Storm över högländerna

Svenska vindar blåser in över Skottland, i prisbelönt historisk roman

Christina Courtenay har även skrivit en tredje roman i trilogin om Kinross, Monsoon Mists, som ännu inte är översatt till svenskaChristina Courtenay

Storm över högländerna
Översättning: Tove J. Borglund
EA Förlag

Storm över högländerna har belönats med RONA - The Best Historical Novel Of The Year Award. Om man gillar genren “historical fiction” vet man alltså att man har en högtidsstund framför sig. Dessutom är det intressant att konstatera att huvudpersonen, liksom Christina Courtenay själv, har svenska rötter. Brice Kinross har precis kommit hem från en resa med Ostindiefararen och han planerar att gifta sig med sitt livs kärlek. Det visar sig att hon har gift sig med hans bror James.
Brice välkomnar en nystart och vad som helst verkar bättre än att gå hemma i Göteborg med sorgset hjärta. I egenskap av äldste bror kommer Brice Kinross att ärva godset Rosyth Estate i Skottland. Pappa Kinross misstänker att något inte står rätt till på godset --- det går hela tiden med förlust. Brice välkomnar utmaningen, åker över för att bli den nye lairden i Skottland och, kort sagt, visa att han är “karl för sin kilt”, trots att han är svensk. Men det är inte lätt för en svensk kille att plötsligt hävda sig som herre på täppan i ett land med egna regler och med en infekterad historia.
Året är 1754 och jakobinerna har förföljts hänsynslöst. Engelsmännens hämnd över skottarnas uppror var grundlig och effektiv. Men vad kommer att bli Brices största problem? Kommer hotet utifrån eller inifrån? För någon förskingrar pengarna från Rosyth Estate och stoppar dem i en egen kassakista.

Christina Courtenay bor i Herefordshire i England, där hon är född, men hon har alltid varit intresserad av Sverige och svensk historia och har en svensk mamma. Tonåren tillbringades i Japan och Christina blev oerhört intresserad av den asiatiska kulturen, något som märks i hennes romaner. Hon har ett stort intresse för historia och är ordförande i The Historic Novel Society.
Hennes böcker älskas av både läsare och kritiker och när man väl har börjat att läsa en Christina Courtenay roman kan man inte sluta.
Det här är helt enkelt levande historia i en levande historia.

Belinda Graham

Not that kind of girl

Smart, snygg, självsäker och stilsäker

Lena Dunham Foto Autumn de WildeLena Dunham
Not that kind of girl
Översättning:Annika Ruth Persson, Johanna Karlsson
Norstedts

Lena Dunham är snygg, smart, ofta satiriskt rolig, verkar vara självsäker och är definitivt stilsäker.
Hennes biografi, skriven vid 28 års ålder, är som en blandning av essäsamling och självhjälpsbok.
Förskottet hon fick för att skriva boken var sjusiffrigt. Lenas rollkaraktär Hannah i Girls hade varit grön av avund!
Girls beskrivs ofta som det nya SATC --- men det finns stora skillnader. Det är stor skillnad på att bo i en garderob och att ha en garderob. Båda serierna utspelar sig i New York men Girls utspelar sig efter att den amerikanska ekonomin har tagit stora smällar, SATC utspelar sig före. Vänskapstemat framhålls, men det är inte säkert att de fyra tjejerna i Girls är vänner eller att de ens gillar varandra (eller sig själva).
Lena Dunhams Girls med Hannah i spetsen har större likheter med verk av Woody, Jerry och Larry --- gamla gubbar som tycker att det är självklart att deras alter ego kan vara intressant på film eller i en TV-serie.

Det ovanliga är att Lena är ung och tjej.
I boken tar hon i essäform upp hur det är att vara tjugo eller trettio år yngre än alla andra på mötena. Och ensam tjej. Hur pressen på tjejer är, när det gäller hur de ska vara, hur de ska uppföra sig, hur de ska se ut.
På många sätt upplever Lena samma saker som huvudpersonen i Siri Hustvedts feministiska konstdeckare Den lysande världen. Världen i allmänhet och kulturvärlden i synnerhet är inte designad för att kvinnor ska våga komma fram. Det finns en rädsla för misslyckande men även en rädsla för framgång.
Om Lena inte längre är tjejen som slår ur underläge, om hon blir framgångsrik, kan hon då fortsätta att skriva Girls, om Hannah som ständigt är osäker och som ständigt misslyckas med så mycket (och som inte har någon lysande karriär att tala om)?
Lena Dunham tar även upp utseendefixeringen och hur hårt den slår mot unga tjejer i Amerika idag. Lena får beröm för att hon är “Modig” som vågar visa upp sig --- men det är en komplimang som kan ses som en förklädd förolämpning. En tjej som är konventionellt amerikanskt snygg och pinnsmal, skulle aldrig kallas “modig” för att visa sig avklädd eller lättklädd som skådespelerska. Det ingår helt enkelt i jobbet. Lena Dunham är snygg, och “normaltjock” men i en allt mer skruvad värld kan hennes normala utseende och normala tjocklek beskrivas som avvikande.
I Not that kind of girl hoppas man såklart att Lena Dunham ska berätta hemligheten bakom sina framgångar, ungefär som Madeleine Albright och Hillary Clinton gjort i sina biografier. Hur ska glastaket krossas, eller i alla fall höjas en smula? Eller så hoppas man att Lena i alla fall ska berätta någonting om hur just hon har kommit fram i en mansdominerad och ofta (verkar det som) kvinnofientlig amerikansk nöjesvärld. Men nix, som läsare blir man besviken och snuvad på konfekten. Här avslöjas inte de stora hemligheterna. Lena är “not that kind of girl“.

Huset på udden

En grekisk familjetragedi uppdaterad till modern spänningsroman

Ordeal by InnocenceAgatha Christie
Huset på udden
Översättning: Helen Ljungmark
Bookmark Förlag

När Agatha Christie skrev sin första kriminalroman, och introducerade den fransktalande belgaren Hercule Poirot för världen, var den mycket brittiske Sherlock Holmes världens mest kände detektiv. Men medan Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes är en mästare på att handfast finna ledtrådar och spår på brottsplatsen (och sedan tolka dem) verkar Agatha Christies detektiver på ett intellektuellt plan. Psykologin är viktig. Vem var offret? Vilka är de misstänkta? Vad driver en människa till mord?
Storslagna tragedier
Agatha Christies egna deckarfavoriter var bland annat fransmannen Gaston Leroux skräckroman The Phantom of the Opera och de storslagna grekiska dramer om mord, hämnd och skuld som hon såg redan som barn på Torquays teater. Det är inte ledtrådarna som är viktiga. Det är de mekanismer som driver människor och de eviga, klassiska frågorna. Den största skräcken, den största thrillern, gäller hur människor fungerar, eller inte fungerar, tillsammans. Precis som i de stora grekiska dramerna behöver Agatha Christie bara en dysfunktionell familj, och så kan spelet börja.
Den dysfunktionella familjen
Agatha Christies Huset på udden är en av hennes absolut bästa romaner. Här finns varken Hercule Poirot eller Miss Marple med, vi har ingen detektiv att följa. Vi introduceras till en dysfunktionell familj där modern blivit dödad av ett av barnen, ungefär som i ett storslaget grekiskt drama. Förutom att motivet bara verkar vara några futtiga sedlar, inte alls storslaget. Den allmänna versionen är att Mrs. Argyle blev ihjälslagen av sonen, Jacko Argyle, som var adopterad och som setts som ett problembarn ända sedan han var liten. Den goda miljön som Mr. och Mrs. Argyle erbjöd, med lyx, rikedom och fin utbildning kunde inte hjälpa Jacko, för miljön är inte allt. Han hade dåliga gener. En förbrytares gener, en mördares gener.
Sanningen förändras
Men allting är inte vad det ser ut att vara och “sanningen” håller inte för evigt. Två år senare, då Jacko sedan länge är död och begraven, kommer Doktor Calgary hem från en två år lång polarexpedition. Han lägger fram nya bevis i fallet och Jacko Argyle rentvås och benådas postumt. Calgary är förvånad över att ingen i familjen, varken far, syskon eller anställd personal verkar bli glad över att Jackos oskuld har bevisats.
Det är Hester, den yngsta flickan i familjen som säger till Doktor Calgary “Det är inte den skyldige som betyder någonting, utan de oskyldiga”.
För sent går det upp för Calgary vad Hester menar. En person i familjen, som inte är Jacko, måste vara skyldig till mordet. Men kan det inte bevisas vem det är, kommer samhället att döma alla som skyldiga. Mordet blev omskrivet i pressen för två år sedan, och nu förföljs familjen igen. Alla ses som skyldiga. Även de oskyldiga.
En prövning för de oskyldiga
Originalets titel är Ordeal by Innocence, vilket kan kopplas till Hesters uttalande. Alla får lida i en familj, både skyldiga och oskyldiga. Två år senare är minnena dimmiga och alla fysiska bevis för länge sedan undansopade.
Den svenska nyutgåvan Huset på udden har en orm på omslaget --- och huset som i romanen heter Sunny Point hette från början Viper’s point. Ett passande namn. Under promenaden dit citerar Doktor Calgary för sig själv: “Hur bittrare än ormens gadd det stinger, att ha ett barn som hjärtlöst är …”
För att ytterligare understryka det klassiska och grekiska arvet blir Doktor Calgary rodd över till udden av en färjkarl. Hester liknas vid tragedins mask, när hon öppnar dörren och välkomnar Calgary in.
Furierna ger sig aldrig
Calgary inser efter att ha rentvått Jacko att han har satt hämndgudinnorna (i form av nyfiket folks skvaller och den hjärtlösa brittiska tabloidpressen) på familjen och han känner sig skyldig att hjälpa familjen att hitta den som mördade Mrs Argyle. Annars har han förstört så många människors liv.

