 | |
|
I Karl Gerhard - en fantasi om en revykung - har stjärnan Tomas von Brömssen rollen som stjärnan Karl Gerhard. Men till skillnad från vad titeln kanske låter påskina så är detta inte en "one man show" utan ett ensembledrama där många stjärnor får tillfälle att lysa i sina roller, liksom många musiker och dansare. Här finns Carina Boberg som Karl Gerhards fru skådespelerskan Molly, Carina M Johansson som primadonnan Zarah Leander, Marie Delleskog som författaren Moa Martinson och Eric Ericson som Göthe Ericsson, Karl Gerhards älskare och sekreterare och tillika pjäsens berättare. Han är bryggan mellan fantasin och publiken. Han håller i hatten, Karl Gerhards hatt, och ramar in historien.
Att musikerna sitter på scenen är helt naturligt - musiken är en så stor del av uppsättningen och även av Karl Gerhards liv och succé. Dessutom handlar större delen av den första akten om repetitioner av en revy, där utmaningar ska antas och hinder övervinnas. Då har man orkestern på plats. Kort sagt: Karl Gerhard är förutom ett viktigt politiskt drama och en hyllning till en revykung också en av de stora pjäser som är en makalös hyllning till teatern och alla som sliter med att få till den perfekta föreställningen.
Stjärnan Karl Gerhard och decennier av lyskraft
Vill ni se en stjärna, se på mig. Ja, ni får så gärna se på mig! Dessa kända textrader har sjungits av många stora kända skådespelare och sångare, melodin sätter sig fast direkt, vilken hitlåt, vilken allsångslåt! Text och musik skrevs av Karl Gerhard. Den framfördes för första gången av Zarah Leander när hon återintroducerades av Karl Gerhard i Sverige, efter några år i Berlin. Karl Gerhard var revykungen nummer ett - han var på topp i nöjesindustrin i ett femtiotal år, ett nytt år innebar en ny Karl Gerhard revy och hans arv lever i allra högsta grad kvar i nöjes-Sverige. Varje år sjungs hans låtar i allsångs-Sverige, inte ett år utan att Karl Gerhard sjungs på Allsång på Skansen.
Nu ska vi opp, opp, opp, på den gryende kärlekens topp! Bara säg de raderna och de flesta börjar nynna med och gunga i takt. (En välkänd version av allsångslåten finns med Agnetha Fältskog, känd från ABBA). Jazzgossen tolkades av Ola Salo från The Ark på Allsång på Skansen och Jazzgossen är även titeln på Hasse Ekmans absolut dyraste film (då den dyraste i svensk historia) där Karl Gerhard även själv medverkar och sjunger sitt mest skandalomsusade och omdiskuterade nummer. Den ökända hästen från Troja.
Livsfarlig opposition
Karl Gerhard var antinazist och vågade säga ifrån - under en tid då det var livsfarligt att säga ifrån. Norge och Danmark hade invaderats av nazister, judar försvann spårlöst, liksom romer, homosexuella och folk med "avvikande åsikter".
Men man ska aldrig ta demokratin och yttrandefriheten för given. Karl Gerhard har aldrig egentligen försvunnit från "nöjestoppen" i och med att hans melodier och texter är evergreens, men nu är verkligen Karl Gerhard mer aktuell än någonsin.
Teateruppsättningen Karl Gerhard går just nu på Stadsteatern i Göteborg - ett smart och samhällsaktuellt val från Stadsteaterns sida, och ett mycket medvetet sådant. Men när de valde att sätta upp pjäsen hade de ingen aning om hur aktuell den skulle bli när det väl blev dags att släppa in publiken.
Karl Gerhard är fortfarande aktuell - och inte bara som en musikens mästare.
