söndag 21 januari 2018

SCEN: Den folkkära Macken med Roy och Roger återuppstår som tidlös musikal på Lorensbergsteatern!

Roy och Roger. Macken fyller nu 32 år! 

Regi: Claes Eriksson
Titel: Macken – TV-serien på scen (nypremiär)
Originaltitel: Macken 30 år – TV-serien på scen
Medverkande: Knut Agnred, Anders Eriksson, Claes Eriksson, Per Fritzell, Jan Rippe
Thomas Hedengran, Charlott Strandberg och Den Ofattbara Orkestern XL under ledning av Anders Ekdahl.
Plats: Lorensbergsteatern, Göteborg
Datum: 18 januari - 17 mars
Antal föreställningar: 32
Spelas: torsdag - lördag
Stockholmspremär: 11 april 2018
Spelas: onsdag - lördag t.o.m. 12 maj
Betyg: 5

Vissa saker är så perfekta. Så perfekt enkla, så perfekt genialiska, så tidlöst komiska att man funderar varför det inte gjorts förut eller varför det inte görs igen eller varför inte fler kan lyckas med att vara lika roliga ... Men det enkla är förstås en bedräglig illusion.

Bakom megasuccén med Macken – TV-serien på scen, som just nu har en efterlängtad nypremiär på Lorensbergsteatern, ligger decennier av rutin, ett varmt och hjärtligt kamratskap, som är allt annat än spelat, och en musik värdig en symfoniorkester. Och orkestern sitter väl synlig, svävande över macken. Orkestern har en egen scen och livemusiken ger en extra "gasen i botten" dimension till alla de musiknummer som är med i Macken.

30-åring firade 100 år

Musikalen Macken – TV-serien på scen skapades till Lorensbergsteaterns 100-årsdag den 27 oktober 2016. 2016 var också det år som Macken hade 30 års jubileum (köper du något i shopen läggs det fortfarande ner i en liten kasse med texten Macken 30 år på). Den anrika teatern firade 100-års kalas med 100 förställningar av Macken - men det räckte inte så klart. Publiken ville ha mer.

Och nu återuppstår Macken-succén igen och firar 32 år med 32 nya föreställningar. Kommer det att räcka? Man behöver inte en kristallkula för att förutspå att det knappast kommer att vara nog. Det är bara att lyssna på skratten. Det är bara att blicka ut över havet av lyckliga ansikten. Och det är bara att konstatera att det här är den lyckligaste publiken som finns. 

Macken skapar en sällsynt gemenskap. Ålderspridningen är så jämnt fördelad, alla generationer finns representerade, de som är 10+, 20+, 30+ osv. Macken är inte en nostalgi-grej, det går att uppleva Macken för första gången och tycka att den är rolig. Det går att återuppleva Macken och konstatera att den fortfarande är rolig. Det är sällsynt med humor som överlever den tid den skapades i, att den blir så tidlös och folkkär och allmängiltigt som den i Macken. Vanligtvis förvandlas humor till gammal skåpmat redan nästa säsong.

Det lysande undantaget

Det finns ett sägesätt om deckare och komedier att det bara går att se dem en gång. När man vet vem som gjorde det, förlorar deckaren sin spänning. När man kan poängen på skämtet är komedin inte rolig längre.

Macken är det lysande undantaget. 

Här går det att "kunna poängen" och ändå har roligt. Man hör hur publiken börjar fnissa redan innan poängen levereras, man hör till och med hur det viskas i salen att "nu kommer det!" eller "tipskupong!". (Kan du din Macken vet du precis i vilken sketch tipskupongen är poängen!)

Man skulle kunna ha "sing-along" visningar av Macken där inte bara alla sjunger alla sångerna, utan där publiken även säger poängerna i kör!

Nyckeln till framgång är en briljant ensemble som själva har roligt --- och alla här verkar trivas enormt bra tillsammans. Glädjen på scenen är varm och smittande.


Jan Rippes rockande Roger backas av den fenomenala orkestern på scenen!