Huset på udden är en sensationell psykologisk spänningsroman där en dysfunktionell familj står i rampljuset. Vi har ingen deckare att följa, utan får ständiga perspektivbyten. Vi får följa de olika familjemedlemmarna och deras tankar och tillbakablickar, och även några utomstående och hur de ser på familjen och vilka misstankar de har.
“Trevliga personer borde inte bli mördade”
En mycket liten biroll innehas av kommissarie Huish. Som vanligt finns det en hel del humor när Agatha Christie skriver. Som när Huish tänker högt:
“jag skulle verkligen vilja veta vem som mördade henne”, sa Huish. “Såvitt jag kan förstå var Mrs Argyle en mycket fin människa. Hon gjorde mycket gott, tog hand om olyckliga barn och hjälpte fattiga och sjuka. Sådana personer borde inte bli mördade.”
På ett sätt förstår man Huishs tankegångar. Fina människor som lever för hjälparbete borde inte bli mördade. Men vi vet ju att verkligheten ser annorlunda ut. Fina människor som lever för hjälparbete kan bli mördade. Och även i grekiska dramer och i de stora tragedierna är det inte så att det bara är otrevliga typer som stryker med. Vackra, snälla, godhjärtade, unga och naiva människor kan också bli offer. Till och med amatördeckaren som försöker lösa fallet kan få sätta livet till.
Ormens väg över udden
Att läsa Huset på udden är en storslagen upplevelse. Trots att det är en psykologisk spänningsroman som ständigt byter perspektiv får man faktiskt ledtrådar till ett stort pussel som allt mer tydligt ger en bild av vad som verkligen hände.
Men vad kan någon göra för att rädda de oskyldiga undan tragedins grymma mask och furiernas obevekliga jakt, när det inte finns några bevis?
Ormens gift sprider sig snabbt.
Sönderfall och möjlig räddning
Agatha Christie firar i år 125 år och därför ges några av Agatha Christies bästa verk ut i nyöversättning av Helen Ljungmark. Förutom spänningen och psykologin har hon även lyckats fånga Agatha Christies humor och brittiska underfundighet, som inte alltid finns med i äldre svenska upplagor av deckardrottningens verk.
Huset på udden är en psykologisk spänningsroman om en familjs sönderfall och kanske en möjlig räddning, som passar både de som älskar traditionella deckare och de som föredrar spännande romaner med intressanta personligheter.
Här får man träffa många oförglömliga karaktärer. Sättet på vilket perspektivet ständigt ändras och sättet på vilket vår uppfattning av vad som händer --- och har hänt --- ständigt utmanas, är mästerligt.

Konsten att skapa en tjej

En kvinnlig Adrian Mole i musikkritikens Glaskupa, när Caitlin Moran gör succédebut som romanförfattare

Caitlin Moran på besök i Göteborg Foto Belinda GrahamCaitlin Moran
Konsten att skapa en tjej
Bonniers

Johanna Morrigan är Caitlin Morans alter ego i den skönlitterära romandebuten. Ja, detta ska vara skönlitteratur, en “roman”. Men när Caitlin gästade Bokmässan i Göteborg berättade hon att hon skrivit romanen för att “avslöja” saker om sin barndom och hon ser fram emot reaktionerna när alla har läst den.
Avslöjar familjen
- Till och med min familj vet inte mycket om mig, påpekar hon glatt. De kommer att få flera överraskningar när de läser boken! De vet till exempel inte om att jag använde familjens gemensamma hårborste för att onanera varje kväll. Jag rengjorde den innan jag lade tillbaka den så klart! Men ändå. Det kan vara ett intressant avslöjande för min familj att läsa!
(Det kunde ha varit värre, hon kunde ha använt familjens gemensamma tandborste istället.)
Vill man läsa Konsten att skapa en tjej som en nyckelroman, så går det. Caitlin själv pratar ju så gärna om vad som hänt “på riktigt” och vilka episoder och personer som hon har lagt in i boken.
En känd krönikör i England
Caitlin Moran är känd för sina roliga krönikor och hennes tidigare böcker Hur man skapar en kvinna och Morantology är skrivna i krönikestil eller kåseristil. Morantology i sig är en samling av de bästa krönikorna.
Konsten att skapa en tjej är kategoriserad som en skönlitterär roman, utan att ha “baserad på en sann historia” tryckt på omslaget. Men romanen är som sagt inspirerad av Caitlins egen barndom/ungdom och den drar intresse till sig eftersom det är en kändis som skrivit denna bok. Man känner igen mycket, mycket från krönikorna. Som hur det är att vara många syskon, att leva på bidrag, att vara självutbildad istället för att gå i skolan, att äta mycket potatis … Och hur det är att vara ensam i olika sammanhang. Som när den ensamma huvudpersonen kommer till musikredaktionen och upptäcker att hon är ensam tjej med en massa gubbar. Det har Caitlin skrivit om i båda sina tidigare böcker, men då skrev hon som sig själv utan att skapa ett skönlitterärt alter ego.
En trippel om utsatthet
Man skulle med fördel kunna läsa Den lysande världen, Not that kind of girl och Konsten att skapa en tjej i ett svep --- diametralt olika böcker av väldigt olika författare i olika åldrar och med olika bakgrund, men alla tar upp samma sak, samma problemställning: att flickor, tjejer, kvinnor har svårt att komma fram, och om de kommer fram blir de ensamma flamingos (för att ta en liknelse från Morans bok). Det spelar ingen roll om det gäller konstvärlden, nöjesvärlden eller musikvärlden. Både när det gäller musiker och musikkritiker är de flesta män.

