FILM: Prisoners - en mörk och farlig labyrint där alla blir fångar

Hugh Jackmans bästa roll hitintills

- Ett nytt mästerverk från Denis Villeneuve!

 

 

Thanks giving ska vara en mysig högtid i Amerika. Man umgås och äter för mycket och tittar på TV. Vi befinner oss i ett trivsamt villakvarter, båda familjerna består av mamma, pappa och två barn. Två är tonåringar och ska passa de minsta, men de fastnar framför TVn och de minsta barnen smiter ut och leker själva … och de försvinner spårlöst. Misstankarna riktas mot en mystisk husbil. Föraren Alex (Paul Dano) tas in för förhör, men mentalt sett är han kvar i tioårsåldern, kanske ändå yngre. En ålder då han själv kidnappades och utsattes för övergrepp. Har han själv nu blivit förövare? Eller är han oskyldig? Eller har han lämnat över de båda flickorna till den verklige förövaren?

Franskkanadensaren Denis Villeneuve gjorde förr något år sedan den Oscarnominerade Nawals hemlighet, en känslostark och spännande thriller om ett fiktivt, krigshärjat, land i Mellanöstern. Den engelskspråkiga debuten Prisoners är minst lika bra och stilsäker. Det börjar som en thriller, men snart är vi inblandade i en moraliskt komplex berättelse, där det hela tiden växlar vem som är offer och förövare, utan att Villenuve för den skull gör avkall på spänningsmomenten, deckarpusslet eller de överraskande vändningar som genren förväntas levererar.

Titeln Prisoners kan tolkas på många sett. De båda flickorna blir fångar. Men det blir även Alex – den förmodade förövaren. När den frustrerade kommissarien (Jake Gyllenhaal) går bet, bestämmer sig en av papporna (Hugh Jackman) för att ta saken i egna händer och kidnappar Alex, som han låser in och torterar med övertygelsen att han vet var de två flickorna finns. Han fru vet ingenting, men den andra pappan och den andra frun vet allt – men väljer att blunda för brutal misshandel mot en person som mentalt sett inte är äldre än deras barn --- och en person som faktiskt är oskyldig till övergrepp.

De andra föräldrarna vågar inte sätta sig emot, och blir genom sin passivitet medskyldiga till ett brott som kanske är lika förfärligt som det ursprungliga.

Jackman har gjort många bra roller genom åren, men denna, en för honom otypisk roll, är förmodligen hans bästa prestation hittills: en starkt religiös machoman med en gammaltestamentlig vrede, som tror att världens undergång är nära. Han planerar för allt, ska ha kontroll över allt, och med sin krångliga barndom, religiösa fanatism och sina paranoida drag är Jackmans karaktär egentligen en perfekt förövare – fast han också spelar ”hjälten” i dramat, den som faktiskt gör något och för handlingen framåt.

 

”Barnen finns i labyrinten”, är den enda ”vettiga” ledtråd som Jackmans karaktär – och Gyllenhaals karaktär – får fram, fristående från varandra, från två olika män, som båda var utsatta för övergrepp som barn. Men är det en vettig ledtråd och var finns den där labyrinten?

Som metafor kan man konstatera att alla inblandade är fast i en labyrint av moraliska återvändsgränder. Offer blir förövare, och snart offer igen, mörkret och regnet till tar och Villeneuve kryddar med lite mystik, religion och hemligheter som bokstavligen göms i källarna. Dostojevskij och Freud hade båda varit nöjda. Det här är en enastående vacker och grym film, som man kommer ihåg en lång tid efteråt.  Vuxen underhållning med hög kvalitet är något som man inte är bortskämd med från  Hollywood, och något som levereras allt mer sällan.

Men labyrinten visar sig vara mycket mer än en metafor. Den finns på riktigt.

Och en pastor med ett lik i källaren visar sig ha hittat nyckeln till mysteriet, utan att själv veta om det.

Prisoners är en av årets bästa filmer, och årets bästa och vackraste thriller.

Regi: Denis Villeneuve
Medverkande: Hugh Jackman, Jake Gyllenhaal, Viola Davis,Maria Bello, Terrence Howard, Melissa Leo, Paul Dano m.fl.

  USA, 2013

  Nordisk film