Bröder med olika drömmar

Anders Eriksson och Jan Rippe spelar Macken-ägarna, ett par bröder som heter Roy och Roger.
Roger drömmer om att bli stor kändis, en skönsjungande TV-idol, men Roys dröm är att ha en mack. I det komiska förhållandet finns ingen "straight man" - båda två får ha sina galna stunder på scenen. Men Anders Eriksson är ändå som allra bäst när han bara reagerar på vad andra säger och gör. Det kan vara knäpptyst på scenen --- ingen sång, ingen dialog, ingen "punch line" --- och publiken vrider sig av skratt bara på grund av Anders Erikssons kroppshållning eller minspel. Han vet hur han ska mjölka varenda sekund på scenen till det yttersta. Blivande skådespelare brukar bli tillsagda att kolla på Meryl Streep för att se hur man "reagerar" ordentligt som skådespelare. Man skulle ännu hellre kunna komma med tipset att kolla på Anders Eriksson på scen i Macken. Han tränger aldrig ut andra skådespelare med sin närvaro på scenen, men samtidigt glömmer man aldrig bort att han är där. Han är begåvad med "funny bones" och har aldrig ett o-roligt ögonblick under hela Mackens långa speltid.

Förutom Jan Rippe och Anders Eriksson finns en stor ensemble av duktiga musiker och skådespelare som alla kan sjunga fenomenalt bra och som dessutom alla kan spela många olika roller övertygande och byta om och bli olika karaktärer i en handvändning.

Spelar ALLA kvinnorna i showen

Charlott Strandberg imponerar i ALLA kvinnorollerna. Ja, det finns många roliga kvinnor på scen, men de görs alla av Charlott! Från en snygg sångerska som är svag för bilreparatörer, till en nitisk lokalradioreporter, på jakt efter ett scoop. Och hon gör allas fruar. Från Rogers fru till husvagnsägarens fru.  Och så vidare.

Regissören Claes Eriksson behöver bara visa sig på scenen och se lite försynt ut, så skrattar publiken.

Knut Agnred är nu 60-plus och han är fortfarande rolig som en konfirmand som vill ha en synth i konfirmationspresent!

Vilken låt är bäst? Vilken låt skapar mest allsångsstämning? Det är jämt lopp mellan Farsan, jag vill ha en synt och Man ska ha husvagn och Mackens signaturmelodi, Roy och Roger har en mack ihop ...

Men så, efter de stående ovationerna, sjunger hela ensemblen om att det ska vara Gött å leva ... publiken förvandlas till ett hav av glada "allsångare", och se där, vi gick en allsångsvinnare till sist!

Det ska vara Gött å leva ...

Macken hotas

Macken har en övergripande handling som presenterar ett hot om att Macken ska läggas ned och jämnas med marken för att bana väg för framsted och en ny motorväg, och några "running gags" om en värdefull och vit Opel som kommit bort och en försynt och beige Claes Eriksson som också kommer bort, men också många roliga sketcher som alla fungerar perfekt som "singlar" och som skulle kunna presenteras i nästan vilken ordning som helst i föreställningen.

Det här är en humorns "greatest hits" parad.

Macken förtjänar något slags kulturminnesmärke. En staty utanför Lorensbergsteatern, kanske? Men vad kan vara bättre än att vara affischnamn själva Lorensbergsteatern?

Det här är tidlös humor som är lika rolig om du hör den för första gången eller för trettioandra gången. Macken har fyllt 32 år med grace och även bevisat att den fortfarande är aktuell.

Macken är inte knuten till någon viss tid eller någon viss plats eller något visst land. Det finns en framgångsrik teaterkomedi om att ha husvagn i Australien. Men musikalen Macken får in det mesta av husvagnseländet i en enda sketch, humorskaparna bakom Macken behöver inte ens en hel pjäs att bre ut sig på. På samma sätt finns det i alla länder komedier om småföretagare, om hoten mot glesbygden, om omaka förhållanden, om skattefiffel (fast ingen gör det så genialiskt som att byta ett avgasrör mot 25 limpor ...) Det som är extra smart med Macken är att alla de olika komedierna får plats under ett enda Macken-paraply!

Bilmodeller förändras, men inte människor

Bilmodellerna förändras och ingen ber längre att få låna en telefon på en mack (för alla har sina egna mobiltelefoner). Men det där att små människor ständigt blir överkörda, det har inte förändrats alls. Tyvärr.

Häromveckan ringde en gammal vän och förkunnade att en motorväg skulle förstöra deras lantliga idyll, "och den där trevlige bilreparatören ni var hos, hela hans verkstad ska rivas". En gedigen verkstad som ligger, och alltid har legat, 100 meter från vännens hus. En lantlig grusväg ska plötsligt bli genomfartsväg för tung trafik. Om du är i vägen blir du jämnad med marken. Dessutom ska skatterna höjas för att finansiera vägen som ingen vill ha. Alla är mot idéen, till och med experterna som råder politikerna vad de ska göra. Alla är mot, utom kommunalpolitikerna själva, det vill säga.  De hoppas locka svinrika människor till nya bostäder som ska byggas vid vattnet och befinna sig under vattnet om cirka 100 år eller förmodligen tidigare, i alla fall om den globala uppvärmningen fortsätter och om de tillfrågade experterna har rätt. Det hela låter som en sketch av Galenskaparna och After Shave. Om det bara vore så väl ...

