torsdag 28 april 2016

Häxan och Lejonet är här med mat, spänning, äventyr och ishäxan från Frost - Narnias återkomst annonseras!




Häxan och lejonet (storpocket)
NY Narniautgåva april 2016
av Bonnier Carlsen!
            
 

Häxan och Lejonet har blått omslag och på ryggen glimmar lyktstolpen. Pauline Baynes klassiska illustrationer finns kvar i böckerna och allt är så roligt, rysligt och spännande som det ska vara. Bonnier Carlsen har nu gett ut nya fina utgåvor av de gamla klassikerna om Narnia. 

Mys-frys i Narnia med H.C. Andersens ishäxa


 

När man läser om vintern och lyktstolpen i skogen som Lucy hittar fryser man på riktigt. Evig vinter! Huvaligen! Läslampan lyser som en lykta och man börjar inbilla sig att det snöar och ryser igen.

 

Vita Häxan sveper in och förför Edmund med förtrollat godis. Hon är som tagen från HC Andersens saga om ishäxan, den som ligger till grund för Disneyfilmen Frost (Frozen) men där är Elsa oändligt mycket snällare.

Vita Häxan är precis som en ishäxa ska vara, iskall, självisk och grym. Och precis som i HC Andersens saga blir det systern som får rädda brodern (fast här med lite hjälp från ett magiskt lejon).

 

Lucy som huvudperson


 

Det finns fyra syskon i berättelsen, ändå känns Lucy som huvudpersonen hela tiden. Hon är också med i alla de fyra Narnia berättelserna som Bonnier Carlsen gett ut i nyutgåva (Häxan och Lejonet, Hästen och hans pojke, Caspian Prins av Narnia, Kung Caspian och Skeppet Gryningen) och varje gång utför hon hjältedåd som är avgörande för handlingen.

 

Häxan och Lejonet är också tillägnad den verkliga Lucy, som C.S. Lewis var gudfar till.

 

När jag nämner för en vän att jag åter igen läser Narnia, nu i nyutgåva, får jag direkt svaret --- “åh, det är den där historien om barnen som går?”

 

Och det summerar ungefär berättelsen.

 


Caspian, prins av Narnia (storpocket)
Lucy hjälper Caspian att bli kung!
En av C.S. Lewis vänner kallade Häxan och Lejonet för “walk and eat” boken. D.v.s hjältarna går och  går och så stannar de och äter och så går de en bit igen. Men herregud så spännande det är! Det är till och med spännande att läsa vad de äter. Torgny Lindgren sa i en intervju att ingenting gör honom så arg som att i en bok bara läsa att “de åt” - han vill veta VAD de åt. Torgny Lindgren hade applåderat Häxan och Lejonet, man får utförligen veta vad de äter, hur de tillreder maten och vad de får för tillbehör och dryck till.

            

Stilbildande böcker


 

Häxan och Lejonet (och även övriga Narniaböcker) har varit stilbildande inom fantasy genren. Och sci-fi. Idag går Katniss Everdeen ut i Hungerspelen trilogin med pilbågen i högsta hugg för att slåss, men redan i Narnia var Lucy en duktig bågskytt som gärna gick ut i strid och kunde slåss som en hel karl, enligt omdömet av de andra karaktärerna. Susan är också en skicklig bågskytt, men mindre förtjust i att dra ut i strid.

 

Vackra, farliga “häxor” vimlar det av i dystopierna. I allt från Divergent serien till Mockingjay. Och givetvis i dystopi originalet The Giver.  De kallas inte häxor, men det är häxrollen som går igen.  Häxan med politisk makt, typ ishäxan/Vita Häxan, inte den gammeldags sagohäxan som bor i pepparkakshus och inte är intresserad av att erövra hela världen.

 

Hög spänning med korta scener


 

Något som moderna berättare skulle kunna ta efter är hur snabbt C.S. Lewis fångar en scen och går vidare. “The final battle” sådant som i moderna filmer tar en halvtimme eller tre timmar, beroende på regissör, är över på en halv sida. Ändå känns det som om man varit mitt i stridens larm och upplevt ett spännande storslaget slag. Och man hann  inte bli uttråkad.

