Och så var de bara en

Grym barnkammarramsa i stilbildande Agatha Christie

Grymma, brittiska barnkammarramsorAgatha Christie
Och så var de bara en
Översättning: Helen Ljungmark
Bookmark Förlag

“Tio små tennsoldater åt supé i Rio. En satte i halsen, och så var de bara nio …”
Och så var de bara en utnyttjar optimalt “det slutna rummet” och de klaustrofobiska känslor som förstärks av ond bråd död på en öde ö, som blivit helt avskuren från omvärlden. Denna klassiska, obehagliga deckare från 1939, nu i stilsäker och stilren nyutgåva, utklassar både Flugornas herre och vintage Robinson när det gäller att väcka olustkänslor.
Agatha Christie lät sig ofta inspireras av klassiska mords drama --- redan de gamla grekerna kunde leverera en familjetragedi med mord i anrättningen --- men även av barnkammarramsor. Vilket i och för sig inte låter speciellt mordiskt, men många engelska barnkammarramsor, så kallade “nursery rhymes”, är väldigt grymma.
Bödeln kommer och hugger av dig huvudet
Den brittiska varianten av Bro Bro Breja slutar med att bödeln kommer och hugger av dig huvudet. I Three Blind Mice får tre möss sina svansar stympade. Five Little Pigs kan gå till slakt och skrika hur mycket de vill. Three Blind Mice förekommer i Agatha Christies prisvinnande pjäs The Mouse Trap (som är den pjäs i världshistorien som spelats under längst tid). Barnkammarramsan Five Little Pigs finns med i Hercule Poirot klassikern med samma namn.
Men den grymmaste barnkammarramsan av dem alla, är den som ska lära barn att räkna: den börjar med tio och slutar med noll, när den sista personen i ramsan går och hänger sig. Denna ramsa ligger till grund för den stilbildande romanen And Then There Were None.
Alla är mördaren

Tio personer befinner sig på en öde ö. De blir isolerade, och de dör, precis som det förutspås i barnkammarramsan. Att ramsan är känd, och att det hela tiden förutsägs hur nästa offer ska dö, förtar inte spänningen utan ökar den istället. Barnkammarramsan har samma funktion som oraklet i ett gammalt grekiskt drama: går det att undkomma sitt öde, eller är allt förutbestämt? Men här är det inte gudarna som straffar människorna för deras hybris, människorna straffar sig själva. Frågan är: Vem i sällskapet är mördaren eller finns det någon mer på ön än de tio utvalda offren, någon som vi inte ser? Men man kan också tolka romanen som att alla tio i sällskapet är mördaren, eftersom alla någon gång i sitt liv gjort sig skyldig till mord av något slag. I vissa fall skulle det ha rubricerats dråp, i andra fall överlagt mord. Men vem är mördaren på den öde ön? Eller rättare sagt (för att parafrasera en annan känd barnkammarramsa): Vem är bödeln?
Alla ljuger, av olika anledningar
Och så var de bara en är en blandning av skräck, psykologisk thriller och pusseldeckare. Det här är en av Agatha Christies mest kända romaner och en av världens mest sålda romaner alla kategorier och den har givetvis blivit stilbildande. Den svenska deckardrottningen Maria Lang gjorde tidigt sin egen version i Mördaren ljuger inte ensam, där folk stryker med på en isolerad svensk ö under en blöt midsommarhelg.
Ett annat slut på ramsan
Agatha Christie har även själv skrivit en annan version av And Then There Were None --- teaterpjäsen, även den en succé. Men där går inte den sista personen och hänger sig. Det finns nämligen ett alternativt slut på den klassiska barnkammarramsan: de två sista överlevande gifter sig, “och så var det ingen kvar“. Om detta är ett mer eller ett mindre grymt slut än hängningen, för att se till att “ingen” finns kvar, kan man filosofera om.
Det här är en utsökt vacker nyutgåva till Agatha Christies 125-års jubileum, och den bästa översättningen någonsin av Agatha Christies verk. Den får inte bara fram det rysliga utan även det roliga och humoristiska, som alltid finns med i Agatha Christies författarskap. Även om det ibland är en mycket mörk humor.

Belinda Graham