Skratta åt eländet

Vad säger man till förtvivlade vänner i sådana lägen? Ge inte upp hoppet! Vem vet, kommunen kanske köper skruv för 400.000 kronor istället!

Ja, det där dramatiska deus-ex-machina greppet fungerade ju för att få till ett lyckligt slut i  Macken! En komedi som hela tiden står på de små människornas sida och som hela tiden lyckas vara ruggigt aktuell - även om Macken i original skrevs för 32 år sedan!

Bakom mig på teatern sitter förresten en hel rörfirma. De har åkt till Göteborg enkom för att se Macken på scen --- det är lätt att identifiera sig med bröderna Roys och Rogers eviga slit. Men det gapskrattas genom hela föreställningen. Helt rätt. Man SKA skratta åt eländet! Det är det bästa man kan göra åt elände!

BG


lördag 20 januari 2018

SCEN: The Greatest Cinema Hits - En sanslöst vacker bioupplevelse utan filmduk!


Lights! Camera! Music!


Titel: The Greatest Cinema Hits
Medverkande: The Cinema Symphony Orchestra
Plats: Stora salen, Göteborgs Konserthus
Speltid: 2 timmar och 20 minuter, inklusive paus
Arrangör: Eurospectacles SARL

Lights! Camera! Music!

Titanic, Raiders of the Lost Ark, Pirates of the Caribbean, Fame, ET
... Vad vore dessa megastora biosuccéer utan sin odödliga musik? Och är det inte dags att musiken får ta plats på scenen istället för att bara vara bakgrundsridå till alla kända skådespelare och tjusiga miljöer?

The Cinema Symphony Orchestra är en internationell orkester som har specialiserat sig på att spela musik som är känd från filmens värld - främst de stora, episka Hollywood filmerna. Men på programmet står också pampig musik från Game of Thrones och Lost, samt musik från de älskade, brittiska Harry Potter filmerna.

I publiken finns både filmälskare och musikälskare --- några har Gryffindor halsdukar på sig, ingen har Gandalf hatt. 1-0 till Harry Potter fansen för dedikation.

Ingen pompa utan musikaliska omständigheter

De stora filmäventyren skulle inte vara desamma utan den pampiga musiken. Vare sig man tänker på Out of Africa, Laurence of Arabia, Star Wars eller någon annan film med mycket sand i. Musiken är en viktig del för att skapa filmupplevelsen och idag höjs pulsen hos Star Wars fans bara de hör introt till den numera klassiska musiken från 1977 - redan innan filmen har börjat. Men är inte introt till Superman med Christopher Reeves ännu pampigare, egentligen?
Harry Potter musiken med live harpa och stråkensemble!


En hel del filmer använder sig av symfoniorkester när de ska spela in sitt soundtrack. London Symphony Orchestra har varit flitigt anlitade till exempel för att göra musiken till Harry Potter filmerna. Rivaliserande The London Philharmonic Orchestra anlitades för de rivaliseriande The Lord of the Rings filmerna. Vare sig det gäller Harry Potter eller The Lord of the Rings så har man från början varit ute efter det pampiga symfoniorkestersoundet.  Givetvis är det nu roligt att se musikerna "in action" och se live hur temamusiken växer fram. Speciellt kul är det med harpan i Harry Potter temat. Men likheten kvarstår, att något som gjorts för filminspelningen av en symfoniorkester nu spelas upp av en annan symfoniorkester.

Det som blir riktigt roligt och häftigt och oväntat och annorlunda är när spår som inte alls förknippas med symfoniorkestrar framförs! Som Mission Impossible temat, öppningsnumret till förra årets stora Oscarsvinnare La La Land eller öppningsnumret till musikaldramat Saturday Night Fever.

Staying Alive, denna klassiska discodänga av the Bee Gees, får en helt ny, vacker. glittrig discodräkt när låten pånyttföds i symfoniversion.

Dirigenten är riktigt spexig och kanaliserar John Travoltas dansande gång i de slängiga rörelserna.
Stående ovationer för föreställningen!

