarare en "lose-lose" situation.

Ferdinand är den enda i tjurgänget som genomskådar det ruttna systemet och han konstaterar kallt att "tjuren vinner aldrig".

Alltså blir hans mission i den här versionen inte bara att rädda sig själv, utan att solidariskt rädda ALLA tjurarna i filmen ... Lättare sagt än gjort!

Av de andra tjurarna är den absolut roligaste en highland cattle tjur som inte ser ett smack för sin långa lugg, och som pratar skånska (i den svenska versionen).  "Vilken del av Skåne är det är?" är en obetalbart rolig översättning, när tjurgänget befinner sig i på flykt i Madrid,  mitt i en trafikstockning ...
Undvik trafikstockning och tjurrusning - var miljövänlig och ta bussen!

Ferdinand filmen har kritiserats för att uppfostra en ny generation av mesar/ pacifister/ vegetarianer/ tjurfäktningsmotståndare ... you name it. Och att filmen "ljuger" om tjurarnas sanna, våldsamma natur.

Men som det brukar vara i fablernas värld: det står klart att djuren inte är djur, utan att de representerar människotyper - precis som på Aesops tid, när man berättade sagor om den smarta Räven som lurar Korpen, om Vargen i Fårakläder, om den Kloka Ugglan och så vidare. Även (Leksaks-)djuren i Nalle Puh representerar människotyper. Inte djur.

Man behöver inte vara Einstein för att direkt se att tjurgänget är som ett gäng skolungar som hela tiden ska ha ett nytt mobboffer --- och vem det är och hur maktbalansen är, skiftar ofta, som en gungbräda. Och budskapet i Tjuren Ferdinand om att alla (oavsett läggning, intressen, utseende etc.) har rätt till att vara sig själva och välja sitt liv, utan att bli mobbade för den skull, är enbart positivt.

Ferdinand vinner i längden!

Tjuren Ferdinand nominerades både till Golden Globe och till Oscars för bästa tecknade långfilm - och det är den roligaste tecknade långfilmen i år!

BG

FILM: En fluga gör ingen sommar ... Men en fluga gör en lyckad fars!

"Min herre är en riktig flugtyp!" försäkrar expediten, som säljer en fluga istället för en slips till Hasse Ekmans karaktär, den förhoppningsfulle författaren Bertil, i filmen En fluga för ingen sommar (1947). 

En fluga gör ingen sommar är en svensk komedifilm från 1947 i regi av Hasse Ekman. I huvudrollerna syns Eva Henning, Hasse Ekman, Sonja Wigert och Lauritz Falk.

Filmen premiärvisades 17 september 1947 på biograf Anglais i Stockholm. Inspelningen skedde i AB Europa Studio i Sundbyberg med några utomhusscener från Nybrokajen, Centralen i Stockholm och Venedig i Italien av Bertil Palmgren.

Sekreteraren Inga och författaren Bertil är gifta. Inga övertalas av sin chef att följa med på en affärsresa till Italien. Lite motvilligt går Bertil med på detta. Medan de är isär förförs båda två, Inga av sin chef, och Bertil av en bokförläggares dotter. Bertil får det sedan jobbigt när han ska försöka dölja sin affär, han vet ju inte att Inga råkat ut för samma sak - och Bertil trasslar snart in sig en massa lögner. Bland annat för att förklara att han blivit av med den unika sidenslips som Inga gett honom ... Och varför han istället har en fluga på sig!

Fin personkemi mellan Hasse Ekman och Eva Henning som även i verkligheten var gifta när filmen spelades in!

Det är Sonja Wigert och Hasse Ekman från filmen
En fluga gör ingen sommar som pryder Hasse Ekman boxen Guldkorn volym 3 ...

Sången En fluga gör ingen sommar har både text och musik av Hasse Ekman.

Filmen gavs ut på DVD för första gången någonsin i april 2018 och ingår i  den gula Hasse Ekman boxen, guldkorn volym 3.