Alla svenskar tiger inte
Det hade varit i stort sett omöjligt att göra en pjäs om hela Karl Gerhards liv och illustra karriär - så denna "fantasi om en revykung" koncentrerar sig på revyn Gullregn, repetitionerna av den, kalabaliken kring den, uppförandet av den och efterspelet. Vi får vänta ända tills andra akten innan vi får höra Tomas von Brömssen sjunga den klassiska kupletten Den ökända hästen från Troja och se en version av den omdiskuterade ihåliga dalahästen. Folkhemmet har blivit urholkat, och vi ser det inte, för vi ser inte baksidan, vi ser bara den fina framsidan som visas upp mot publiken.
Tidmässigt befinner vi oss under försommaren 1940. Nazityskland har ockuperat Norge och Danmark och marscherar in i Frankrike.
Och en svensk tiger. Ibland är inte detta så positivt. Ibland måste man säga vad man tycker, tycker Karl Gerhard, som inte är imponerad av Per Albin & Co och deras flata hållning mot Nazityskland. Är det neutralitet att låta tyskarna köra malm genom Sverige på den svenska järnvägarna? Per Albin säger att Sveriges beredskap är god. Per Albin ljuger.Om så mycket.
I pjäsen Karl Gerhard kommer vi in under repetitionerna av Gullregn. Titeln kommer av den kända sången om söta änglar som pinkar, det är ju därför det regnar på hösten! En komplett änglabalett framför sången. Men det är inte de pinkande änglarna som alla talar om. Kupletten Den ökända hästen från Troja blir en fråga för UD och regeringen.
Balett med egen historia
Sex musiker på scen, med Bo Stenholm och Bernt Andersson som kapellmästare, garanterar att detta blir en musikalisk pärla med klass. Det är är även en dansant historia. Christoffer Mårdh, Vinga Magnusdotter, Märta Fransson och Carin Juborg från Balettakademien i Göteborg spelar Karl Gerhards balett. Medlemmarna i baletten får alla olika bakgrundshistorier, de blir till mycket mer än "bara dansare" som ska fylla upp. De är alla individer och alla har sökt sig till teatern av en anledning och alla har olika anledningar att vara rädda. Både för vad som kommer att hända med Sverige och med deras revy Gullregn. Men ibland är inte arbetslöshet på grund av spelförbud det allra värsta som en balettmedlem har att oroa sig över.
En medlem i baletten är judinna och oroar sig för vad som hänt med hennes familj i Frankrike. En annan är norska och påpekar att "i Norge skjuter de kulturarbetare nu!". En tredje är homosexuell och har ett förhållande med Karl Gerhard, där det är oklart vem som utnyttjar vem.
Karl Gerhards kärleksliv är en del av pjäsen Karl Gerhard, många av hans kärlekar passerar revy.
Det finns hans fru som också är skådespelerska - Molly Johnson. Karl Gerhard och Molly har en dotter tillsammans.
Det finns Göthe Ericsson, Karl Gerhards sekreterare. När Göthe känner sig utmanad av den nye kärleken, balettmedlemmen Albin, har de en steppduell istället för att gräla med ord. Så snyggt gjort! Och visst känner man med Göthe när han drar det kortaste strået och trampar fel - även om Ericson också får ut en komisk poäng av det hela.
Det finns Zarah Leander. Visst gnistrar det mellan Leander och Gerhard i deras scener, man ser verkligen dubbla stjärnor!
Modigt Gullregn
Karl Gerhard hyllades för sitt mod när han tog ställning och genomförde Gullregn med den ökända hästen från Troja. Karl Gerhard hyllades också för sitt mod när han 1950 introducerar Zarah Leander i Sverige igen, med sången Vill du se en stjärna.
Det är olika typer av mod. Karl Gerhard hade lätt kunnat plocka billiga poäng på att offentligt uttala sig mot Zarah Leander, för att hon uppträtt i Berlin under kriget.
Men han gör inte det. Han ser var gränsen går mellan verkligt mod och att plocka poäng på billig politisk korrekthet. Han ser också att Zarah Leander är en stjärna.
Han får svenska folket att älska henne igen. Han älskar henne också själv.