Johanna Morrigans strategi för att slå sig in och slå sig fram är att skapa ett alter ego, som heter Dolly Wilde, och att vara elak och cynisk och såga alla band hela tiden. På så sätt kommer hon att få respekt från de manliga kollegorna --- hon klarar minsann av att vara ännu elakare än dem! (Även detta har Moran tagit upp i tidigare krönikor och kåserier ur olika vinklar, som när hon berättade att det var hennes blivande man som fick henne att sluta vara elak för han hävdade att hon förlorade sig själv när hon skrev).
Egen dator, bil och TV
Johanna pratar också mycket om sin “fattiga” bakgrund, men eftersom familjen har TV, dator (!) och bil, vilket var mycket ovanligt på den tiden (det här utspelar sig förr i tiden, då tekniska hjälpmedel var ovanliga, och få personer hade dator) verkar det konstigt. Det finns gott om folk idag som inte har råd med egen TV och dator och telefon, och att önska en bil står definitivt inte på kartan. Men bidragen räcker tydligen till allt detta, plus bensin (pappa skjutsar jämt) och till att försörja fem barn!
En skillnad mellan Johanna och Caitlin är att Johanna bara har bröder. Johannas interaktion på hemmaplan är oftast antingen med pappa eller med storebror --- mamma lider i början av romanen av postnatal depression och går knappt att prata med --- så även i hemmet är Johanna något av en ensam flamingo. (Verklighetens Caitlin var omgiven av systrar och i krönikorna och tidigare böcker finns ofta citat från systrarna.). Detta understryker ytterligare hennes ensamhet och utsatthet.
Adrian Mole i Glaskupan
Konsten att skapa en tjej är som en mix av Susanne Townsends Adrian Mole och Sylvia Plaths The Bell Jar (som faktiskt är en riktigt rolig roman, speciellt om man inte tänker på författarens tragiska frånfälle i verkligheten). I romanen Konsten att skapa en tjej läser faktiskt Johanna två volymer om Adrian Mole och hon överväger att kalla sitt alter ego för Bell Jar (som en homage till Sylvia Plath) istället för Dolly Wilde.
Svagheten med romanen är att under längre perioder man måste stå ut med ett visst kåserispråk, där det verkar som om skribenten talar på full volym hela tiden. Eftersom en krönika eller ett kåseri är en kort och begränsad text stör den stilen inte så mycket när man läser texten i en tidning, då kolumnen snart tar slut och sedan läser man en annan artikel i tidningen med en annan ton. Att läsa en kolumn på full volym sida upp och sida ner är bara påfrestande. Ibland vill man bara skruva ner volymen och komma åt nyanserna.
Slanguttrycken verkar inte heller speciellt passande när det gäller hur en tonåring pratar och tänker (även om det är “förr i tiden”) --- plötsligt börjar Johanna Morrigan kanalisera Edward Persson i en gammal svartvit pilsnerfilm och kallar Beatles och annat för en massa “mög“.
Musikkritiker dansar aldrig
Annars är en roman om en kvinnlig Adrian Mole i musikkritikens artificiella glaskupa en bra idé. Det finns en viss humor i att musikkritiker är de enda på ett gig som aldrig ser ut att ha roligt. De är också de enda som aldrig dansar till musiken. Men visst är det roligare att dansa? Visst är det roligare att ha roligt!

Belinda Graham

FILM/BOK: Mockingjay del 1 tävling

Vi får följa vår hjältinna Katniss Everdeen när hon leder Panems tolv distrikt i ett uppror mot den korrupta huvudstaden Capitol. Kriget som kommer att avgöra Panems öde eskalerar och Katniss måste bestämma sig vem hon kan lita på och göra allt som krävs för att skydda sin familj och sina vänner.


The Hunger games: Mockingjay, Part one är den uppmärksammade fortsättningen av The Hunger Games och The Hunger Games: Catching Fire och tredje filmen baserad på Suzanne Collins succéromaner.

För att vinna biobiljett till Mockingjay del 1:

maila svaret på en fråga:

Vem spelar Katniss i filmerna?

till ungdomsredaktionen bokpanda@gmail.com

Sista dagen: 23 december

May the odds be in your favour!

Vi - Davic Nicholls efterlängtade återkomst

Kärleksromanen blir vuxen

kärlek och vänskap som förändrasDavid Nicholls
Vi
Printz Publishing

I dokumentärfilmen 112 bröllop följer en amerikansk dokumentärfilmare upp några av alla de par han filmat genom åren. Alla vill inte ställa upp. I synnerhet de som inte “lyckats”. Hälften av alla amerikanska äktenskap slutar med skilsmässa. Av de “lyckliga paren” som “lyckats” är det många som inte ser speciellt glada ut. Speciellt fruarna. Speciellt om de aldrig fått använda sig av sin utbildning utan bara går hemma och ska ta hand om man och barn. De flesta Hollywoodfilmer slutar med bröllopet eller kyssen --- för vad som händer efter de “fått varandra” är svårt och komplext att skildra.
Det har även britten David Nicholls insett. Men Nicholls är redan dokumenterat skicklig på att skildra kärlek över en lång tid. I den kritikerrosade bästsäljaren En dag (även filmad med Anne Hathaway i huvudrollen) får vi följa Emma och hennes vän Dexter under tjugo år. Det tar tid för Emmas kärlek att bli besvarad av Dexter och han gör många misstag på vägen.
Nicholls nya roman Vi kan på ett sätt ses som en “uppföljare” till En dag, men det är också något helt annat. Likheten är att temat kärlek och vänskap som förändras --- och består? --- över en lång tid. Skillnaden är att huvudpersonerna är äldre och att vi får följa en jag-berättare hela tiden, medan författarerösten i En dag alternerade mellan Emmas och Dexters respektive perspektiv i tredje person. Huvudpersonen i Vi är Douglas. Han närmar sig de femtio och är en trygg och trofast men lite tråkig äkta man. Hans fru är den som är konstnärlig, äventyrlig och passionerad. Förr tyckte hon att Douglas trygghet var attraktiv, eftersom hon hade ett stormigt förflutet. Nu börjar hon tycka att Douglas är lika spännande som en brandsläckare och ungefär lika rolig att släpa runt på.
Douglas visar sin kärlek genom att planera allt men militär precision. Bilen servas, elementen luftas och han har alltid ett ordentligt förråd av batterier hemma. (Och brandsläckaren fungerar!)

Frun uppskattar inte längre makens sätt att visa sin kärlek. Det trygga och trofasta har blivit tråkigt och trist. Hon vill skiljas. De ska bara ta en sista tågluff tillsammans, med sin sjuttonårige son i släptåg …
I klassiska romantiska komedier är frågan “will they won’t they?”. Alltså: Kommer de att få varandra? Här är frågan “will they wok’t they … stay together?”. Alltså: Kommer de att behålla varandra? Förmodligen en större och mer komplex fråga. En fråga för vuxna läsare som tröttnat på tonåringar och den första kärleken som tar upp en hel del av skönlitteraturen och film- och TV-utbudet.
David Nicholls har sett till att kärleksromanen har blivit vuxen, utan att för den skull förlora sin charm.
Ska de två älskande behålla varandra eller inte? Ska tågluffen rädda deras äktenskap, eller spräcka det för gott? Eller som man säger i På spåret: vart är Vi på väg?

Monogrammorden - en ny Hercule Poirot!

Agatha Christies välskräddade superhjälte är tillbaka!

Gamla hjältar i nya kostymerSophie Hannah
Monogram morden --- Ett nytt fall för Hercule Poirot
Översättning: Helen Ljungmark
Bookmark Förlag

Året är åter 1929 och Agatha Christies egen superhjälte Hercule Poirot är tillbaka med ett nytt fall. Det här är första gången som någon fått rätt till att skriva och ge ut ett nytt äventyr med Hercule Poirot, och Mathew Prichard, barnbarn till Agatha Christie, skriver på omslaget till Monogram morden att alla gillade Sophie Hannas manusidé och hennes passion för Christies verk.
Att skriva nya äventyr med gamla hjältar är i och för sig inget nytt. Det ska bli fler böcker med Lisbeth Salander i huvudrollen av David Lagercrantz, P.D. James har skrivit Death Comes to Pemberly, en perfekt deckare i Jane Austens anda, och otaliga människor runt om i världen skriver nya Sherlock Holmes historier. Gubbar som skriver Sherlock Holmes berättelser för att tjäna en hacka verkar idag vara vanligare än småtjejer som skriver Twilight fan-fiction för skoj skull. Men medan både BBC-serien Sherlock och den amerikanska Elementary har satt Mr. Holmes i nutiden är det intressant att konstatera att Sophie Hannah har satt Hercule Poirot i det decennium som de flesta kopplar ihop den klassiske hjälten med: 1920-talet.
En krigsflykting med ett brokigt förflutet
Den lille belgiske detektiven kom till England som flykting från Belgien under första världskriget. Hans förkärlek för ordning och reda gör att man gärna kopplar ihop Poirot med art deco stilen --- här ska det vara klara, rena linjer! Modern design! Moderna tider! Bort med gammeldags brittiskt krimskrams! Som en av Poirots vänner uttrycker det när Poirot ska flytta: “weren’t the walls straight enough for you?” För Poirot kan aldrig något var för fint, för välorganiserat, för välstädat. För rakt.
Man får den äkta Poirot känslan redan på omslaget till Monogram morden: här är en design som Poirot själv hade gillat, raka, rena linjer, art deco stil, 1920-tals design … man blir hänförd direkt!
Konsten att hitta ätbar mat i England