När Mission Impossible temat spelas bestämmer han sig för att ta en kort paus och lämna orkestern, som glatt spelar vidare. Ska han själv ut på hemligt uppdrag? Eller är det en "Mission Impossible" att dirigera låten?

Tvärflöjten leder dansen

La La Lands öppningsnummer  Another Day of Sun,är en scen där massor av människor sjunger och dansar tillsammans på en motorväg, och i symfoniversionen tar instrumenten över sången och dansen. "Sång och danssolist" nummer ett är tvärflöjten - sedan hakar andra instrument på, ett efter ett, tills slutligen alla instrumenten dansar tillsammans. Tvärflöjtisen får många ovationer. Det här är ett färgglatt och intressant nummer som tar en hel del oväntade vändningar.

På något sätt påminner dirigenten om en trollkarl som viftar med sitt trollspö, "Wingardium Leviosa!", när Harry Potter temat lyfter och detta nummer får flest ovationer under kvällen.

En yngre och annorlunda publik har lockats till Konserthuset och alla har leenden på läpparna när de lämnar salen.

Konsertupplevelsen är på turné i hela Sverige, så håll ögon och öron öppna om The Greatest Cinema Hits kommer till ett konserthus nära dig!

BG


fredag 19 januari 2018

SCEN: Tomas Ledin regerar i Skarpt Läge på Rondo!

Tomas Ledin på Rondo - Kavajen må vara silver, men showen är guld! Foto Graham

Artist: Tomas Ledin
Titel: Skarpt Läge
Regi: Edward af Sillén
Plats: Rondo, Liseberg, Göteborg
Publik: Fullsatt
Premiär: 18 januari
Bäst: Energin. Höga Kusten. Att Ledin lägger ribban så högt, hela tiden.
Sämst: Att man inte kommer att kunna gå på den här showen så många gånger som man skulle vilja!
Det är en live-upplevelse utan motstycke!
Betyg: 5

Just nu vill jag leva. Orden är Tomas Ledins. Melodin är Tomas Ledins. Showen är - givetvis - Tomas Ledins. Nuet är där Tomas Ledin lever. Han är inte den som vill leva på nostalgi, hans låtar lever och utvecklas organiskt och naturligt och versionerna som levereras i den nya krogshowen på Rondo, Skarpt Läge, är så sanslöst bra. 

Musik är till för att levas

Så mycket har sagts om Ledin och vad han betytt för Sverige och svensk musik och det svenska folket som älskar hans texter - men som Bob Dylan (en av Ledins husgudar) en gång sa: Låttexter är inte till för att läsas som litteratur. Det är melodin som är meningen med musiken. Med Ledin är det lätt att tänka ett snäpp längre: hans låtar som gjorda för att uppföras live! En läst låttext är inte samma sak som en insjungen låttext på skiva. Men en live version av en låt tillför ytterligare en dimension, i alla fall när en rutinerad live artist som Tomas Ledin framför den. Han har förmågan att få låtarna att bli nya och intressanta för varje gång han framför dem - även de hits som hänger med sedan 1970-talet.
Musik är till för att upplevas. Musik är till för att levas. Ledin lever ut sin musik med hela sin essens, under varje sekund av showen.
Mer Showtime med Ledin!
Showtime 2

Showtime var Tomas Ledins debut som krogshowartist och debuten var just på Rondo. Den showen var en 4+ show. Den här nya showen skulle ha kunnat heta Showtime 2 - för tyngdpunkten är just på showandet - fast titeln är nu Skarpt Läge. Och visst har Ledin och hans team vässat krogshowkonceptet ytterligare!
Det här är en annorlunda show än Showtime, som innehöll musikalen om Ledins eget liv och hans karriär (med David Lindgren i rollen som en ung Tomas Ledin) - men på sitt sätt är även Skarpt Läge också en biografi. Fast en musikbiografi där musiken står i fokus.
En konsert i konserten, som utspelar sig på det vackra Capri i Italien, gestaltar sig till en otroligt fin musikalisk upplevelse där Tomas Ledin unplugged spelar några av sina egna favoriter - Bruce Springsteen, Bob Dylan, Janis Joplin. Så här kan man också göra en biografi!

På turné med Höga Kusten

Senare i showen far vi vidare till Höga Kusten, musikerna och Ledin promenerar omkring på "spontan turné" i publikhavet och ställer sig till sist på en provisorisk scen och framför en  folkmusikinspirerad och nyare version av "Ledinklassiker". Men Ledin kommer publiken ännu närmare än så, som när han kanaliserar Treat Williams i Hair och dansar på bordet, eller som när en del av publiken bjuds upp på scenen för att bli en Isabella-kör.

