måndag 2 oktober 2017

SCEN: Minns du mig? - Rent komediguld med Thomas Petersson och Annika Andersson

Bekväm soffa ... Men avståndet har växt mellan de båda älskande - efter 27 års äktenskap. Foto: Lisebergsteatern.


Titel: Minns du mig?
Medverkande: Annika Andersson, Thomas Petersson, Robin Stegmar, Joanna Eriksson
Regi: Pär Nymark
Manus: Sam Bobrick
Översättning: Christoffer Bendixen och Thomas Petersson.
Plats: Lisebergsteatern Göteborg
Premiär: 22 september 2017, spelas hela hösten 2017
Bäst: Thomas Petersson. Sämst: Inget.
Publik: 521 (fullsatt)
Tid: 2 h 30 min inklusive paus.


Kan kärlek försvinna --- eller tar den bara en power-nap ibland, för att sedan komma tillbaka, starkare än någonsin?!

Saknadens mysterium

Att sakna eller att inte sakna. Det där är ett betydligt större dilemma än Hamlets Att vara eller att inte vara. I alla fall i den nya komedisuccén Minns du mig? Kan man verkligen sakna något när man har allt?

Borde man inte vara nöjd? Och om man inte är nöjd - borde man då ha skuldkänslor, när man ändå har det så bra?

Minns du mig? är rent och skärt komediguld från början till slut.

Det är också något så ovanligt som ett modernt drama (eller en modern dramakomedi) med en kvinnlig huvudperson.

Man är liksom så van vid att se medelålders krisande män när det gäller komedi (vare sig det gäller film eller teater). Om huvudpersonen inte råkar vara en krisande man som till och med hunnit förbi medelåldern och heter Ove eller en Hundraåring som kliver ut genom ett fönster för att ha ett sista äventyr.


En kvinna som heter Karin

I Minns du mig? är huvudpersonen en kvinna som heter Karin. Hon har allt, men känner att hon saknar något, men hon vet inte vad. Kanske hon längtar efter ett äventyr ... och när längtan är som störst dyker hennes stora ungdomskärlek upp, "the one that got away".

Spelet mellan Thomas Petersson och Annika Andersson som gammalt gift par (sedan 27 år tillbaka) är en matchning gjord i humorhimlen.
Han heter Stefan och är revisor, hon heter Karin och är inredningsarkitekt. Han fantiserar om den perfekta tennismatchen, hon fantiserar om en gammal pojkvän. Komplikationer uppstår. Med råge!

Det här är absolut ingen springa-i-dörrarna-fars, det här är lågmäld, vardaglig, intim humor och Lisebergsteatern är som gjord för den här pjäsen. Man känner närheten mellan Thomas och Annikas karaktärer, men man känner även distansen mellan dem. Höjer hon ett ögonbryn ser man det, grimaserar han går poängen hem direkt.


Kaffe, tandkräm och tennis

Småprat om kaffe och tandkräm och tiderna på tennisbanan handlar egentligen om något helt annat.

Plötsligt släcks ljuset på scenen och bara en spotlight lyser upp en av de två - och hen vänder sig mot publiken och säger vad hen egentligen tänker. Eller?

Han säger hur nöjd han är. Och Stefans fåraktigt lyckliga leende (gud vad bra Thomas Petersson är på minspel!) säger att det nog stämmer, han trivs med att vara nöjd.

Hon säger hur nöjd hon är. Men Karins panik i blicken säger något helt annat. Att hon känner något helt annat --- men hon vet inte vad. Hon kan inte sätta ord på det, och hon vet inte heller om hon får lov att känna vad det är hon nu känner ... Hon borde ju vara nöjd och glad och tacksam för det "perfekta" liv som hon har.

Det hettar till mellan Karin och Kalle. Över några muffins!
Den nöjde Stefan drar iväg till tennisen, det är ju helg och helgen ska utnyttjas, och så ringer det på dörren. Karin blir så där irriterad som man blir när man tror att den man lever ihop med glömt något --- igen. Men det är inte Stefan. Det är hennes livs stora ungdomskärlek som står där.

Karl-Henrik. Kallad Kalle. (Spelad av en mycket atletisk och vältränad Robin Stegmar!) Varför hälsar han på Karin? Hans liv blev inte heller som han tänkt sig och han säger att han aldrig kunnat glömma henne och att han vill ha henne tillbaka.

Gammal kärlek rostar aldrig

Det hettar till rejält på soffan mellan Karin och Kalle och just då kommer Stefan hem från tennisen, för banorna var visst dubbelbokade ... Blir han chockad av att se sin fru nästan i armarna på en annan man ? Nej. För han kan inte se Kalle. Kalle verkar vara någon slags Hemlige Mållgan.

Men det hjälper inte att Kalle bara är en fantasi, Stefan blir grymt avundsjuk när han förstår att hans fru tänker på en annan älskare, är inte det också ett slags otrohet? Och hur ska man kunna smocka till en rival som inte ens syns?

Minns du mig? lockar hela tiden fram gapskratt hos publiken - Thomas Petersson behöver inte göra mycket för att se till att smilbanden får motion. Varje min, varje gest, varje ton. Kroppshållningen, hur den ändras, och hur mycket han säger utan att säga något alls. Hela karln är en komediguldgruva.

Driven dialog och inget dockhem

Det är dialogen som driver handlingen framåt och det triangeldrama som presenteras är nog så komplicerat.

Det finns många kvinnor genom teaterhistorien som lämnat sin man för att hon varit uttråkad.

Ska de två få varandra till sist?!
Fast han är mer nöjd än hon?!
Men Karin vet att hon älskar Stefan och att han egentligen inte är så dum. Och han är absolut inte tråkig. Så det här blir inte Nora i ett dockhem eller något revanschdrama. Det handlar om att hitta tillbaka till varandra igen.

När Karin ska välja mellan den sexige spännande Kalle och den trygge gamle revisorn Stefan är det lätt att räkna ut vem som kommer att dra det längsta strået.

För det är ju Thomas Petersson som spelar Stefan och att tänka sig ett komedi-liv utan Thomas Petersson är ju helt omöjligt. Han är roligast i längden!

Effektiv parterapi

Par som ser den här pjäsen kan se det som parterapi .... sensmoralen är att egentligen så har vi det rätt så bra ändå. Men man kan ju ändå få leva ut sina fantasier!

Känslorna är i fokus och även om det skrattas mycket så är det också dödstyst när de dramatiska ögonblicken spelas upp ... de där de två ska konfrontera sina känslor och se om de verkligen älskar varandra. Man kan höra en knappnål falla och publiken lever sig in i paret och investerar i deras känslor. Hur ska det gå? Ska de få varandra?

Man vill faktiskt att de båda älskande ska få varandra på slutet!

Även om detta ovanligt nog handlar om ett kärlekspar där de båda älskande redan är gifta. Med varandra!

Minns du mig? är en av de roligaste pjäser som gjorts. Och som all stor komedi bottnar den i vemod och förlorade möjligheter, humorn har en  mörk klangbotten som gör att skratten lyser upp desto klarare.

Betyg: 5+. Bättre än så här blir det inte!!!


Ska du se EN komedi eller teaterpjäs i år - se Minns du mig? Ska du se två, se Minns du mig? två gånger.
Det här är faktiskt komedi som tål att analyseras och avnjutas många gånger. Som ett riktigt smart drama!

Belinda Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.