Sedan börjar boken med att Poirot filosoferar över det under att han hittat ett ställe med ätbar mat där det bara jobbar engelsmän … Ja, man känner igen sin Poirot! God mat hör det franska köket till. Goda vanor och artigheter tillhör ofta också det franska språket, i alla fall enligt Poirot. Han möter Jennie, någon som förefaller vara en jagad dam i nöd, och som den gentleman Poirot är vill han genast hjälpa till, lyssna och trösta … och helst även lösa problemet för damen.
Sedan växlar romanen spår och Poirot blir något av en birollsinnehavare när en nypåhittad jag-person, Edward Catchpool, berättar om de bestialiska monogram morden. Tre människor har blivit mördade --- men som Poirot påpekar: manschettknappar kommer i par, så det borde ha varit fyra mord. Vem ska bli den fjärde? Är nästa offer Jennie?
Sophie Hannahs sätt att använda Edward Catchpool som berättare är ett smart sätt att få in en egen röst i romanen och hon behöver inte skriva på Agatha Christies sätt --- för alla sanna deckarfans vet ju redan hur Hercule Poirots röst låter och det är inte lätt att efterhärma den.
Falska alibin och en härva av lögner
Här finns ett myller av personer, lögner, alibin, falska alibin och olika versioner av olika händelser.
Men den nyupplivade Poirot klarar givetvis skivan och sätter sin nye unge vän Catchpool på prov många gånger.
Behövs en ny Poirot? Agatha Christie planerade hela Poirots karriär, från de första fallet i The Mysterious Affair at Styles (då Poirot löser mordet på en kvinna som varit väldigt snäll mot belgiska flyktingar!) till Curtain, Poirots sista fall, där Poirot dör (men lämnar lösningen på mysteriet efter sig i ett förseglat brev). Curtain skrevs relativt tidigt i Agatha Christies karriär, men utgavs postumt. Allt i Hercule Poirots “story arc” är planerat, lika noga som en väl avvägd fransk fyra rätters måltid. Det här nya fallet med Poirot är lite som en extra dessert till kaffet, när man redan är mätt efter ostbrickan. Onödigt, visst, men ibland kan för mycket av det goda vara underbart!

Belinda Graham

Den vita stenen

Den vackraste boken är laddad med barnens egen magi

en av de mest älskade barnboksklassikernaGunnel Linde
Den vita stenen
Alvina

Den vita stenen är en av de vackraste böckerna i den svenska barnbokshistorien. Denna nyutgåva av klassikern från 1964 framhäver också rent fysiskt skönheten i berättelsen: omslag, utformning, till och med miljömärkning … allt understryker Gunnel Lindes vackra och poetiska berättelse, som ständigt går en balansgång mellan fantasy och realism.
2014 är dubbelt upp ett jubileumsår för Den vita stenen. Boken kom ut för första gången 1964 och 2014 skulle Gunnel Linde ha fyllt 90 år i oktober månad.

Världen i Den vita stenen är ett strikt uppdelat klassamhälle, där Fia bor med sin mamma pianolärarinnan hos häradshövdingen, och den nyinflyttade, föräldralöse Hampus bor med skomakaren och alla hans barn (Hampus kusiner) i ett överbefolkat och dragit hus. Själv har Hampus inga skor.
De båda möts vid en grind. Fia hittar på att hon heter Fideli och att hon är en magisk prinsessa, och Hampus säger att han är Farornas konung från den gästande cirkusen. Fideli och Farornas konung utmanar varandra på en avancerad match av “sanning eller konsekvens”, med enbart konsekvenser. Priset: att vinna den vita stenen!
Objekt är egentligen inte laddade med mer magi än vad vi själva lägger i dem. Men ett objekt som älskas så högt av två barn kan inte undvika att förändras. Fideli och Farornas konung laddar den vita stenen med så mycket magi att det blir ett magiskt objekt och den vita stenen får dem att våga mer och mer och mer … Den vita stenen får dem även att fördjupa sin vänskap. För i Fidelis och Farornas konungs magiska värld finns det inget klassamhälle och inga hinder för dem att vara tillsammans för evigt. Men när verkligheten kommer och tränger sig på … kan den magiska vita stenen rädda dem på riktigt.Gunnel Linde (1924-2014) är en av dem som har betytt mest för svensk barnkultur. Hon var författare, journalist, illustratör samt TV- och radioproducent. Sammanlagt skrev hon mer än 30 böcker och skapade 82 radio- och tv-serier. Tillsammans med Berit Hedeby grundade hon BRIS och hon var en av dem vars engagemang ledde till att barnaga är förbjudet i Sverige sedan 1979.

Den vita stenen är Gunnel Lindes mest kända bok och en av de mest älskade barnboksklassikerna. Den har belönats med Nils Holgersson-plaketten och filmats för TV 1973.
Den vita stenen är en magisk, överjordiskt vacker läsupplevelse, som man önskar ska vara riktigt, riktigt länge!

Belinda Graham

Bamse och tjuvstaden

Det nya hotet är utanförskap, i de moderna fablernas värld

En fabel om utanförskapTomas Tivemark, Johan Kindblom
Bamse och Tjuvstaden
Återberättad av Joakim Gunnarsson
Bamse Rune Andréasson
Egmont

Det är pysselkväll i klubbhuset. Folk stickar, bakar, målar, klipper i papper, glaserar pepparkakor och pysslar med krukväxter. Det är precis så mysigt som det ska vara under en pysselkväll. Men. Under klubbhuset i en källare finns den kidnappade Farmor. Farmor är så klart Bamses Farmor.För utan Farmors dunderhonung så blir inte Bamse dunderstark. Och det tycker den listige Reinard Räv är en bra idé. Bamse utan styrka är inte farlig, tänker han.
När man slår upp ordet fabler i ett gammalt Bra Böckers lexikon så nämns snabbt Aisopos och La Fontaine --- men illustrationen till artikeln om fabler är en Bamse serie. Som exempel på en svensk fabel. Med sensmoral. Som att många små djur tillsammans är starka.