Vill du se en stjärna ... Det finns så många stjärnor i den här uppsättningen. Tomas von Brömssen som Karl Gerhard förstås. Han är en strålande stjärna som lyser upp vilken uppsättning som helst. Men även de andra i uppsättningen, stjärnor tillsammans lyser alltid starkare i grupp.
Från Påklädare till Revykung med Bergman
Sist von Brömssen samarbetade med Eva Bergman var i pjäsen Påklädaren på Stadsteatern i Göteborg - även den en helt briljant uppsättning, även den rörde sig i teaterns värld, och Tomas von Brömssen spelade Sven Wollters påklädare under en uppsättning av Shakespeares Kung Lear. Liksom Karl Gerhard så var även Påklädaren en hyllning till teatervärlden - då sedd genom en påklädares ögon. Nu spelar von Brömssen istället den stora stjärnan och revykungen, den som själv drar i trådarna och som har allt.
Tomas von Brömssen är så otroligt bra och så professionell. Till och med rutinerade skådespelare vid hans sida verkar bli lite överväldigade, men också ännu mer lysande. Det är som om von Brömssens stjärnglans smittar av sig på alla, från de äldsta och mest rutinerade skådespelarna, till de allra yngsta. Allra yngst är flickan som spelar Karl Gerhards adoptivdotter och när de sjunger duett är det som om tiden står stilla och det bara är de två, Karl Gerhard och hans dotter, i en liten kärleksfull bubbla.
Kärleken ser inga gränser
Marie Delleskog är otroligt lik Moa Martinson. Man riktigt hör hennes röst när hon talar, hur bestämd och samtidigt varm som Moa kunde låta. En engagerad krutgumma. Utklädda till krutgummor sjunger Karl Gerhard och Moa Martinson duett om var alla vackra pojkar tar vägen och var alla fula gubbar kommer ifrån. Mellan Karl Gerhard och Moa finns en platonsk kärlek, men ändå kärlek, och hans smörigaste kärlekstal i pjäsen (om att du är mitt bättre jag och allt det där) håller han just till Moa. Moa sväljer det inte - hon tycker att det låter som ett dåligt manus.
Carina M Johansson är inte helt lik Zarah - men herregud vilken röst hon har! I varje tum övertygar hon hela tiden om att hon är den stora primadonnan, värd att älskas och dyrkas och avgudas.
När hon gör sin "comeback" i andra akten och sjunger Vill du se en stjärna har rösten blivit ännu mörkare och mer sensuell - och mer sorgtyngd.
Karaktären Molly Johnsson är en version av en Karl Gerhard fru som en dam med skinn på näsan, hon är jättebra på att sjunga och steppa och hon har ett par egna show-stopper-nummer som publiken älskar.
Vem känner man mest för i denna föreställning? Sekreteraren Göthe Ericsson blir en favorit - han har den otacksamma uppgiften i Karl Gerhards liv att vara den som säger att det är slut på champagne. Den som lägger sordin på festen och håller rätt på räkningarna. Den som många gånger älskar mest i förhållandet. Den som blir sviken, men som vågar att satsa igen. Ericsons publikkontakt är otroligt fin - han får verkligen fram de tragikomiska ögonblicken i livet.
Från teatervaktmästare till tenniskung
Thomas Nystedt har dubbla roller som en vaktmästare på teatern, som det är svårt att inte tycka om, och som den gamle kungen Mr G. Ett kungligt framträdande som lockar många skratt från publiken! Teatervaktmästaren är också en tacksam komisk karaktär som återkommer i många teaterpjäser och filmer som hyllar teatern (bland annat i Hasse Ekman filmer). Nystedts vaktmästare i Karl Gerhard tar gärna ton själv och tycker att hans version av Nu ska vi opp och opp på den gryende kärlekens topp är Så Mycket Bättre (för att låna ett uttryck från ett modernt TV-program).
