onsdag 6 augusti 2014

Blodsväktaren och Blodsmagi

Röda rosor, stark saknad och evig kärlek i en amerikansk småstad

Sagan om tre bröderSagan om tre bröderTessa Gratton
Blodsväktaren
B.Wahlströms
Will Sanger är en helt vanlig amerikansk kille i vad som verkar vara en vanlig amerikansk småstad. Will är yngst i en familj med tre söner, och kan man sin sagohistoria så vet man att den yngste brodern av tre kan man vänta sig stordåd av. Även om Will till en början är en motvillig hjälte. Vilket ofta är fallet i fantasy-världen.
I den verkliga världen är storebror Ben familjens hjälte och det är tänkt att Will ska följa i Bens fotspår och göra karriär inom det militära. Precis som fadern. Precis som mellanbrodern Aaron. Men när Aaron dör vill Will inte längre följa den manliga militärtraditionen i familjen Sanger. Tre män i det militära räcker väl? Will vill bryta med traditionen. Will vill något annat. Men Will vet inte vad han vill. Bara vad han inte vill.
Det är ironiskt att huvudpersonen heter just Will, eftersom han i början av boken är väldigt vilsen och inte vet vad han vill. Men det är ingen tvekan om att en stark vilja ligger i Will Sangers blod.
Sang betyder blod på franska.
“What’s in a name? Would a rose by any other name smell just as sweet?”
Vad betyder ett namn?
Viljans styrka, fångad i ett namn
Mab Prowd är mycket intresserad av namn och deras betydelser. Hon inser att Will Sanger är något speciellt, den vanliga killen med otroligt stark vilja, som utan någon som helst magisk träning --- eller ens vetskap om att magi finns --- klarar av att hejda en förbannelse, som av någon anledning har lämnats i familjen Prowds rosor. Vem har lämnat den där och varför?
Mab och Will är jämnåriga, men medan Will är skolans hjälte, sportig och populär, har Mab hemundervisning och är nöjd med sin tillvaro som häxa.
Mab och Will finner varandra mot alla odds, och de har många hinder att övervinna. Både fördomar från “vanligt folk” och “häxor” (båda sorter håller sig helst för sig själva) och så den hemska förbannelsen i rosorna. Vem eller vad är förbannelsen och hur ska den stoppas?
Mer blodsmagi, fler intriger
Blodsväktaren har en hel del gemensamt med Tessa Grattons tidigare roman Blodsmagi. Även här växlar man perspektiv, nu mellan Mab och Will, och man växlar även mellan nutid och dåtid. I historisk tid, då ett romantiskt triangeldrama utspelade sig, ligger nämligen svaret till varför rosorna är så farliga och vem som lade förbannelsen över dem.
För dem som undrar hur det gick med huvudpersonerna i Blodsmagi, Silla, Reece och Nick, är det glädjande att se att de alla finns med som birollsfigurer i Blodsväktaren. Speciellt Sillas bror Reece spelar en viktig roll.
En ovanlig tjej i ungdomsboksgenren
Mab är en uppfriskande fläkt i ungdomsboksgenren. En tonårstjej som inte bryr sig om vad andra tycker om henne (inte ens de populära hejarklacksledarna), som aldrig oroar sig för att killen hon gillar inte ska gilla henne tillbaka och som aldrig tycker synd om sig själv, fast hon blev övergiven som barn. Hon är övertygad om att hon hade en lycklig barndom och hon slösar aldrig energi på att ha komplex för saker.
Vackra varelser kan vara farliga
Will har likheter med Ethan Wate i Beautiful Creatures --- skolans sporthjälte, som alla hejarklacksledare är intresserade av, vars framtid är utstakad, blir kär i en häxa och allt vad han trodde var verkligt utmanas nu av en ny verklighet.
Det finns också en fin försoningshistoria med, mellan Ben och Will --- för utan Aaron är det länge som om de har förlorat varandra och de måste hitta kontakten igen.
De är ju trots allt av samma blod.
Liksom Ethan får Will lära sig att “vackra varelser” också kan vara farliga. Som rosor.
Blodsväktaren ger också en fin bild av en vanlig amerikansk småstad och en vanlig amerikansk familj, som håller på att falla sönder av sorg efter att en av de tre bröderna dött. Ibland hjälper inte magi. Ibland hjälper det bara att tiden går.

Läs även:


Blodsmagi

- Häxor, läxor och återupplivning av det döda

en spännande pusseldeckareen spännande pusseldeckareTessa Gratton
Blodsmagi
Översättning: Carina JanssonOriginaltitel: Blood Magic
B. Wahlströms
Blodsmagi är en härligt spännande bok om häxor, läxor och förmågan att väcka det döda till liv. De döda lever, både i blodet och i böckerna. Och magi på en kyrkogård är alltid lite extra magisk.
Idag kommer det ut mycket fantasy, mycket om häxor, vampyrer och blod. Boken Blodsmagi får helt enkelt inte drunkna i den magiska bokfloden- det är den för bra för.
Boken klarar av en bra balansgång mellan det väldigt vanliga amerikanska livet i en väldigt liten småstad där alla skvallrar om allt och där ett dubbelmord - eller dubbelsjälvmord - verkligen är något att skvallra om -och det magiska livet där magi lever kvar genom århundradena, precis som vampyrer.
Huvudpersonerna, liksom miljöerna är också väldigt fint tecknade.
Tjejen som har förlorat sina båda föräldrar i vad hon säger är ett dubbelmord av en utomstående, men som alla andra säger är självmord. Hon börjar upptäcka sina häxkrafter och hon tänker använda dem till att bevisa att hennes föräldrar visst blev mördade. Helst hitta mördaren också.
Killen som hatar sin nya styvmamma och tycker att hon är en häxa (fast i vardaglig mening) och vars riktiga mamma var en riktig häxa som kunde förtrolla hans dinosauriemodeller så de viftade på svansen och lekte.
Vänskaps-kärleks-och-passions-historien dem emellan är fint nyanserad. De har båda magiska krafter, hon vet inte om det först och älskar sen sina krafter, han vet om sina krafter och hatar dem och vill förtrycka dem.
Blodsmagi har en hel del att säga om livet i ett litet samhälle, om att våga hitta sig själv och att gå en balans mellan vanligt vardagsvett och fantastisk fantasi och besatthet.
Det finns också en parallell historia som utspelar sig förr i tiden - berättad genom en dagbok. Man förstår snabbt att personerna i denna dagbok har någonting med dagens huvudpersoner att göra. Men att räkna ut hur det hänger ihop är inte alldeles lätt och uppenbart …
Det hela blir som en spännande pusseldeckare i en fantasivärld där slutet påminner starkt om Hitchcocks Fåglarna.
Och ja, i en värld av trilogier och evighetsserier är det faktiskt skönt att inse att Blodsmagi är en helt avslutad bok där alla trådar nystas upp i slutet och ingen tänjs ut till en andra, tredje, fjärde och femte bok.
Extra plus för en helt underbar formgivning! Svartvitt och rött- kan inte vara mer effektfullt. Och ryggen är som röd sammet. Rött är ju något man kopplar ihop med blod, magi, kärlek, passion - och B. Wahlströms klassiska böcker.

Belinda Graham
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.