Och visst innehåller Bamse många av de klassiska fabel-karaktärerna och fabel-momenten. Den starke björnen, den snabbe kaninen, den långsamme, eftertänksamme sköldpaddan. En av de första skurkarna som introduceras i Bamse-universum är Vargen. En svart varg som heter Vargen. Han backas upp av de gråblå Vargkusinerna. Att den nye skurken i Bamse-universum är en lurig, listig räv stämmer också bra med fabelmytologin. Man ska se upp med rävar, de är bra på att smickra, ställa in sig, och vända och vrida på fakta.
I de svenska fablernas världReinard Räv - en ny skurkDen nye skurken Reinard Räv lyckas locka bort många av Bamses gamla vänner, däribland Vargen, genom att säga att de inte är bjudna på Skalmans födelsedagskalas. Reinard tänker återuppliva en gammal stad bortom Trollskogen --- Tjuvstaden. Till det behöver han folk. Han kan ju inte befolka en hel stad själv, utan vänner. Så han snor åt sig några av Bamses vänner genom ryktesspridning, lögner och smicker. Och genom att kidnappa Farmor, så att hon inte står i vägen för planerna. Reinard Räv hade lätt kunnat lura en korp på en ostbit, men denna fabel-räv har större planer än så. Och det är Bamse som ska få betalt för gammal ost.
Rädda Farmor!
Två räddningsexpeditioner rycker ut för att rädda Farmor från Reinard Räv och hans anhang. Först Bamse, Skutt och Skalman --- utan dunderhonung -- och sedan Katten Janson, Husmusen och Nalle-Maja, med en burk dunderhonung. Med hjälp av honungens hjälp blir både Bamse och Nalle-Maja starka och kan lösa alla problem. Fast egentligen är det Vargen som räddar Bamse allra först. Han beslutar sig för att gammal vänskap inte rostar och att Bamse är en sann vän.
Vargen är en intressant karaktär i Bamse-universums historia, en som ofta pendlat mellan ont och gott, mellan att falla för frestelsen och att göra goda gärningar. Han är inte en helt igenom svart karaktär --- det gamla sägesättet om hundar gäller även här --- man ska inte döma Vargen efter pälsen. Det är bara ytan som är helsvart.
Så vad som räddar Bamse är egentligen inte styrka utan snällhet. Genom att vara snäll mot Vargen genom åren har han fått en bundsförvant. Bamse är inte alltid stark, men han är alltid snäll.
Tre vannerAlla får vara med i Bamse-universumAlla, även skurkarna, blir så klart inbjudna till Skalmans födelsekalas.
"- Kanske de kan bli snälla om någon är snäll mot dem?" filosoferar Bamse.
Lille Skutt är som vanligt tveksam men han förstår hur Bamse tänker: "…han förstod hur lätt det är att känna sig utanför och vilka dumma saker man kan hitta på då."
Och så samlas de alla runt en öppen eld under bar himmel, och inte ett regnmoln är i sikte. Alla grillar korv och äter tårta och firar Skalman. Tillsammans.
Till syvende och sist handlar den nya fabeln om utanförskap. Ingen blir snäll av att vara utanför. Bamse är inte som de andra superhjältarna --- han knockar eller dödar inte sagans klassiskt onda karaktärer, han bjuder istället draken på hemgjorda köttbullar och skurkarna på grillkorv och tårta. Som Bamse själv säger många gånger under årens lopp i Bamse tidningarna och i Bamse filmerna --- ingen blir snäll av stryk. Men rädslan för stryk har här övergått till rädslan för utanförskap --- det är den nya skräcken. Det är detta som Reinard Räv förstår, han spelar på den rädslan, och hans löften om gemenskap, om en falsk gemenskap, slår därför igenom snabbt.
Ingen blir snäll av stryk. Ingen blir heller snäll av att vara utesluten --- och ingen blir snäll av att vara hungrig. Tillsammans med goda vänner finns det alltid plats för en bit god tårta till. En fin sensmoral på slutet av fabeln och ett slut som visar sann humanism.
När jullovsmorgon glimmar slår alla barn på TV:nTidningen Bamse började komma ut redan 1973 --- men Bamse som karaktär är faktiskt äldre än så. Bamse föddes som filmkaraktär. Bamses skapare Rune Andréasson var mycket intresserad av film och det var på film som Bamse först spreds in i svenska hem. På den tiden fanns det inte många TV-kanaler och alla såg Bamses äventyr på jullovsmorgon. Och alla ville ha mer.
Sedan dess har det blivit många filmer, serietidningar och böcker med Bamse. Bamse och Tjuvstaden är den första långfilmen med Bamse och äventyret är också en Bamse-bok.
Under sin livstid hittade Rune Andréasson på alla Bamses äventyr själv --- nu är det många tecknare som ritar och skriver manus till Bamses fortsatta äventyr.

Delicious!

062014 Skrivet av Belinda Graham

Litteratur - Litteraturkritik

Perfekt om man tycker att citronsmak är det godaste som finnsBakverk för en godare höst och vinter

Roy Fares
DeliciousBonnier Fakta

Roy Fares hämtar sin inspiration från USA, Libanon och svensk fikatradition (inte nödvändigtvis i den ordningen) och han har hittat sin egen nisch för att göra livet lite godare. I den nya boken Delicious presenteras bakverk för en godare höst och vinter, alltså med tonvikt på råvaror som ska vara säsongens bästa: äpplen, päron, choklad och citrusfrukter.
Fotona av Wolfgang Kleinschmidt som varvar vackra höstfärger, bilder på en oemotståndlig hund som jagar efter äpplen, och lockande foton på färdiga bakverk, får vilken läsare som helst att smälta direkt och instämma med Roy Fares att hösten är en fantastisk tid för bakning. Det går aldrig att få för många äpplen när det finns så många sätt att variera sig. Även tillbehören varieras: tips på vaniljglass, kolasås, chokladsås, vaniljsås, vaniljkräm och vaniljvisp, kolaglass och kanelglass, allt gjort från scratch och förgyller recepten. Äppelpajen med calvados är en fin variant på en klassiker. Äppelpajdesserten där äpplen, smuldeg och färskostkräm varvas i snygga dessertglas blir en vacker och god efterrätt.
Den här boken varar ända fram till jul. Här finns vaniljbullar med tosca, kardemumma- och äppelmazarin, samt vaniljhjärtan och kärleksmums som är ännu godare än vanligt (mjuk frosting med cream cheese i är hemligheten!)

Julfeeling får man lätt med mandelmusslor med smetana kräm, mandelkaka med saffran, mjuk pepparkaka med getostfrosting och pepparkaksrulltårta med lingon. Ett gott nytt år hälsas med en god glasstårta: Alaska cake à la Roy.
Här finns också tips på goda chokladdrycker och ett helt kapitel tillägnat choklad och citrus smakerna. Perfekt om man tycker att citronsmak är det godaste som finns! Gissningsvis är Roy Fares själv svag för choklad, helst i dubbla och trippla doser, serverat som i Amerika. Snickerstårtan var hans favorit i United States of Cakes och en Snickersinspirerad efterrätt finns med även här: Snickerspajer. Och Fares har även i sann amerikansk anda kommit fram till att det enda som är godare än Brownes och chocolate chip cookies är att kombinera de två och baka chocolate chip cookie Browne.
Apropå nya kombinationer är kombinationen cheesecake, syrlig citron och maräng fantastisk: lemon merengue cheesecake. Och citronmaräng tårtan är som en 2.0 version av citronmarängpaj. Uppgraderad och ännu godare.
Det bästa med Delicious är dels de klara temana i de olika kapitlena, som gör att man snabbt hittar något man vill göra, dels att inte allt är så sött --- gillar man saker som är syrliga eller ” bittersweet” finns även sådana recept.
Kort sagt: Delicious!

Belinda Graham

Julius spelar teater

Att vara ihop eller inte, det är det som är frågan

Hur ska Julius behålla Linn?Martin Svensson
Julius spelar teater
Illustrationer: Henrik Lange
B. Wahlströms

“Julius tittar på Linn för att se om hon är mycket besviken över att han är en så dålig fotbollsspelare. Det hade hon nog inte räknat med när hon blev ihop med honom.”
Julius-böckerna är lite som en lightversion av Sune böckerna: lite kortare, lite enklare, lite snabbare att läsa, men liksom i Sune-böckerna har man en tjej-tjusare i huvudrollen och i bakgrunden finns en knasig familj och bästa kompis. Redan i nästa bok bär det av på semester till Grekland … (blir det “All Inclusive“? som för Sunes familj?) där Julius, enligt förhandsreklamen, ska bli dumpad av en tjej, ihop med annan tjej och kär i ytterligare en annan tjej. Som vuxen kanske Julius ställer upp i The Bachelor?.
I Julius spelar teater inser Julius att han måste göra något drastiskt för att behålla sin flickvän, Linn, som han blev ihop med i den första boken i serien. På något sätt måste han imponera på henne. Theodor är grym på fotboll och blir omkramad av alla när han gör mål (även av Linn) men Julius är inte bra på fotboll. Eller bollspel över huvud taget. Julius är inte en sportkille, han gillar mest av allt att dagdrömma och att titta på Pirates of the Caribean där piraten Jack Sparrow får pussa alla söta tjejer … Det är då Julius kommer på sin briljanta plan! Jack Sparrow är såklart inte pirat i verkligheten, (Julius har verkligen inte lust att tillbringa resten av sitt liv på en båt, när ska han då få träffa Linn?!) han är ju skådespelare!
Julius anmäler sig till en teaterkurs för 6-9 åringar och gör sig redo för att imponera på Linn med sina skådespelartalanger. Både Linn och bästa kompisen Isak kommer för att titta på Julius ... Men vid det laget har Julius hunnit bli förtjust i Elvira på teaterkursen, och så kommer Isak och säger att han också vill spela teater för han har blivit kär på riktigt … i Elvira!
Teaterkurs med förvecklingar