Skarpt Läge lever upp till Showtime förväntningarna och toppar dem. Om Showtime är 4+ skulle man behöva en helt ny betygsskala för Skarpt Läge.
Ledin låter sig inte tyngas ner av den klassikerstämpel som hans låtar fått, utan han förnyar både dem och sig själv hela tiden.
Tomas Ledin på mini-turné med Höga Kusten.

Gränslös musik för gränslös glädje

En hel del av publiken är ung - dvs. har inte minnen av hela Ledins karriär  (eller förstår referenserna i mellansnacken) - vilket är bevis på att musiken inte hör ihop med en viss tid --- eller ens ett visst land. Skarpt Läge är en utmärkt show att bjuda med folk till som aldrig hört Ledin förr --- till exempel musikälskare som inte kan svenska. Musiken och showen talar för sig själva. Det hela är en WOW-upplevelse som går över alla språkgränser. Det är roligt för folk som inte vet vilket stort namn Ledin är, att konstatera att "så här bra musik finns i Sverige!". Ingenting är så roligt som att upptäcka en ny, bra artist och en ny låtskatt! Ingenting är så roligt som att vara den som står för presentationen!

Utflykter till Chile och Gotland

Nu finns det ju några låtar med i Skarpt Läge som är internationella hits och som inte framförs på svenska. Till exempel den spanskspråkiga duetten som Tomas Ledin skrev för sig själv och Agnetha Fältskog (som är skriven på engelska i original) och som fortfarande är mega-stor i Chile. Never Again blev Ya nunca mas. Den framgörs i showen av Ledin tillsammans med Laila Adèle och Fernando Fuentes, som bara är ett par av de duktiga musiker som Ledin omger sig med.

Tänka sig att denna lite smöriga men charmiga duett har samma upphovsman som Snabbköpskassörskan! Man har roligare när man inte håller sig till några regler --- eller några musikgenrer.

Megastjärna med självaktning

Höga Kusten, menade förståsigpåarna, var inte "Tomas Ledins stil" - nu är det en av hans största succéer. Folkmusik och folkrock och modern pop blandas i en enda skön mix och i live-versionen på Rondo blir jag speciellt förtjust i tjejen med fiolen.

Varje megastjärna med självaktning borde försöka att ha med en fiolspelade folkmusiksvirtuos i sitt showkoncept. Bara för att se vad som händer med musiken. Och för att konstatera hur nära olika musikgenrer ligger varandra och att de blir vackrare, roligare och busigare när de överlappar varandra än när de hålls åtskilda i olika fack.
Lysande Ledin, helt enkelt lysande!
En upplevelse att upprepa

Det här är en underbar musikupplevelse och showupplevelse. Tomas Ledin berättar i ett kort mellansnack att han sett en av sina idoler på Sverigebesök hela fyra gånger under samma turné!

Man kanske inte ska ta upp plats fyra gånger på Skarpt Läge på Rondo --- den här showen kommer att bli utsåld snabbt och så många som möjligt förtjänar att få se den! Men att få se, höra och uppleva showen två gånger är väl inte att begära för mycket av ödet?!

Sommaren må vara kort, men Ledins succé är långvarig. Han skapar ett "just nu" som blandar sig med evigheten.

B.Graham

torsdag 18 januari 2018

SCEN: Två Nordiska Snillen - Klaus Mäkelä och Daniel Lozakovitj förgyller en rysk musikalisk kväll med Göteborgs Symfoniker

Två nordiska snillen: Violinisten Daniel Lozakovitj och dirigenten Klaus Mäkelä lever sig in i Tjajkovskijs violinkonsert, tillsammans med Göteborgs Symfoniker. Foto Graham.




Titel: Två Nordiska Snillen
Medverkande: Klaus Mäkelä dirigent, Daniel Lozakovitj violinsolist, Göteborgs Symfoniker
Plats: Göteborgs Konserthus
Datum: 18-19 januari + livesändning på gso play

Musikaliska genier som upptäcks vid tidig ålder är något som man förknippar med forna tider och välgjorda gamla kostymdramer. Men visst finns musikaliska genier än idag och livs levande i verkligheten!

Göteborgs Konserthus inbjuder till två föreställningar med, enligt titeln, Två Nordiska Snillen.
Göteborgs Symfoniker får då sällskap av de båda nordiska supertalangerna Klaus Mäkelä, 21-årig dirigent, och Daniel Lozakovitj, 16-årig violinist.