Farsen håller förvånansvärt bra än idag - främst tack vare vitsig dialog och smart manus och att frun (Eva Henning) ständigt verkar dra det längsta strået i olika situationer ... Eva Henning gjorde sin debut i kritikerrosade komedier och har enorm komisk tajming --- även hon hon gått till filmhistorien som lovordad i stora tragiska roller. Men det är kul att se henne göra ett återbesök i komedigenren, som hon behärskar så utmärkt! Eva Henning och Hasse Ekman är också mycket roliga tillsammans som syskon i filmen Kungliga Patrasket!

Inga i filmen är den som försörjer familjen, medan Bertil sitter hemma och hoppas på att bli författare - och på hans lott står det bland annat att laga middag och att få tag på middagsmat i den tidens affärer, där man betjänades över disk och lämnade sina ransoneringskuponger ...

Fortfarande görs det mesta hushållsarbetet av kvinnor (typ 80%) så visst är det kul med ombytta roller där mannen gör 100% - tills han anställer ett hembiträde,s om visar sig vara helt värdelöst, så istället får han TVÅ personer att göra kaffebricka och frukost på sängen till - både frun och hembiträdet!

Filmen är aldrig fördömande mot snedsteg - eller mot de två "farliga förförarna" som faktiskt passar bäst ihop som par - vilket är ovanligt, än idag, och även i farser och komedier.

Sonja Wigert och Hasse Ekman hade tidigare gjort den vackra och tragiska Ombyte av tåg tillsammans - en klassisk pärla i svensk filmhistoria - och det är synd att Sonja Wigert inte fick en längre filmkarriär med fler roller.


Rollista i urval:

Eva Henning – Inga Brantemo, sekreterare
Hasse Ekman – Bertil Brantemo, författare, Ingas man
Sonja Wigert – Christina "Chris" Lovén
Lauritz Falk – direktör Berger, Ingas chef
Olof Winnerstrand – Lovén, bokförläggare, Chris far
Katie Rolfsen – Agnes Karlsson, hembiträde
Douglas Håge – Granlund, reklamchef
Margit Andelius – fröken Santesson, Lovéns sekreterare
Gunnar Björnstrand – 40-talisten
Ulla Andreasson – Bettan, Bertils syster
Gull Natorp – fru Andersson i matvaruaffären
Charlie Almlöf – Oskar Andersson, hennes man
Astrid Bodin – fru Lundgren, en granne
Carl Ström – Pekoralet
Sven Lindberg – Svante, skulptör

Eva Henning, spelar Inga, som är sekreterare på ett företag, Korpen, som säljer unika slipsar och flugor ... En tjänsteresa till Italiens Venedig för att köpa siden blir ett vackert inslag i filmen.
Hasse Ekman återvände till Venedig när han skulle spela in den omtyckta och lyckade komedin Sjunde himlen  med Sickan Carlsson i huvudrollen som läkare.

När systern kommer på besök kommer Bertil på att den tillfälliga älskarinnan marknadsfördes för grannarna som hans syster, så hur ska ha ta sig ur det här trasslet?
Och älskarinnan marknadsförs när hon kommer på besök som det nya hembiträdet .. SURPRISE! Hon är faktiskt mycket bättre på att laga mat och baka och passa upp än det riktiga hembiträdet!
Fast oturligt nog blandas potatismjöl och sömnmedel ihop ... Fast kakan smakade i alla fall okej!
Det finns gott om Hembiträdeskomedier där "fina flickan" byter plats med ett hembiträde och får se vilket svårt jobb det är .... Men i det här fallet är "fina flickan" mycket arbetsammare och duktigare än "det riktiga hembiträdet" - som mest av allt är intresserad av semester och kaffe och bullar och skorpor på sängen varje morgon ...
Katie Rolfsen spelar det hopplösa hembiträdet ... som egentligen inte kan någonting, utom att hålla på alla sina lediga dagar (alla utom måndagen ...) och förkunna allt som hon INTE gör! Efter Christinas läckra matlagning verkar Agnes mat ännu äckligare och oaptitligare ...
En hel del av komedin kretsar kring en borttappad slips med hundhuvuden, som bara finns i ETT exemplar ... HUR ska nu Bertil klara sig ur knipan? Utan att få bära hundhuvudet?!