Det är upplagt för många förvecklingar i Julius serien. Bäst är delarna som handlar om samspelet mellan barnen och alla deras missförstånd och kompisintriger (precis som det brukar vara i lågstadiet!)
Mer påfrestande är skildringen av töntiga familjen --- den har man fått nog av i andra böcker och filmer, speciellt den töntiga pappan (här: författare) som är hopplös på det mesta, medan mamman städar och skurar och lagar mat och yrkesarbetar för att pappan ska ha råd att vara hemma och skriva och titta på film och röra till saker. När pappa tror att cirkusen börjar klockan fyra är det såklart klockan tre, när pappa ska betala har han så klart inga pengar osv. Mamma får betala 400 pix och missa sin träning. Julius och mamma som inte ens hade tänkt gå på cirkus …
Fråga-chans-lektion med Alva
När det gäller familjedrama är Alva-böckerna bättre, med de olika familjerna, bonussyskonen, halvsyskonen och alla kompromisser. Pernilla Gesén tackas förresten för inspiration och uppmuntran i början av bokserien. Och när Julius funderar på det där med att fråga chans har man lust att rekommendera Alva böckerna, för där beskrivs så bra hur det går till. Killen behöver bara se söt ut, han behöver inte prestera något alls, medan den kavata tjejen Alva står för chans-frågandet. Att anstränga sig med att spela teater är alltså bara överkurs …
En ny birollskaraktär, Jonte, förgyller i alla fall komiken under teaterlektionerna. Till skillnad från Julius gillar han mest av allt fotboll! Hoppas att Jonte och Elvira får vara med i uppföljarna om Julius, och att de får större roller, för de är mycket roligare än standardgalleriet i boken.

Från en mörk och stormig natt i England, till en succéserie i Sverige

Lin Hallberg har skrivit om Sigge i tio år Foto Belinda GrahamDet var en mörk och stormig natt. På Dartmoorheden i England, där shetlandsponnyer vandrar vilt omkring, föds en svart, liten fölunge. Några enstaka vita hårstrån ovanför ögonen avslöjar att fölet kommer att växa upp till att bli en vit ponnyhäst. Han får namnet Silver shadow - men i Sverige kommer han att bli känd som Sigge. Lin Hallberg och hennes två små söner och elva ponnyhästar flyttar från landskapet Devon i England, till landskapet Skåne i Sverige. Det blir en stor omställning för både barn och hästar.
Lin Hallberg har nu skrivit Sigge-böcker i exakt tio år, något som har firats stort både på Sigges förlag, Bonnier Carlsen, och hemma i stallet med alla ponnyhästarna och alla som lärt sig rida på dem.

En verklig sagohäst

Sigge finns i verkligheten. Liksom Sigges bror Sam och alla de andra shetlandsponnyerna som Lin Hallberg skriver om, och en stallkatt och några andra större hästar och massor av hästtjejer och några hästkillar - däribland Lin Hallbergs egna två söner, som heter Eric och Simon i böckerna. Det var de som fick ponnyerna Sam och Sigge när de var små och de bodde i England. Sedan flyttade de till Sverige tillsammans med elva ponnyhästar.
Djurböcker är en speciell genre inom barnlitteraturen, ofta försummad av kritikerna, men desto mer älskad av läsarna.
I en värld där nästa stora dystopi, nästa bästsäljande fantasyserie, otaliga vampyrer och varulvar och massor av artificiella produkter ska marknadsföras är det intressant att se att något som är helt och hållet “på riktigt” har blivit så framgångsrikt.
Sigge är en av de mest älskade serierna för barn, och har en speciell ställning bland djurboksserierna.

Elina växer med Sigge

Vad som är typiskt för djurböcker, är att huvudpersonen ska växa i sin roll att ta hand om sitt älsklingsdjur.
Den första serien med böcker om Sigge följer denna berättarmall. Elina, en riktig hästtjej, går i lågstadiet och lever för torsdagarna med Sigge. Torsdagar innebär ridlektion tillsammans med älsklingsponnyn och tillsammans med sina tre bästa vänner. Elina tänker sig att de fyra tjejkompisarna alltid ska hålla ihop och rida tillsammans, så småningom ska de alla bli skötare på sina favoritponnys. Som tur är har alla fyra olika favoriter, men det är ändå klart att “alla älskar Sigge”. Precis som titeln på den första Sigge boken Alla älskar Sigge från 2004 slår fast!

Sigge föds en mörk och stormig natt på Dartmoorheden i EnglandHjältens vita springare

- Vad är det som lockar med Sigge?
- Jag har tänkt på det. Det är samma reaktion varje gång jag visar runt en ny grupp med nybörjare och man presenterar alla hästarna. Så kommer man fram till Sigge och alla säger “Åååhhh!”. Varenda gång! Det beror kanske på att han är en sådan där vit drömhäst, som en sagohäst?
- Hjältarna brukar rida vita hästar och Simon i böckerna kallar Sigge för en riddarhäst, för en riddare ska ha en vit häst. John Whitakers vita häst Milton var också väldigt populär…
- En stor del av Sigge-attraktionen är också Margareta Nordqvists bilder, hon ritar Sigge som en riktig drömhäst (vilket han ju också är! *skratt*) och man ser hur han blir till mer och mer av en drömhäst i bilderna, ju fler böcker det kommer om honom! Han får längre och längre man och svans och blir bara vitare och finare hela tiden.

Bröderna Bus i Broby

Även i verkligheten har Sigge blivit vitare, han är en avblekbar skimmel - de föds svarta, blir så småningom gråa, och efter åtta år är de helt vita.
Sigge och Sam brukar kallas för bröderna Bus, för de är busiga shettisbröder.
Den första serien om Sigge handlar om Elina och hennes kompisar, utspelar sig på ett stall i Broby i Sverige och har svartvita bilder. Den andra serien om Sigge och Sam handlar om ett par bröder och deras hästar och utspelar sig i England och har färgbilder.
Där får man reda på mycket som hände Sigge och Sam innan de kom till Sverige och bilderna är fulla av lockande, färgrika engelska landskap.

Riddarbröder räddar fölunge

I Natten då Sigge föddes spelar Dartmoorheden och vädret en stor roll.
“Medan pojkarna blundar och lyssnar målar mamma upp bilden av hur det såg ut där de bodde i England, innan de flyttade till gården i Sverige. De gröna kullarna, floden som skilde landskapet Devon från Cornwall. Dartmoorheden med alla vildhästar.”
Trots att man vet hur det ska gå lever man sig in i berättelsen (precis som Eric och Simon i boken!) och man vill verkligen att det lilla Sigge-fölet ska klara sig!
I Sam och Sigge och riddarbröderna får man följa med Eric och Simon och deras mamma på utflykt till Kung Arthurs borg. Idag är det en ruin, men pojkarna och deras mamma äter sin picnic där och går omkring i rummen som inte längre har något tak och fantiserade om hur riddarna haft det en gång i tiden.
Efter den utflykten vill Eric och Simon bara leka riddare och det är ju perfekt att de har var sin riddarhäst hemma: shetlandsponnyerna Sam och Sigge. Eric är äldst av bröderna och Sam är hans ponny medan Simon som är yngst har den yngsta hästbrodern: Sigge.
En dag när mamma är borta rymmer ett föl och då sätter Eric och Simon iväg på sina riddarhästar för att rädda fölet …
Förutom en spännande sann historia får man också med sig en massa fina tips hur man kan göra en egen riddarkostym, precis sådana som Eric och Simon har. Illustrationerna är fantastiska, från vyerna kring Kung Arthurs borg till fårhagarna hemma i Devon.

