Korten på bordet - Mord, bridge och Ariadne Oliver

Korten på bordet

 

--- Ett mästerligt kammardrama, med mord, bridge och Ariadne Oliver

 

            

 

Agatha Christie

Korten på bordet

Originalets titel: Cards on the Table

Översättning: Eva Sandberg

ISBN: 9789188171757

Bookmark förlag

 

 

Mr Shaitana är känd som en överdådig värd och en extravagant festarrangör. Men han tycker också om att skryta om sina exklusiva samlingar. Han bjuder in Hercule Poirot för att se sin senaste samling, som han är mycket stolt över.

 

Farligare samling än mordvapen

 

Poirot antar att det gäller mordvapen, men Mr Shaitana påpekar att han bara samlar på de bästa föremålen av sitt slag. Nämligen mördarna själva. Mördare som aldrig blivit dömda: “De brottslingar som för ett angenämt liv och som aldrig den minsta misstanke snuddat vid. Medge att det är en roande hobby!”

 

Hercule Poirot tänker på ett annat utryck och uttrycket är inte “roande”. Han är snarare oroad. Och Poirot har all rätt att varna Shaitana för den nya hobbyn, för under middagen då  Shaitana ska visa upp sina nya samlarobjekt blir Shaitana nämligen mördad.

 

Den excentriske värden som leker med döden

 

Den excentriske värden och de udda gästerna och leken med döden är ett tema som fungerat väl gång på gång i världslitteraturen --- som t.ex.  i Doctor Fisher or The Bomb party, av Graham Greene, inspirerad av Korten på bordet. Shaitana har samma sätt som Doctor Fisher att retas med de inbjudna, och även här är det med livet som insats.

 

 

ABC-morden innehåller “trailern” till Korten på bordet

 

Korten på bordet har en genialiskt konstruerad intrig som bland annat inkluderar ledtrådar gömda i ett parti bridge - något Hercule Poirot diskuterade som varande det perfekta fallet  redan i romanen  ABC-morden - men den är också en av de allra roligaste deckarna någonsin. Mycket tack vare Hercule Poirots goda vän Ariadne Oliver. Hon är en framgångsrik deckarförfattare som stundom är mycket trött på sin finske hjälte och hans egenheter, ungefär som Agatha Christie själv ibland kunde tröttna på sin belgiske hjälte och hans egenheter. Dessutom har Ariadne och Agatha det gemensamt att de gillar att mumsa på äpplen när de skriver.

 

Moderna bilar och framgångsrika deckare

 

Ariadne Oliver har inte mycket till övers för moderna bilar - hennes omdöme skulle kunna gälla dagens moderna bilar - författare som drar ut påp handlingen genom att dra samma intig ett varv till (ett mord till, en kidnappning till) - vilket är så vanligt i dagens tjocka deckare och långa actionfilmer. De flesta drar inte samma intrig två gånger utan fyra gånger för att få det tillräckligt långt och tjockt.

 

Vad som verkligen spelar någon roll är massor av lik, påpekar Mrs. Oliver.  Någon ska berätta något - vederbörande blir dödad --- berättelsen blir enformig --- in med fler och fler döda. Okända gifter, idiotiska förklädnader, flickor som blivit bundna i en källare med vatten som sipprar in (fast det är egentligen är ett mycket besvärligt sätt att avliva någon på, påpekar Mrs Oliver) och en hjälte som med en enda hand kan expediera från tre till sju bovar.

 

Här lyckad Ariadne Oliver sammanfatta varenda film jag sett de senaste månaderna. Och det mesta av skönlitteraturen av deckare och thrillers jag läst denna termin. Inget nytt under solen - eller i bokhyllan. Mrs. Olivers analyser håller fortfarande.

 

En välkonstruerad och spännande intrig

 

Agatha Christie däremot vevade inte samma intrig fyra gånger för att få till en riktigt tjock bok --- en välkonstruerad intrig räcker över hela boken och så blir boken alldeles lagom tjock och spännande hela tiden!

 

Ett klassiskt Poirot citat finns också med i Korten på bordet, gällande Hercule Poirots inställning till mord.

 

Ariadne Oliver påpekar att Mr Shaitana inte var någon snäll man (“not a nice man”) --- och hon har som vanligt helt rätt i sina observationer. Men  henens vän, detektiven Hercule Poirot invänder:

“Han var inte snäll … men han var levande  och nu är han död, och som jag en gång sade till honom: jag har en borgerlig inställning till mord. Jag ogillar det.”

 

Rättvisa för det osympatiska offret

 

 

Det finns de som säger att Mr Shaitana fick vad han förtjänade. Men det hindrar inte Hercule Poirot från att vilja skipa rättvisa. Mr Shaitana förtjänar också rättvisa, även om han var osympatisk. Men det blir en svår strapats och det visar sig att av Shaitanas insamlade objekt, de “lyckade” mördarna, är mer än en beredd att mörda igen …

 

Ariadne Oliver skulle inte ha kunnat konstruera en mer tillfredställande intrig - här radas hoten upp och ingen går säker, när korten läggs på bordet.

 

 

Belinda Graham