BG

Hemma hela sommaren och Veckan före barnbidraget - Elin och Ellen kan göra ett hattrick!

Man kan ha kul utan ny dator, ny ipad, ny mobil, ny film-
kamera, ny cykel, ny jacka, dyr hämtmat och dyra resor ...
Författare: Elin Johansson, Ellen Ekman
Titel: Hemma hela sommaren
Illustrationer: Ellen Ekman
ISBN: 9789129708493
Förlag: Rabén & Sjögren

Utgivningsdatum: 2018-04-27

Snälla Elin och Ellen - gör en tredje bok! Ett riktigt hattrick och sätt den i krysset - igen!

Hemma hela sommaren är Elin och Ellens nya bok - och man kan med fördel passa på att även leta fram deras omdiskuterade debut, Veckan före barnbidraget. (Kom ut 2016 - finns fortfarande i boklådorna och definitivt på biblioteken!)

Grundtemat är detsamma --- hur kan man ha kul för en väldigt liten slant --- och budskapet är detsamma: Med snällhet, påhittighet och fantasi kommer man långt!

Huvudpersonen, jaget, som berättar historien, är en finurlig liten flicka, hennes mamma och även hennes mormor är hur coola som helst och böckerna är trots --- eller just på grund av --- sina allvarliga ämnen väldigt, väldigt roliga.

Humorn ligger både i texten och i bilderna och de två kompletterar varandra så bra!

Till exempel ... När flickan och mamman ska ha korv och makaroner "glömmer" mamma korven i affären. Korv med makaroner går ju lika bra att äta utan korv ... Man kan ju ha ketchup till.

Och skattjakten är jättekul! Liksom att flickan fixar ett slags låtsas-resa för mamman ... Fast hon inte kommer till Paris på riktigt ...

I den här nya boken är återigen drömmar om resor på tapeten --- Hemma hela sommaren avslöjar direkt i titeln att det blir ingen långresa för flickan och hennes mamma. Men det blir så småningom en cykelresa ...

Allt börjar med att fröken frågar alla barnen vad de ska göra för kul i sommar. Legoland, Vattenland, resa till Thailand ... och "Vi ska på safari!" säger huvudpersonen. Hennes mamma sätter avslutningstårtan i halsen. 

Fröken tror däremot på att de ska på safari. Eller så är hon så pass finkänslig att hon inte ifrågasätter barnens fantasier (man kan faktiskt bygga ett eget Legoland hemma också, ett litet ett! Och fixa vattenland med trädgårdsslangen och en balja eller två hemma på gräsmattan ...)

Men det blir i alla fall ett slags safari ändå för flickan och mamman --- och mormor kommer också med på ett hörn! --- för de cyklar ut till badplatsen och tältar där och har ett riktigt äventyr när de låtsas att det är ett vattenhål för vilda djur ...

Som grädde på moset får de till och med se en bäver!

Generationerna är så fint skildrade och det är kul med en bok där barn hela tiden INTE tjatar om att få saker ... och att det är så orättvist om de inte får nya mobiltelefoner varje månad, typ. Det sämsta jag läst är Bennys hemliga rapporter - lillsyrran (8 år) har egen ipad, egen mobil och egen dator, trippel skärmtid, och grejor till att göra egna filmer, och killen har väl lika mycket eller mer grejar, han är ju äldre ... och de ska äta ute på restaugang med kompisarna (det är billigare att äta hemma) och de lurar kvarterets småungar på deras sparpengar istället för att leka gratis med dem, och de behandldar hela tiden föräldrarna som någon slags servicemaskiner och bankomater som hela tiden ska serva dem .. samtidigt som de talar om att de vill ha frihet. Ja, tjena.