Skivkontrakten är klara

Det svenska musiksnillet Daniel Lozakovitj har redan varit solist med Mariinskijteaterns orkester och Valery Gergiev och han har ett skivkontrakt med Deutsche Grammophon. Den första inspelningen är Beethovens violinkonsert. Det är inget lätt verk att ta sig an som skivdebut! Daniel började spela violin på Lilla Akademien i Stockholm när han var sex år och gick därefter vidare till de internationellt kända violinpedagogerna Josef Rissin i Tyskland och Eduard Wulfson i Schweiz.

Dirigenten verkar i jämförelse vara en veteran i sammanhanget - Klaus Mäkelä har hunnit fylla hela 21 år! Han har redan tidigare hunnit med att dirigera Göteborgs Symfoniker och fick lysande recensioner efter debuten. 

Även om konsertens titel är Två Nordiska Snillen går kvällen i den ryska musikens tecken med verk av Dmitrij Sjostakovitj och Pjotr Tjajkovskij.

Mäkelä tyglar Sjostakovitjs tionde symfoni 

Det visar sig bli gott om tillfällen för båda de nordiska snillena att briljera. Sjostakovitjs tionde symfoni är en fascinerande och lockande skapelse som verkar passa Klaus Mäkelä som handen i handsken. Mäkelä verkligen gestaltar och tyglar musikens kraft, både de lekfulla, roliga passagerna och de groteska och skrämmande --- och givetvis är det roligt att lyssna efter Sjostakovitjs välkända musikaliska "bus" (eller "rebus"?). Symfonin innehåller kompositörens eget tema, tonerna D-Eb-C-B, eller D-(för Dmitrij) och S-C-H(för Schostakovich). Speciellt i den sagolika tredje satsen återkommer det många gånger. Man kan också roa sig att lyssna efter Elmira temat - som försvinner i fjärde satsen efter att den älskade Elmira gått bort.

Annars är verket mest känt för att detta var Sjostakovitjs comeback till musiken. Efter Stalins död. Det hotfulla Stalin temat går som en blodröd tråd genom verket. 

Stalin förbjöd bra musik

Sjostakovitj var en av de talangfulla musiker som blev stämplad som dissident och hans musik blev förbjuden. Den var helt enkelt för bra. Man skulle ha "enkel" musik. Det skulle vara "folkligt". Något som är lätt att "förstå". Det är intressant det där hur överheten lägger sig i vad folk ska tycka är bra eller inte. Ryska folket i sig verkar aldrig ha haft något problem att älska bra musik. Den behöver inte vara "förenklad". Den behöver inte "förstås". Resonemanget påminner lite om när vissa kulturskribenter idag ska såga musik utan motivering, det räcker med att upprepade gånger skriva "jag förstår inte". Som om det är artistens och kompositörens roll att förklara. Som om musik är något som ska förstås. Istället för att upplevas. Istället för att kännas. De förstår inte att de själva låter enfaldiga med sitt ständiga upprepande av "jag förstår inte".

Daniel Lozakovitj tolkar Tjajkovskijs älskade violinkonsert

Pjotr Tjajkovskijs violinkonsert i D-dur är en av de mest omtyckta violinkonserterna i hela världen.
Daniel Lozakovitj imponerar med sin inlevelse och briljans. Så här ska en Tjajkovskijs violinkonsert kännas! Det är helt obeskrivligt! Han kanaliserar violinkonserten med hela sin kropp. Det här är egentligen något som går över alla ord, över alla beskrivningar. Lozakovitjs spel är som gjort för den här violinkonserten. Det här är verkligen något som inte behövs förstås alls. Det är bara att ta för sig och njuta i en hel halvtimme. Ovationer och flera inropningar kommer som ett brev på posten. 


Stående ovationer för violinkonserten! Violinisten och dirigenten strålar ikapp efter en briljant föreställning.


Livesändning den 19 januari!

För den som inte kan ta sig till Göteborg (eller som inte lyckades få biljett till de otroligt populära konserterna) finns det tröst i det faktum att morgondagens konsert är föremål för Göteborgs Konserthus nya satsning med livesändningar.

Om drygt en månad kan du få uppleva denna underbara konsert som inspelad live-sändning från den 19 januari. Eller återuppleva - om du hade lyckan att se de båda nordiska snillena live!

BG


måndag 15 januari 2018

FILM: Det (2017) - Bill Skarsgård briljerar som clownen Pennywise! - Tävla och Vinn!

Bill Skarsgårds fejs döljs bakom en röd ballong - och tonvis med smink..