Fredrik Evers har också dubbla roller som Karl Gerhards läkare och en nitisk diplomat vid UD, som också levererar många komiska höjdpunkter i pjäsen. Diplomaten är något överväldigad av mötet med en stor berömdhet, samtidigt som hans uppdrag är att tillrättavisa just denne berömdhet. När Evers i en scen som läkare i ett allvarligt ögonblick kommer av sig (överväldigad av mötet med en stor stjärna?), tar både han och von Brömssen till vara på ögonblicket och gör scenen ännu bättre (och ännu mer tragikomisk). Vilket är det underbara med teater - det organiska i det hela.
Ibland tappar änglar sina vingar
Man kan fundera på om en tjej i änglabaletten skulle vara utan vingar - hon håller dem i händerna istället för att ha dem på sig som alla andra. Det kan ju ses som symboliskt att en liten ängel ibland tappar sina vingar men dansar vidare ändå - men det är möjligt att det var en tillfälligheternas nyck, att banden helt enkelt gick av. Men änglabaletten gestaltar ju en repetition och då är det mycket möjligt och mycket sannolikt att allt inte går exakt som det ska.
Dialogerna är ofta mycket smarta och vitsiga. Karl Gerhard levererar så klart många one-liners och interagerar med publiken, men även de andra skådespelarna vet att ta vara på de roliga ögonblicken.
Fluff med hårt tuggmotstånd
Det har länge pågått en debatt om två olika sorters kultur - finkultur och populärkultur. Debatten är inte ny, den fanns även på Karl Gerhards tid. Till populärkulturen hör allt som publiken tycker om, trevliga saker, roliga saker, trallvänlig musik, musikaler, fluff ... Karl Gerhard är allt detta. Karl Gerhard är en musikal med trallvänlig musik - musik som är skriven av Karl Gerhard själv - publiken sjunger allsång under några sekvenser, och är genomlycklig. Lyckan sprider sig som stjärnstoft i lokalen. En varm och fluffig känsla. Till finkulturen hör allt som är svårt, saker som är viktiga, saker som är tragiska, saker om är trendiga i debatten, saker med lite tuggmotstånd. Karl Gerhard är allt detta också. Det är en tunn linje mellan komedi och tragik, de bästa ögonblicken är tragikomiska.
Karl Gerhard gav folk saker att tänka på - och pjäsen Karl Gerhard ger också folk saker att tänka på. Men: Man kan ta ställning och ha roligt samtidigt. Man kan göra en musikal som gör folk lyckliga och där alla sjunger med, som ändå har något att säga, som har tuggmotstånd. Det här är lyckligt fluff med hårt tuggmotstånd.
Det bästa av två världar
Karl Gerhard är det bästa av två världar. Karl Gerhard är som en underbart anrättad efterrätt som är perfekt upplagd och som ser så tjusig ut. Men är det inte för sött med efterrätter? Och så upptäcker du den sötsyrliga smaken, som citron blandat med hallon, och smälter direkt. Det syrliga passar ju så perfekt!
Karl Gerhard är en pjäs som visar att det går att få det bästa av två världar, man kan både ha kakan kvar och äta den.
Samtidigt funderar man vidare över Karl Gerhards liv och alla hans kärleksförklaringar - till Zarah, till Molly, till Moa, till Albin, Till Göthe ... han har lätt för att älska och för att bli förälskad.
Vad var hans livs stora kärlek?
I dödsögonblicket säger pjäsens Karl Gerhard till sin älskade Göthe att han svikit alla människor - men han har aldrig svikit sin publik. Eller hur? Och i det ögonblicket står det klart att Karl Gerhards största kärlek var kärleken till teatern.
En kärleksförklaring till teatern
Pjäsen Karl Gerhard är inte bara en politiskt viktig pjäs, där en minnesvärd scen visar upp en urgröpt dalahäst. Pjäsen är också en odelad hyllning till teatern, dess kraft, dess betydelse, dess gemenskap. Ett ställe där många olika människor med sina olika historier finner en samvaro. Och där Karl Gerhards största kärlekshyllning blir den till publiken, De Enda som han aldrig sviker.
Om Karl Gerhard sitter där uppe i på ett moln med änglabaletten kommer han säkert att nicka gillande åt denna teaterhyllning - och om det kommer höstregn: kom ihåg att det bara är änglarna som pinkar.