I såna fall hade de där bortskämda ungarna själva ha kunnat kolla hur långt barnbidraget räcker! Det räcker inte till både korv och makaroner!

Speciellt inte när det är en vecka kvar till nästa barnbidrag!

Barnböcker drar allt oftare upp förväntningarna hur mycket grejor som barn ska ha, hur mycket som de förväntas ha, och det är väldigt sällan att det ifrågasätts.

Utan trippla skärmar, nya mobiler och ipads och egen filmutrustning lyckas i alla fall den här lilla flickan ha kul i alla fall - hon har bara en loppisbok coh en kikare som hjälpmedel.

Total kostnad för äventyret: 30 kronor.

Handbok för superhjältar - Ensam - Röda maskens återkomst!

Kolla in: Lilla Rödluvan och stora stygga
vargen i superfin superhjältetappning !!!

Författare
: Elias Våhlund, Agnes Våhlund
Titel: Handbok för superhjältar - Ensam
Serie: Handbok för superhjältar (del 3)ISBN: 9789129705089
Förlag: Rabén & Sjögren

Utgivningsdatum: 2018-04-27

Det här är en superbra missa-inte-serie om superhjältar ... Eller? 

Egentligen handlar serien mycket om vardagssituationer, om Lisa som blir mobbad i skolan och måste ta itu med sin situation, om att flytta till en ny stad, om ensamhet och om att längta efter kompisar ...

När Lisa hittar boken om hur man blir en superhjälte i den första boken tror hon optimistiskt att allt kommer att lösa sig. Det gör det inte. Nu är man inne i bok tre i serien och Lisa är ensammare än någonsin. Visst, alla gillar superhjälten Röda masken, men ingen bryr sig om Lisa.

Det är inte så roligt att vara superhjälte heller. Det är mest jobbigt och tröttsamt. Jaga bovar på nätterna, gå i skolan på dagarna ... och så måste hon till och med ställa upp på foto med borgmästaren!

För att göra saker ännu värre - en superhjälte verkar automatiskt locka till sig superskurkar och Lisa funderar på om hon verkligen gjort sin hemstad till en tryggare, snällare och bättre plats ... 

(Batman hemma i Gotham borde ställa sig samma fråga! Han är som en magnet för superskurkar och Gotham har blivit en mycket farligare plats sedan Batman började med sin brottsbekämpning ...)

Så blir plötsligt allt mycket, mycket värre ... Och Lisa inser att hon inte bara behöver en vän. Hon behöver en side-kick. En superhjältekollega. Men hur ska hon hitta någon och hinna träna upp någon innan det är för sent ... ?

Det här är en helt suverän bok, om man trodde att ämnet superhjältar och deras utmaningar var uttömt i de första två böckerna, så får man en rejält positiv överraskning i den här boken!

Superhjältemytologi med en twist!

Och ett extra plus i kanten: Det är faktiskt en av Lisas före detta mobbare, Max, som blir hennes nye bäste vän ... Efter att han grundligt bett om ursäkt.

Något som är intressant (och som kanske en del läsare missar vid första genomläsningen) är att det är inte helt klart om Max verkligen är mobbare eller mobboffer ...

Gjorde han det han gjorde mot Lisa för att han föll för grupptrycket? Och nu när gruppen inte har Lisa som hackkyckling länge, så ger sig gruppen på Max istället ... Men den där sortens subtila mobbing som är typisk för grupper som maskerar sig som "vänner". Tyvärr, du kan inte vara med oss idag, vi kan bara vara två när vi gör det här ... Det där är en typ av mobbing som är svår att se och upptäcka och definiera ... Mycket svårare än den typen av mobbing som Lisa utsattes för i bok ett i serien ...