IT-bubblan håller på att spricka ...
Andy Muschietti
Originaltitel: It
Medverkande: Jaeden Lieberher, Bill Skarsgård m.fl.
USA, 2017
Warner Bros.

Huvudpersonerna i Det utgörs av ett gäng vänner i tonårshierarkins bottenskikt, sex killar och en tjej, så filmen har snabbt etablerat sig som ett #Metoo objekt - här är återigen en Smurfette-film från Hollywood, med massor av olika killar som alla har olika egenskaper, och en enda tjej som har som egenskap att vara tjej - hon får vara sexobjekt, sexuellt offer och/eller bli kidnappad och vara "damsel in distress" som måste räddas av killarna. Tjejen i Det uppfyller alla kriterierna på listan. Inklusive bli kidnappad och räddad i tredje akten.

Det hemskaste i filmen är inte den onda demonen utan ungarnas vardagsliv. De är alla mobbade av rejält elaka ungar och dessutom finns det inga vuxna som bryr sig. Vem har värst föräldrar? Beverly som har en pappa som förgriper sig sexuellt på sin dotter, eller Mike som tvingas slakta får i stället för att gå i skolan? Eller är det någon av de andra fem? De refererar till sig själva som "The Loser Club", men sanningen är att i Derry finns det inga vinnare. 

När en ondskefull demon dyker upp, som verkar ha som favoritform en bitsk clown (spelad av svenske Bill Skarsgård) är det liksom bara ännu en sak för loser-ungarna att ta itu med. Man tycker att de borde blivit luttrade av hemskheterna de utsätts för hemmavid, och de har de kanske också blivit - innan filmen är slut har Pennywise blivit rejält sårad och själv lärt sig hur det är att bli rädd.

Själva Pennywise-karaktären påminner om de där varelserna, boggarts, i Harry Potter böckerna, varelser som förvandlar sig till det som man är mest rädd för - vare sig det är Professor Snape eller en Dementor eller Voldemort. Pennywise är snäppet duktigare när det gäller förvandlingar. Pennywise kan till och med förvandla sig till en köksvask. (Så om du är rädd för disken - passa dig för Pennywise!) Liksom när det gäller boggarts är nyckeln till framgång att inte blir rädd, att skratta åt eländet, för då försvinner Det. Så Pennywise är en clown som mest av allt är rädd för att bli utskrattad?

Filmen har massor av så kallade "jump scares" och alla klassiska skräckgrejor radas upp, som i en skräckantologi. Försöker filmen för mycket? Nej, det finns en logik bakom upplägget, Pennywise kan ju förvandla sig till vilka hemskheter som helst och ungarna är tydligen rädda för alla de gamla vanliga skräckfilmsgrejorna. Fast man kan fråga sig varför Pennywise inte förvandlar sig till ungarnas hemska föräldrar eller ett får som ska slaktas --- och är clowner så hemska, egentligen?  Och skulle någon vettig unge på 1980-talet bry sig om en pappersbåt? Kanske om filmen utspelat sig på 1950-talet (som boken) men på 1980-talet fanns massor av bättre och finare leksaker.  Dator och video och TV-spel kom på bred front. Idag verkar alla ungar ha dator, i:pad, mobiler och massor av dyr elektronisk underhållning ... Pappersbåtar? Nej tack. Och alla är för upptagna med att leta Pokemons för att se något annat i landskapsbilden. 

När det gäller clownmetaforen: Likheten mellan "skratt" och "skräck" är att det är genrer som förväntas framkalla någon slags fysisk respons ... Och det går inte att skratta åt samma skämt hur många gånger som helst. Inte går det heller att bli rädd för samma saker heller, så det är inte konstigt att ungarna slutar vara rädda och ger sig på Pennywise, men han undkommer ändå, eftersom de ska bli en film två, med ungarna som vuxna.

Det är mycket bra gjort att dela filmen i två halvor! På så sätt får barndomen ta rejält med plats, istället för att bara vara förspel till att alla blir vuxna och ska förgöra clownen en gång för alla.

I nästa film kommer alla att spelas av vuxna skådespelare - men Bill Skarsgård består i rollistan!
Filmen Det finns på massor av "best of" listor när det gäller 2017 års bästa filmer.
Det är inte en perfekt skräckfilm, men det är ändå en av de bästa som gjorts på mycket, mycket länge. Mest tack vare en svensk rollprestation ... För Bill Skarsgård är filmen och rollprestationen en enastående triumf!