Det är en lång resa från England till SverigeDen långa resan hem

Sam och Sigge och den långa resan handlar om resan från England till Sverige --- där finns allt som ska finnas med i en lång spännande resa: dramatik, en stor båt, jättestora godispåsar, en godisskattkista och“fruit machines” som man spelar på för att få tre likadana frukter (eller som här: ekorrar) i rad. Riddarbrödernas förtjusning när de vunnit 130 kronor är odelad. Men Sam och Sigge har det inte lika roligt i lastbilen på bildäck. De andra nio hästarna tycks mest ta flytten till Sverige med ro. Men Eric gör vad som helst för att trösta sin Sam …

Huvudpersonerna gillar mest av allt havre

- Hur känns det då att vara huvudperson i en Sigge bok?
Lin visar upp ett foto där hon visar upp böckerna för Sam och Sigge i stallet, men ponnyhästarna säger inte så mycket. (Vet de ens om att de är kändisar?!) De är mer pratsamma om det vankas havre. Sam och Sigge är inga bokslukare.

Hennes hästtjejer och hästkillar säger desto mer.
- De tycker att det är jättekul att ha sin barndom i en bokserie! De säger: “Det är inte alla som har sin barndom i en bok!” Vi hade kalas för ”Sigge tio” år i stallet och alla generationer som lärt sig rida på shetlandsponnyerna kom.
Och alla som lärt sig sköta dem.
Lin är alltid noga med att presentera alla hästarna, och att man inte bara ska rida, man ska även sköta om hästarna, borsta dem, ta hand om utrustningen och göra fint i stallet.
- Det är viktigt att visa att hästar inte är några maskiner, att de är personligheter, att man måste jobba med dem. Det är inte bara att hoppa upp och rida iväg.
Lin Hallberg låter väldigt lik sitt alter ego i böckerna, Ingela, hon som har ridskolan och Brobyungarnas shettisar.
Sam och Sigge har egentligen kvar sina engelska namn: Duke och Silver (förkortning för Silver shadow, men nu har ju Silver hunnit bli helvit!). Men det kan ju vara bra för shetlandsponnyerna att ha sina alter egon, så de kan leva ett anonymt liv, bland alla andra ponnyhästar på gården.

Det blir fler böcker om Sigge!

Utvecklingen i den första serien om Sigge, den med mycket text och svartvita bilder, fortsätter, liksom utvecklingen i färgbildsserien om Sam och Sigge och deras riddarbröder.
I den svartvita serien har Elina gått från att vara nybörjartjej i Alla älskar Sigge och Torsdagarna med Sigge till att äntligen nå sitt mål och bli skötare på Sigge i För alltid Sigge. Men det är inte slut där! 2014 innebär två nya Sigge böcker: Sommaren med Sigge, som handlar om när Elina ska ta hand om sin älskade sköthäst på sommarlovet, och en fin julbok helt i färg, som handlar om Sam och Sigge och den första julen i Sverige : Sam och Sigge och den första julen.

Ett julfirande i hästväg

Detta är dock inte den första gången som Lin Hallberg skriver om Sigge och julfirande. I Kom igen Sigge (bok tre i serien) firar Elina sin första hästjul:
“Elina och hennes lillasyster Linnea vaknar tidigt på julaftonsmorgonen. Mamma och pappa har klätt granen medan de sovit. Nu står den i vardagsrummet och lyser vackert!
- Åh!
Elina och Linnea blir sittande, i skenet från alla de små ljusen i granen, på trappans nedersta steg.
- Jag tror inte att du får Sigge, säger Linnea efter det att hon skuttat fram för att undersöka paketen.”
Men Elina får en massa hästgrejer: flera borstar, en hovkrats, ett ridspö, ponnyböcker och ett par alldeles nya blå ridbyxor. Dessutom kommer mormor och morfar med en skyddsväst.

Ponnyböcker i julklapp

Det här fångar så exakt julkänslan förr i tiden. Man hade inte julpynt under hela december och granen kläddes natten till julafton. Man fick inte en massa prylar när som helst (som från dagens curlingföräldrar som köper nya aktivitetsprylar till sina barn hela tiden) utan man fick vänta till julafton för att få de nyttiga sakerna man behövde till sin aktivitet. Som borstar till hästen och en hovkrats och ett ridspö.
Det är också kul att konstatera att Elina får ponnyböcker. En metafiktiv tanke: tänk om hon får Siggeböckerna i present?!
Det skulle hon säkert älska! Spännande skönlitteratur, samtidigt som man lär sig väldigt mycket matnyttig fakta.

Att utvecklas och att ta ansvar

Det finns inte så gott om välskrivna djurböcker och det är intressant och engagerande att följa en “story ar
Eric och Simon gillar att leka riddare hemma i England
c” där Elina går från nybörjare till att klara fler och fler saker själv ---och till att slutligen själv ta hand om sitt eget älsklingsdjur (så som det ska vara i bra djurböcker!).
Men Sigge-böckerna är inte bara bra inom genren djurböcker, utan även som barnböcker i allmänhet, för de fångar på ett finkänsligt sätt känslan av att växa upp, en lek som blir mer och mer allvar, och en stark gruppdynamik. Rollerna är aldrig statiska. En nyinflyttad tjej som Elina först inte gillar, går från att vara ett hot i en bok, till att bli en vän i nästa bok och i en tredje bok är de två de allra bästa hästvänner. Tjejen som en gång var ett hot försvarar istället Elina mot äldre tjejer som gärna sätter småtjejer som Elina på plats. Men de stora tjejerna har en gång själva varit små, och när de går vidare till stora hästar är de plötsligt de själva som har blivit minst igen …

Vuxnas stöd i hästvärlden

Den svenska barnlitteraturen är full av vuxna som antingen är frånvarande på ett negativt sätt eller som sviker barnen, men här ställer de vuxna upp och är oftast förstående och stöttande: föräldrar, morfar, mormor, ridläraren Ingela, en snäll fröken som förstår att vissa dagar kan man bara tänka på sitt älsklingsdjur … men samtidigt lämnar de vuxna i Sigge-böckerna mycket utrymme till barnen själva för att lösa sina konflikter och att jobba på sina relationer. Man kan inte tvinga alla att vara vän med alla hela tiden.

Dynamiska roller i barnens värld

Rollerna mellan barnen förändras hela tiden. Och en person som en gång var en bästa vän kan helt enkelt bestämma sig för att sluta med hästar. Hur ska vänskapen då hålla, när man aldrig ses?
Lin Hallberg tar sig an viktiga frågor om hur det är att vara barn idag. Det finns en tydlig hackordning bland ponnyhästarna i böckerna, men den mellan barnen är ännu mer komplicerad och dynamisk. Lin hänger sig aldrig åt klichéer, alla barnen känns verkliga och vem man än är finns det de som är mindre, större, duktigare, mer osäkra, mer utanför … Det finns inga karaktärer i Sigge-böckerna som alltid är snälla eller alltid är dumma mot alla andra. De är helt enkelt som barn är mest.

Unna dig en eftertänksam Sigge-stund!

Alla som har med barn att göra borde unna sig att läsa Sigge böckerna; de har bland de bästa porträtten av livs levande verklighetstrogna barn som man kan tänka sig i den svenska barnlitteraturen.
Dessutom borde alla barn som gillar djurböcker unnas Siggeböckerna. Man behöver inte kunna läsa mycket för att klara Sam och Sigge böckerna, och man behöver inte kunna läsa alls för att kunna njuta av bilderna av Sam och Sigge som galopperar genom det engelska landskapet i solnedgången.