 

Read and learn, moderna filmmakare! Mer är inte alltid mer. Förutom att man som åskådare blir mer trött.

 

Vad symboliserar maten?


 

När det gäller maten … Åtskilliga analyser har genom åren skrivits om maten i Häxan och Lejonet. Vad den symboliserar, att den ska symbolisera sex, eller vara istället för sexscener (detta är ju barnböcker) men detta resonemang faller på att även i böcker för  vuxna finns det matscener och frosseriscener. Och om det är något vuxna tycks köpa så är det kokböcker.

Det finns inte alls samma marknad för matlagningsböcker för barn.

 

Det kanske är dags att överväga att maten symboliserar mat.

 

De bästa matscenerna


 

Häxan och Lejonet har faktiskt de bästa matscenerna i hela Narniaserien och förmodligen i hela barnboksvärlden. Maten beskrivs läckert och noggrant - när Lucy går hem till faunen Tumnus för första gången bjuds hon på brunt löskokt ägg, sardiner och tårta med glasyr. Faunen har tänkt sälja henne till Vita Häxan, men ändrar sig och de blir vänner istället. Förförelse eller matscen? Svar: matscen.

 

Hårda ransoneringstider!


Kung Caspian och skeppet Gryningen (storpocket)
Alla minns Ripipip!
 

Ni får komma ihåg att Häxan och Lejonet skrevs under (och utspelar sig under ) andra världskriget då det rådde hård matransonering. Även när boken kom ut 1950 fanns ransonering kvar. Kolla bara in kostymdramer och deckare som Bletchley Circle och hur rollkaraktärerna går runt med sina häften och ransoneringskuponger och muttrar om att detta är ju femtiotalet och “vann vi verkligen kriget, det finns fortfarande ingen mat …”

 

Tänk dig att du är Lucy och att det är början på 1940-talet. Du är uppväxt med ransonering i London, det är en naturlig del av din barndom. Du kommer till ett annat land och blir bjuden på rikgitgt med riktig mat, inte pulverersättning!

 

Att under krigstid få syn på ett riktigt löskokt ägg (inte äggpulver) och en riktig tårta med riktig sockerglasyr en vanlig vardag är alltså lika vansinnigt fantastiskt som att få syn på en faun. Det är inte konstigt att Lucy är överväldigad!

 

Kolakarameller och Turkish Delight


 

Vita Häxans “mat” är kolakarameller i svensk översättning och Turkish Delight i originalversionen. Edmund blir förstörd och förförd av den dåliga trollmaten --- han vill bara ha mer, och han kan tänka sig att förråda sina syskon för mer “kolakarameller”. Eftersom kola är så äckligt är detta svårt att tänka sig. Men Turkish Delight är utsökt, den finaste mest förtrollande sorten finns bara när det är jul (även när det inte är ransonering) och är svindyr. (Köpte ett litet paket i London, det kostade 6 pund.)  Turkish Delight är så gott och ovanligt att man nästan förlåter --- eller i alla fall förstår -- Edmunds förräderi.


Hästen och hans pojke (storpocket)
INTE pojken och hans häst!
Under krigstiden hade han förmodligen inte ens fått Turkish Delight till jul.

 

Människan som myt

 


Slutligen: Narnia är ett land där människan är en myt. Det onormala är det normala (alltså ur vår synvinkel) - alltså det normala är dvärgar, talande djur, kentaurer, jättar och fauner.

 

Så himla coolt!           

 

Och inspirerande!

 

Kolla bara in den senaste fantasy succén i världen Odins barn av norska Siri Pettersen. Där är det den enda människan som är onormal. Alla andra varelser anses vara normala.

 

Banbrytande, inspirerande fantasy


 

Häxan och Lejonet är banbrytande och inspirerande på så många sätt och en härlig bok att återkomma till, vare sig det är för att rysa av snöfallet eller njuta av matscenerna eller trivas i Lucys sympatiska sällskap.

            

Eller fantisera om ett ställe där alla djur kan tala och det onormala är normalt.

 

Det är en verkligt stor och härlig kulturgärning av Bonnier Carlsen att ge ut Häxan och Lejonet och Narnia böckerna igen!

 

Belinda Graham

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.