Det är också den mest framgångsrika skräckfilmen någonsin!

TÄVLA OCH VINN!

Tävla och vinn filmen DET på DVD & BD!
Maila: bokpanda@gmail.com före den 1 februari 2018
och svara på en enkel fråga: vad är det för färg på Dets ballong?
Före den 2 februari 2018.
Ämne: Det!
Första pris: Tim Currys DET på BD och Bill Skarsgårds DET på DVD.
Andra och tredje pris: DET (2017) på DVD.

FILM: MazeRunner The Death Cure - Suverän Dystopi! - Tävla och Vinn!





Dylan O'Brien är tillbaka som Thomas i den tredje delen av den spektakulära MazeRunner serien! Biopremiär är den 26 januari.
Det här är en av årets mest efterlängtade premiärer i genren sci-fi/fantasy/dystopier!
Svenskt bokomslag på boken som nu blivit film.
Filmen The Death Cure är baserad på boken I dödens stad av James Dashner.

Handlingen i MazeRunner trilogin så här långt: De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.

Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.

Missa inte det skrämmande slutet på den dystopiska serien MazeRunner! Den fantastiska framgången som har två filmsuccéer bakom sig!

Det här är finalen - del tre i en spännande trilogi som tagit världen med storm och förnyat dystopi-genren.

Tävla och vinn en av 6 böcker och en biobiljett för att se filmen! Finalen på ett spektakulärt äventyr!

Böckerna ges i Sverige ut av Bokförlaget Semic.

Filmen är av 20th Century Fox.

Maila svaret på en enkel fråga till bokpanda@gmail.com:
Vem har skrivit MazeRunner böckerna?
före den 25 januari 2018.
Ange MazeRunner som ämne.

FILM: The Post - En 5+ film med Tom Hanks och Meryl Streep

Tom Hanks och Meryl Streep i The Post - i regi av Stephen Spielberg.

Regi. Stephen Spielberg
Titel: The Post
Biopremiär: 26 januari 2018
USA, 2017
Distributör: Nordisk Film
Längd: 1h 55 min


I juni 1971 tog USA:s stora tidningar modigt ställning för yttrandefrihet och rapporterade om The Pentagon Papers, den massiva mörkläggningen av regeringshemligheter som spände över fyra decennier. Vid den tiden försökte Washington Posts Katherine Graham fortfarande att hitta sin plats som landets första kvinnliga tidningsutgivare, och Ben Bradlee, tidningens labila men drivna redaktör, försökte förbättra den kämpande tidningens rykte. Tillsammans bildade de två ett osannolikt par - men ett vinnande team!

Filmen The Post är så bra som bara en film kan bli - Stephen Spielberg är i sitt esse och nöjer sig inte med några halvmessyrer. Tom Hanks och Meryl Streep och alla i ett stort och gediget "supporting cast" är på toppen av sitt spel.

Detta välgjorda politiska drama med veteranerna Tom Hanks och Meryl Streep i huvudrollerna är baserad på verkliga händelser i 1970-talets USA. Att se Hanks och Streep i sitt esse tillsammans är en sann njutning! Bättre än så här blir inte drama på vita duken!

Filmens titel The Post syftar så klart på tidningen  Washington Post, men egentligen fick det anrika New York Times först tillgång till den hemlighetsstämplade informationen från Pentagon, med hjälp av militäranalytikern Daniel Ellsberg.

Det intressantaste med filmen är att manuskriptet valt än annan väg än så många andra "tidningsthrillers" som fokuserar på "modiga män" och deras gärning. Den här filmen sätter fokus på
tidningens ägare Katharine Graham (spelad av Meryl Streep) som utan arbetslivserfarenhet plötsligt ärver en tidning och en chefsroll --- efter mannens självmord. Få kvinnor hade chefspositioner på den här tiden (ja, få kvinnor har chefspositioner än idag, om det inte gäller glossiga magasin specifikt inriktade på kvinnor som köpare). Hennes man hade tagit över tidningen efter hennes far. Streeps Graham navigerar lågmält men bestämt bland männen runt henne --- och beslutet att publicera rapporten är helt och hållet hennes eget. Modigt gjort, vilken girlpower-dam!

Det är tidigt att utropa årets bästa filmer - men The Post kommer att bli svår att överträffa på årets topplista!

Biopremiären i Sverige är den 26 januari.

Filmen blev nominerad till 6 Golden Globes och är även en stor favorit inför Oscarsnomineringarna.

Hanks och Streep är ett skådepspelarpar gjort i biohimmelriket.

BG