Firnbarnen

Ryslig spänning i en frusen tid

En ruskig spökhistoria för kulna kvällarLena Ollmark
Firnbarnen 1 - Inmurade
B. Wahlströms

“Det skulle bli bättre den här gången. Det hade han bestämt. Han hade lovat mamma och pappa att allt skulle bli annorlunda. …. Det var hans första dag i skolan i Firnby. Det hisnade lite i magen när han tänkte på det. Det var idag han skulle träffa sina nya klasskamrater - sina nya vänner - för första gången. Leo var rätt spänd. Han hade ingen riktig koll på vad han kunde vänta sig. Men att flytta från stan ut på landsbygden hade varit skönt. Här var det ingen som visste något om vem han var och vad som hänt.
Han tänkte se till att det förblev så. Han skulle bli någon annan här.”
En underlig ramsa
Lugnet i Firnby är bedrägligt. När Leo kommer till skolan första dagen möts han av små barn som leker en ringlek och sjunger en ramsa som Leo aldrig hört förut.
Firnbarn trygga, firnbarn trygga
Varför har ni varit stygga?
Firnbarn små, firnbarn små
Döden tar er nog ändå.
Perspektivbyten, gång på gång
Redan i kapitel två byter man perspektiv och får istället för Leo följa Natta, en av Leos nya klasskompisar. Hon är en populär och omtänksam tjej, en schysst kompis som alla i skolan gillar, med ett undantag. Teddy. Han tycker att Natta är inställsam och han misstänker att hon visar runt Leo i skolan bara för att ställa in sig hos deras lärare Anders och få högre betyg. Teddy själv försöker aldrig ställa in sig hos Anders. Det är nämligen hans egen pappa som är deras lärare. Och medan Anders säger att han behandlar alla lika, är Teddy säker på att han blir hårdare behandlad än alla andra, medan Natta är favoriten. Teddy har däremot bäst betyg, är överlägset bäst på att rita och bryr sig inte om att ha några vänner i klassen. Hans vänner finns på nätet istället och hans stora passion är dataspel.
Varför kom Leo till Firnby?
Leos nya klasskompisar spekulerar om varför Leo plötsligt flyttat till Firnby. Den allmänna meningen verkar vara att han säkert blev mobbad i sin gamla skola. Man får följa hur de andra ser på Leo. Natta tycker synd om honom. “Killen såg lite hjälplös ut. Ja, han hade säkert blivit mobbad. Det var som om han inte ville synas alls.” Teddy däremot känner förakt - den nye killen ser ju ut att vara en mes!

Men sedan uppdagas det att Leo är bäst i klassen på att teckna, bättre än Teddy, och att Leo inte alls varit offer utan förövare i en situation där den andre killen hamnat i koma på sjukhus … och folk börjar se på Leo på ett nytt sätt. Men vad är sant när det gäller Leo, och vad är rykten?
Att växa ifrån hästar och kompisar
Natta tycker att hon har vuxit ifrån sina gamla kompisar, hon är inte längre intresserad av att prata om hästar hela tiden, men det går inte bra att få nya kompisar heller. De visar sig vara svikare.
Leo, Natta och Teddy är inte vänner. Långt ifrån. Natta och Teddy pratar helst inte med varandra, men båda pratar med Leo. Ändå måste de alla tre hålla ihop eftersom de är de enda som kan lösa mysteriet med de spökande Firnbarnen. De som enligt sägnen frös ihjäl år 1919 … Men tänk om de istället dog i skolan, på ett långt mer fasansfullt sätt?
När det händer en olycka i den nyrenoverade slöjdsalen inser Natta, Leo och Teddy att spökena finns kvar och att de är förbannade.
En ny start innebär inte lugn och ro
Leo inser att han inte kommer att få lugn och ro i Firnby. Tvärtom, återigen händer olyckor och katastrofer runt honom. Och han vill stoppa det. Och få Natta och Teddy att hålla sams och hjälpa till. Vilket inte är det lättaste …
I avdelningen mysterieläsning för unga läsare är det ofta ett gäng kompisar, à la femgänget, som håller ihop och löser mysteriet. I Firnbarnen är det istället en trio som inte alls gillar varandra. Det sociala spelet mellan de tre ungdomarna, och perspektivbytena i boken, där berättandet helt skiftar ton beroende på vem av de tre som berättar, gör att man når upp till en helt annan spänning än om de tre hade varit kompisar --- eller om författaren hade valt ett allvetande perspektiv eller berättat i tredjeperson.
Spänningen finns på olika plan, dels mellan de olika ungdomarna, dels i skildringen och avslöjandena om vad som hänt i det förflutna. Både Leos förflutna och det förflutna i Firnby.
Firnbarnen är en ruskig rysare som man inte kan kalla “mysrysare”. Det är en rysare, rakt av, och det är ett fruktansvärt mysterium som ska lösas. Samtidigt är konflikterna mellan de tre huvudpersonerna och deras personutveckling djupt engagerande och detta gör Firnbarnen till en riktigt spännande bladvändare. Man vill helst inte sluta läsa förrän man kommit till den sista sidan --- och då vill man gärna att äventyret ska fortsätta lite till!
Det här är en idealisk bok för kulna höstkvällar eller för ett vinterlov då snöflingorna börjat falla … Bara vintern inte blir så obarmhärtig som i Firnby!

Baka och Fixa

Barnens behov i fokus

Annakarin och Clara är aktuella med böckerna Baka och Fixa Foto Belinda GrahamClara Lidström och Annakarin Nyberg
Baka och FixaFoto: Clara Lidström
Rabén & Sjögren

”Varför finns det inte fler faktaböcker som barn kan använda utan inblandning från föräldrar?”. Det frågade sig Clara Lidström. Clara Lidström är megakänd i Sverige under sitt bloggnamn Underbara Clara. Underbara Clara har blivit ett starkt varumärke. Underbara Clara har en av Sveriges mest lästa bloggar och hon föreläser och skriver böcker och fotograferar … Men i de två nya barnböckerna hävdar Clara att ”barnen ska komma främst” och på alla fotona finns barn med och pysslar tillsammans med Clara. ”Det handlar inte om mig”, säger hon bestämt. Men … Underbara Clara har ändå blivit något av ett kvalitetsvarumärke när det gäller att fixa och pyssla och göra om, med miljövänligt tänk och återanvändning som ledstjärnor. Det är ungefär samma grundidé som finns i de två barnböckerna som heter Baka och Fixa.
Baka är en bakbok för barn. Den innehåller tio recept (vissa känns igen från Underbara Claras blogg, t.ex. den underbara cheesecaken) och boken har fördelen att mycket i den kan göras utan ugn --- inklusive cheesecaken! Smulpajen behöver man ugn till, men den har fördelen att man får göra något nyttigare än vanligt --- man fyller med favoritfrukt och favoritbär och denna paj kan varieras i det oändliga.

Fixa är den andra boken som släpps i serien. Det är en pysselbok, men ”fixa” låter kanske mer neutralt än ”pyssla”. Liksom att ”pyssel” låter mindre pretentiöst än ”hantverk”. Fast det kan vara samma sak.
Fixa innehåller beskrivningar på tio projekt att pyssla med. Till exempel hur man återanvänder knappar, gamla leksaker och annat och gör kylskåpsmagneter. Hur man gör en tavelram av pinnar och annat användbart som man hittar i naturen. Det roligaste är att göra en väska av en gammal T-shirt (och av resterna blir det fina skosnören). Enkelt, och det ser ändå avancerat ut. Det är också kul att vika ett eget monsterbokmärke --- och detta är ett perfekt pyssel till Halloween! Det är svårare att pyssla med konservburkar, och att borra hål i dem för att göra egna styltor är svårt även för en vuxen.
Clara Lidström har i tidigare böcker samarbetat mycket med sin storasyster Anna Lidström, som är fotograf och modedesigner. I Baka och Fixa har Clara en ny samarbetspartner, Annakarin Nyberg. Annakarin är disputerad internetforskare, författare och föreläsare. Steg för steg illustrationerna är av Katy Kimbell och Li Söderberg.

Belinda Graham