Lemony Snicket - Mörkret längst ner

Litteratur: Lemony Snicket - Mörkret längst ner

 

Och utan mörker skulle du aldrig veta att du behövde en lampa

Om att övervinna rädslan och få en ny vänLemony Snicket
Mörkret längst ner
Illustrationer: Jon Klassen
Översättning: Katarina Kieri
Rabén & Sjögren

“Mörkret bodde i samma hus som Alfred - ett stort hus, med knakande tak, blanka kalla fönster och många trappor. Ibland gömde sig mörkret i klädkammaren. Ibland satt det bakom duschdraperiet. Oftast höll mörkret till nere i källaren. Hela dagen väntade det i ett undanskymt hörn, långt från tvättmaskinens skrammel och dunk, inklämt mellan gamla fuktiga kartonger och en byrå som ingen någonsin öppnade.”
Inger och Lasse Sandberg skapade ett sött litet spöke i Lilla Spöket Laban, ett spöke man kan vara vän med, istället för ett spöke att vara rädd för när spöktimmen kommer. Men hur ska man göra med hela mörkret, hur ska man bli vän med det? Detta är uppgiften som Lemony Snicket har tagit sig för, för Alfred i berättelsen Mörkret längst ner börjar med att vara rädd för mörkret och till slut blir han vän med det.
Mörkret är en lurig typ, på natten är det inte nöjd med att vara i källaren utan breder ut sig över fönstren och dörrarna i Alfreds hus.

Alfred brukar alltid vara artig mot mörkret och ropa ner i källaren, “Hej Mörkret!” (det är alltid smart att vara artig mot saker man inte gillar!) Och mörkret kan svara lika artigt, som ett eko. Men en natt ropar mörkret på Alfred mitt i natten. Alfred måste gå ner i källaren för att hälsa på mörkret på hemmaplan, det duger inte med att stå överst i trappan och vara artig.
Men mörkret är inte farligt, mörkret öppnar den oöppnade byrån och ger Alfred en nattlampa. Mörkret försvinner från hans rum, utom när han ska somna, och blundar.
Alfred har vågat sig ner i källaren, vågat konfrontera sina rädslor, bokstavligen tagit ett dopp i det undermedvetnaBelinda GrahamBelinda GrahamBelinda Graham (symboliskt placerat i källaren) och dagen efter pratar mörkret inte längre med Alfred. Men byrån står och ler …
Genomgående är alla bilderna dominerade av färgerna svart, brunt och orange i olika nyanser och är gjorda i gouache teknik med digital finish. Färgvalet passar denna historia om mörker och ljus, och om att bli vän med det där som finns på andra sidan, i källaren och i en mystisk byrå. Det skadar aldrig att var artig mot mörkret. För utan mörkret skull det vara ljust överallt. Det vore inte någon bra idé. En bild med bara ljus, saknar kontrast.

Belinda Graham