Boken avslutas med information om mobbing, fakta om hur man ska motverka mobbing och information om BRIS. Extra plus i kanten - igen!

Och extra guldstjärna i kanten för att den här boken kommer med en sådan fin gråskala hur mobbing egentligen ser ut - det är sällan solklara fall ... !

Förutom att boken är ett superspännande superhjälteäventyr så klart!

Det är omöjligt att inte falla pladask för de fina serierutorna som är gjorda i svensk mangastil i ett slags fantasistad som kan vara var som helst, och där alla etniciteter finns representerade i vimlet ...

Och för alla hamsterälskare: missa inte Lisas två härliga hamstrar i den här serien! Små vänner är också vänner ... och bra att ha!

Rekommenderas varmt!

Belinda Graham

tisdag 1 maj 2018

Billie - Alla tillsammans - Trilogin om Billie i Bokarp avslutas

Författare: Sara Kadefors
Titel: Billie. Alla tillsammans
Serie: Billie (del 3)
ISBN: 9789163899003
Förlag: Bonnier Carlsen

Utgivningsdatum: 2018-04-23


Billie är uppvuxen i Stockholm, men när hennes morsa blir sjuk placeras hon i familjehem i Bokarp. Plötsligt har hon en ny morsa som är präst, en farsa som är idrottslärare --- och vill att hela familjen ska göra sportiga familjegrejor UTOMHUS varje helg --- och två nya bonussyskon som INTE vill det farsan vill. Lilla Tea har en egen youtube kanal med sminktips och blir internetmobbad och Arvid, som är jämnårig med Billie, gillar konst. Inte sport. Speciellt inte pingis! Som farsan tvingar honom att spela.

Allt blir än mer komplicerat när Billie "blir ihop" med Arvids kusin Douglas (som Arvid inte gillar). Plötsligt är de två killarna rivaler om Billie och i krig och kärlek är allt tillåtet! Billie funderar på om hon verkligen vill vara ihop med Douglas. Hon var lyckligare innan.

Samtidigt ska prästen och idrottsläraren skiljas och då underkänner plötsligt soc. den perfekta familjen som familjehem.

Var det bättre att de låtsades vara lyckliga tillsammans?

Ska man lida pin och vara ihop eftersom vara ihop är normen?

Eller ska man gå sin egen väg?

Den första boken om Billie utkom 2015 och heter Avgång 9:42 till nya livet, uppföljaren Du är bäst kom 2016 och nu 2018, är sista delen i Billie trilogin här, Alla tillsammans.

Något som är synd är att man hela tiden i trilogin talar om fosterhem - det är ett gammalt ord. Det heter familjehem idag. Billie, som är elva år och bokens berättare, borde använda det nya ordet helt naturligt.

Sedan är det också synd att böcker med tjejer i (nästan) alltid ska handla om att vara ihop eller inte - även om det bara handlar om en elvaåring. Böcker med killar i handlar liksom om att göra mål i fotboll, jaga demoner, drakar, onda trollkarlar, spela hockey, hänga med kompisarna, lösa mysterier ...

Sedan får man inte reda på hur det går i många av berättelsernas trådar. Hur gick det t.ex. med Teas internetmobbing?

I två böcker har Billie tjatat på familjen att ta tag i Caspars död och prata om den --- och när nu familjen gör det, tar fram grejer och foton med Caspar på, gör hon narr av det (i narrativet) som om de sitter och gör en obligatorisk läxa.

Hur ska hon ha det egentligen??!

Det är väldigt mycket som byggts upp i två böcker som tydligen sedan bara inte är viktigt.

Det är så mycket som bara rinner ut i sanden.

Hela tiden ser Billie sig själv som cool (hon är ju från Stockholm) till skillnad från fosterhemsfamiljen som är från Bokarp och till sist inser hon att det inte är så --- på sista raden i boken.

Där hade det varit kul att börja en avslutande bok i serien ... Med att vända på den stek som bränts vid på en sida i de tidigare böckerna.