måndag 9 december 2013

Det klassiska svenska kostymdramat: Längtans blåa blomma, Mor gifter sig och Röda Rummet

Nedslag bland svenska klassiker som blivit film

 
   


“Kostymdrama” är i sig ett ord som förpliktigar. Man tänker direkt på påkostade brittiska filmer som vinner Oscars i stil med


The King’s Speech eller Gosford Park. Eller så tänker man på påkostade Downton Abbey eller dramer gjorda efter Charles Dickens tjocka romaner.


Men det finns även svenska kostymdramer, två gamla klassiker har precis kommit ut på DVD: Längtans blåa blommaav Alice Lyttkens och Mor gifter sig av Moa Martinson. En lyckträff, en slump att det råkar bli två kvinnliga författares verk som kommer ut i DVD format samtidigt? Tidigare i år kom Röda Rummetmed bland annat Per Ragnar och Allan Edwall i huvudrollerna.
Givetvis ska man läsa böckerna, men faktum är att många idag tar till sig klassikerna genom filmade versioner eller TV serier – filmatiseringen av ett verk kan ge författaren ett uppsving. Och ibland blir filmen också en klassiker i sin egen rätt, som Charles Dickens Great Expectations,också en klassiker som svartvit film av David Lean.

Längtans blåa blommautspelar sig under Napoleon krigen eller rättare sagt, i Europa är det krig, men inte i Sverige. Den gamla vanliga visan. Det är egentligen inte många som bryr sig. I centrum av handlingen finns familjen Tollman i Stockholm. Betty, spelad av Eva Röse, är yngst i familjen och romantiskt lagd med drömmar om den stora kärleken. Hon blir förtjust i Claes Ekencrona (Reuben Salmander), en adelsman, och känslorna är besvarade. Men de tillhör olika klasser och Ekencronas familj har en annan väg planerad för påläggskalven i familjen. Sedan skickas han till fronten i Finland och förhållandet mellan Betty och adelsmannen testas på allvar.
Svenska produktioner som rör sig bland överklassen och även i någon mån bland medelklassen (Bettys familj sysslar med handel, de är inte en “fin” medelklass, eftersom inte handel ansågs som fint) lyckas inte riktigt med att se dyra och lyxiga ut. Man kommer aldrig upp till Downton Abbeys kostymdramsnivå, men man ligger ändå snäppet högre än att bara se ut som moderna människor som klätt ut sig i gamla kläder. Marika Lagercrantz, Harriet Andersson, Bibi Andersson och Hans Alfredson är alla på bettet i sina biroller.
När det gäller klassiker som utspelar sig på landet är situationen en annan. På landet råder det en ständig brist på pengar, folk är fattiga och sliter jämt, men roar sig när de kan. Det gör att man inte riktigt upplever att produktionen har ont om pengar. Folk har samma kläder jämt. Jaha, de är väl fattiga… Kulisserna behövs inte byggas. Den svenska naturen finns redan och ser alldeles betagande ut på film. Så mycket att man ibland kan glömma bort att detta handlar om människor som sliter och lider ont.

Mor gifter sig är en tänkvärd roman som brukar tolkas självbiografiskt i och med att Moa Martinssons mor gifte om sig när Moa var gammal nog att minnas det. Detta låg sedan som inspiration för boken. I SVT-filmatiseringen vimlar det av gamla kändisar och den svenska naturen gör sitt och uppträder som den ska.

Naturen i Sverige gör succé i allt från filmatiseringen av Astrid Lindgrens Vimmerby – för Småland är så där vackert i verkligheten inte bara på film – till Hemsöborna, där det lidande livet på landet inte märks så mycket eftersom det skildras genom ögonen på en sommargäst. Därför är det procentuellt sett mycket kalasande, lite arbete, mycket sommar och väldigt lite vinter i romanen – och även i filmen. Liksom Astrid Lindgrens Emil så är den klassiska TV-filmen med Hemsöborna alltid förknippad med Allan Edwall.

Om man ska lyckas med svenskt kostymdrama ska man alltså ta vad Sverige ger gratis: storslagen natur, inga pengar behöver slösas på kulisser. Undantaget som bekräftar regeln? Röda Rummet. Inte en speciellt lantlig roman, men ett mycket lyckat kostymdrama, med Per Ragnar i huvudrollen, och i framtiden kommer detta också att upptecknas som “klassiker” precis som bokoriginalet. Men även här finns den lantliga idyllen med. Visst, Stockholm är en stad, men filmatiseringen tar fram det “lantliga” och idylliska i många bilder och kameran studsar stundom omkring som om den vill kopiera Strindbergs prosa och vara en lekfull solstråle.

Belinda Graham

Filmerna är utgivna av SVT i samarbete med Scanbox.
 
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.