Regi: Eva Bergman
Manus: Irena Kraus
Medverkande: Tomas von Brömssen, Carina Boberg, Carina M Johansson, Marie Delleskog, Eric Ericson m.fl.
Plats: Stadsteatern Göteborg
Spelas: t.o.m. 14 februari 2018
Syntolkning: 1 december, 1 februari
Belinda Graham
Dialogerna är ofta mycket smarta och vitsiga. Karl Gerhard levererar så klart många one-liners och interagerar med publiken, men även de andra skådespelarna vet att ta vara på de roliga ögonblicken.
Fluff med hårt tuggmotstånd
Det har länge pågått en debatt om två olika sorters kultur - finkultur och populärkultur. Debatten är inte ny, den fanns även på Karl Gerhards tid. Till populärkulturen hör allt som publiken tycker om, trevliga saker, roliga saker, trallvänlig musik, musikaler, fluff ... Karl Gerhard är allt detta. Karl Gerhard är en musikal med trallvänlig musik - musik som är skriven av Karl Gerhard själv - publiken sjunger allsång under några sekvenser, och är genomlycklig. Lyckan sprider sig som stjärnstoft i lokalen. En varm och fluffig känsla. Till finkulturen hör allt som är svårt, saker som är viktiga, saker som är tragiska, saker om är trendiga i debatten, saker med lite tuggmotstånd. Karl Gerhard är allt detta också. Det är en tunn linje mellan komedi och tragik, de bästa ögonblicken är tragikomiska.
Karl Gerhard gav folk saker att tänka på - och pjäsen Karl Gerhard ger också folk saker att tänka på. Men: Man kan ta ställning och ha roligt samtidigt. Man kan göra en musikal som gör folk lyckliga och där alla sjunger med, som ändå har något att säga, som har tuggmotstånd. Det här är lyckligt fluff med hårt tuggmotstånd.
Det bästa av två världar
Karl Gerhard är det bästa av två världar. Karl Gerhard är som en underbart anrättad efterrätt som är perfekt upplagd och som ser så tjusig ut. Men är det inte för sött med efterrätter? Och så upptäcker du den sötsyrliga smaken, som citron blandat med hallon, och smälter direkt. Det syrliga passar ju så perfekt!
Karl Gerhard är en pjäs som visar att det går att få det bästa av två världar, man kan både ha kakan kvar och äta den.
Samtidigt funderar man vidare över Karl Gerhards liv och alla hans kärleksförklaringar - till Zarah, till Molly, till Moa, till Albin, Till Göthe ... han har lätt för att älska och för att bli förälskad.
Vad var hans livs stora kärlek?
I dödsögonblicket säger pjäsens Karl Gerhard till sin älskade Göthe att han svikit alla människor - men han har aldrig svikit sin publik. Eller hur? Och i det ögonblicket står det klart att Karl Gerhards största kärlek var kärleken till teatern.
En kärleksförklaring till teatern
Pjäsen Karl Gerhard är inte bara en politiskt viktig pjäs, där en minnesvärd scen visar upp en urgröpt dalahäst. Pjäsen är också en odelad hyllning till teatern, dess kraft, dess betydelse, dess gemenskap. Ett ställe där många olika människor med sina olika historier finner en samvaro. Och där Karl Gerhards största kärlekshyllning blir den till publiken, De Enda som han aldrig sviker.
Om Karl Gerhard sitter där uppe i på ett moln med änglabaletten kommer han säkert att nicka gillande åt denna teaterhyllning - och om det kommer höstregn: kom ihåg att det bara är änglarna som pinkar.
Regi: Eva Bergman
Manus: Irena Kraus
Medverkande: Tomas von Brömssen, Carina Boberg, Carina M Johansson, Marie Delleskog, Eric Ericson m.fl.
Plats: Stadsteatern Göteborg
Spelas: t.o.m. 14 februari 2018
Syntolkning: 1 december, 1 februari
Belinda Graham
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.