onsdag 29 november 2017

FILM: The Foreigner

Jackie Chan i The Foreigner 2017.

The Foreigner -  Jackie Chan gör comeback - som "Chinaman" i London

Regi: Martin Campbell
Titel: The Foreigner
Manus: David Marconi, baserat på The Chinaman av Stephen Leather
Medverkande: Jackie Chan, Pierce Brosnan, Orla Brady, Liu Tao, Katie Leung m.fl.
Kina, USA, UK, 2017
STXfilms


London, obestämd nutid. Ändå ser man röda telefonhytter lite varstans. I en av världens mobiltätaste städer. Men man kanske måste visa röda telefonhytter och röda dubbeldäckare för att etablera att man verkligen är i London?

Trött pappa som skjutsar trotsig och otålig tonårsdotter i anonym blågrå bil skulle kunna vara en scen i nästan vilken stad som helst i världen. Vardagsdrama. Han håller fast vid sina seder, sin mat och sitt språk, hon har assimilerats perfekt till det nya landet, minns inget annat - och hon har en pojkvän från det nya landet. Som inte pappa får träffa.

The Foreigner är liksom sin föregångare från 2003 baserad på romanen The Chinaman av Stephen Leather. I huvudrollen som "the Chinaman" syns Jackie Chan, som även är en av filmens producenter. Men detta är inte barnfilm - till skillnad fram andra Jackie Chan filmer som gått på svensk bio, där Chan mest av allt påmint om en glad och god Kung-fu panda. Det här är snarare Taken, och Jackie Chan har Liam Neesons roll.

Förlorar sin enda dotter i en terroristattack

The Foreigner spelar Chan Quan, en man som förlorar sin enda överlevande dotter i en terroristattack som IRA ligger bakom. Hans två äldsta döttrar dog när familjen flydde, för att få ett bättre och fredligare liv i ett nytt land. Chan gör det mesta av sitt rollporträtt och det är hjärtskärande att se honom sörja - Chan visar att han är en riktigt bra dramatisk skådespelare också, inte "bara" en skicklig stuntman med en komisk ådra.

Sedan får man veta denne flyktings bakgrundshistoria. Han kom till London 1984. Han är brittisk medborgare. Han ser sig själv som britt. Ändå blir han, av polismannen som undersöker fallet, frågad "när kom du hit?". Polismannen själv är svart och man undrar om hans farföräldrar eller farfarsföräldrar fick höra samma fråga till leda. Rollbesättningen ... man har ansträngt sig för att få fram mångfald både när det gäller roller och när det gäller statister. På det hela taget: detta ser ut som London idag (förutom de röda telefonhytterna), ett ställe som man är stolt över, ett ställe där mångfalden frodas. Men Quan upptäcker att "the peaceful haven" inte var så fredligt som han hade hoppats på.

Efter att ha sörjt länge bestämmer sig Quan för att använda sina militära kunskaper och jaga efter IRA-medlemmar och låta dem smaka på sin egen medicin. Med sin enda dotter död har han inget att förlora. Han har ingen familj kvar. Han vill bara ha rättvisa.

Massor av politiska intriger

De politiska intrigerna är inspirerade av verkliga intriger och Pierce Brosnans karaktär Liam Hennessy, Quans antagonist i filmen, är baserad på två verkliga politiker som hade sina karriärer inom IRA och Sinn Fein innan de plötsligt blev rumsrena och gjorde politisk karriär. Från bomber till bordläggning i en handvändning.

Det visar sig att Hennessy inte har en aning om vem som utförde bombdåden - för det är en utbrytargrupp som kallar sig "det riktiga IRA" som ligger bakom dem. Han förhandlar alltså med andra toppolitiker för sin organisations räkning - men han har egentligen ingen koll på sina medlemmar över huvud taget.  Det han verkar vara mest rädd om är sin egen karriär - och sig själv och sitt eget ego.

De som utfört dåden förblir ganska anonyma, filmen igenom. Vad motiverar dem? Varför gör de som de gör? Har de inte dåligt samvete över att se vanliga människor skadade och dödade --- när de hävdar att de bara är ute efter att skada de giriga bankerna? I en av filmens obehagligaste scener säger en av medlemmarna i IRA-utbrytar-gruppen upphetsat "How many did I get?". TV:n är på och gruppens medlemmar är glada. "More than the Omaha bomber" säger en annan gruppmedlem nöjt. Handlar det om politik? Om ekonomi? Eller bara om att synas? Att bli berömd och att komma på nyheterna?
Gör ett vansinnesdåd och du är garanterad mer än 15 minuters berömmelse och TV-tid!

Politiska intriger och Die Hard på ett lantställe

Filmen är en brittisk-amerikansk-kinesisk-samproduktion - man hade hoppats på stora framgångar i Kina där Chan är enormt populär. Men filmen har inte blivit fullt så framgångsrik som man hade hoppats. Det verkar som om publiken har blivit avskräckt av all irländsk politik, som de inte alls bryr sig om. Filmen kommer däremot att gå bra ändå - många vill se Chan göra comeback i en dramatisk roll.

Men till syvende och sist så blir det här ändå till en film man har sett förut - Taken kombinerat med Die Hard på ett lantställe. Den ensamme hjälten klarar av att slå ner skurkarna, en efter en ... Det blir väldigt, väldigt tröttsamt. Kvinnorollerna är riktiga lågvattenmärken. Först har vi det snälla offret, dottern som finns till bara för att sätta igång hämndkarusellen. Katie Leung hade mer att göra i Harry Potter filmerna! Sedan finns ett potentiellt offer som klarar sig. Och så den snälla vänta-hemma-Penelope, medan Odysseus seglar ut på krigarstrået och gör vad han måste göra (spelad av en grymt underutnyttjad Liu Tao). Och till sist två stycken stereotypa femme fatales som använder sin sexighet på fel sätt och därför får vad de förtjänar - i alla fall enligt filmens narrativ. Men det är ju huvudsaken att hunden klarar sig och att Quan upplyser publiken om att "Dog not dead. Dog sleeping." En hjälte som dödar en hund kan ju ingen heja på!

Är någon intresserad av ÄNNU en tickande bomb som ska oskadliggöras i sista minuten? Tredje akten serverar en massa trötta gamla klichéer som för länge, länge sedan passerat bäst-före-datum.
Klockan tickar på. Vad som dög på 1990-talet imponerar inte alltid idag.

Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar