onsdag 18 oktober 2017

Årets Trädgårdsbok 2017 - Vilka var nominerade och vem vann?

Årets Trädgårdsbok 2017

Utmärkelsen Årets Trädgårdsbok 2017 har tilldelats författaren Göran Greider för hans trädgårdsbok, I trädgården hörs andra ekon. Utgiven på Ordfront Förlag.
Göran Greider på årets Bokmässa i Göteborg med sin nya trädgårdsbok. Foto B Graham.
Gartnersällskapets jurymotivering:
Göran Greiders bok öppnar sig med en samling foton av blommor, landskap, en handritad karta och frågan – vad är en trädgård?

Boken är uppdelad i de fyra årstiderna och bjuder i var och en av dem på ett hisnande och underhållande filosoferande kring odlandet och vad en trädgård kan vara och betyda. Med lätthet drar Göran Greider oväntade men underfundiga och kloka kopplingar mellan tusentals år av trädgårdskultur, internationell politik, dikter och egna iakttagelser i sin och andras trädgårdar.
En uppfriskande vinkling på trädgårdsberättande som vi inte sett tillräckligt av. I trädgården hörs andra ekon är härlig att läsa och lämnar mycket ”jag-vill-ha-mer-smak”.
Övriga titlar som nominerades till Årets Trädgårdsbok 2017
  • Trädgårdslycka Författare: Hannu Sarenström Förlag: Norstedts
Gartnersällskapets omdöme: En bok för alla som söker inspiration och nya idéer till sina oaser, kanske genom besök i andras trädgårdar. En lättläst, vacker och tänkvärd bok, en hyllning till trädgårdar, växter och odlingsmödor. Bilderna är illustrativa och stämningsfyllda. Hannu bjuder på framgångar, vedermödor, på brustna illusioner och bärande improvisationer. Han framhåller sina duktiga medarbetare och påtalar att utan dem skulle det inte ha blivit så bra som det blev. Hans heder ska delas med dem. En ödmjuk kärleksförklaring till odling.
  • Beskära Fruktträd och bärbuskar Författare: Susanna Rosén och Pia Lundgren, illustrationer Eva Rönnblom Förlag: Bokförlaget Semic
Gartnersällskapets omdöme: En praktisk handbok att ta fram när det är dags att beskära fruktträd och bärbuskar. Handböcker som denna har getts ut förr, det finns alltid behov av en gedigen bok i litet format i ämnet. Upplägget är enkelt, och systematiskt. De överskådliga illustrationerna tillsammans med instruktionerna är bokens styrka, fotona kompletterar och tillsammans blir det enkelt och förklarande. Gamla felaktigheter som har en tendens att följa med från en beskärningsbok till en annan, är bortplockade. Kanske inte en trädgårdsbok som läses från pärm till pärm, men definitivt att rådfråga när det är dags att beskära fruktträd och bärbuskar.
  • När själen får grönska Författare: Eva Robild, Foto: Lina Karna Kippel Förlag: Bonnier Fakta
Gartnersällskapets omdöme: En angenäm och lättillgänglig genomgång av vetenskapliga rön och allmän klokskap om naturens och trädgårdens positiva inverkan på hälsa och välbefinnande, kryddad med en mängd goda om än ibland lite förnumstiga råd till läsaren. En habil och flyhänt författare, vars mänskliga djup och livserfarenhet nästan överrumplande drabbar oss i korthuggna fristående tänkvärdheter. Vackra och väl valda bilder ackompanjerar bokens budskap, och till dess kvalitet bidrar också förteckningen över lästips, källor och referenser.
  • Österlens gamla rosor Författare: Mia Gröndahl Förlag: Gröndahl & Rietz
Gartnersällskapets omdöme: Kärleken till rosor är allt annat än ung! Flera av de sorters rosor som idag växer på Österlen har varit till glädje för människor i generationer. Utöver en inventering av dessa rosor får vi berättelser knutna till varje ros som levandegör dess betydelse. Tillsammans med härliga bilder ger de trevliga texterna oss en glimt av
människorna som vårdat rosorna. Vi får veta något om när och hur de hamnat just där och annat smått och gott. Boken är en underhållande och lättsam dokumentation av värdefull växt- och kulturhistoria.
  • Flora Supersum Författare och foto: Lena Granefelt Förlag: Bokförlaget Arena
Gartnersällskapets omdöme: I den fotografiska Flora Supersum möter vi trädgården genom växter i nedvissning och dämpade färger. Den sena höstens fröställningar ger vid första anblicken en känsla av upphörande och slut men signalerar i själva verket fortlevnad och nytt liv. Bokens generösa format och utsökta bilder framhäver underfundiga och vackra detaljer hos kapslar, baljor och frön. Det blir till sköna tavlor som väcker nyfikenhet och förundran inför naturens beskaffenhet och sinnrika anordningar för överlevnad.
  • Odla ljung Författare: Brita Johansson Förlag: Natur och trädgård bokförlag
Gartnersällskapets omdöme: Författarens Brita Johanssons fina fotografier från en och samma plantering månad för månad visar vilken förstklassig året runt växt ljungen är med sina olika utseenden och uttryck. Ett stort antal av de över  700 sorterna är väl beskrivna och illustrerade i boken. Här beskrivs också ljungens naturliga växtmiljöer, hur man odlar, förökar och sköter växten samt dess användning historiskt som nyttoväxt.

  • Trädgårdarna på Astrid Lindgrens Näs Författare: Karin Eliasson, Foto: Robert Blombäck Förlag: Salikon förlag
Gartnersällskapets omdöme: Genom den här boken går du trädgårdsvägen in i sagans värld, besöker Astrid Lindgrens barndomshem Näs och upplever sagoböckernas lokaler – törnrosgården, lövsalen, mossträdgården, ängarna och körsbärstrappan. Med anknytning till det småländska landskapet har trädgårdarna på Näs växt fram. Boken ger dig inspiration, växtkunskap och skönhetsupplevelser. När du läser boken med insprängda kommentarer, brev och berättelser ur Astrids liv upplever du att du redan befinner dig på Näs, luktar, smakar och förförs. Bokens skapare förflyttar dig till Näs på ett underfundigt sätt!
  • Blommor och Bin. Din trädgård – ett matbord för pollinerande insekterFörfattare: Ingemar Fries Förlag: Apinordica
Gartnersällskapets omdöme: Efter att som forskare ha ägnat sitt liv åt honungsbin vänder Ingemar Fries intresset åt sin egen hemträdgård och upptäcker mångfalden av pollinerare bland vanliga trädgårdsväxter. På ett enkelt sätt beskriver han pollineringens betydelse, vilka hot som finns och vad vi kan göra som gynnar dessa våra små medarbetare i trädgården och få bättre bär- och fruktskördar på köpet. Månad för månad beskrivs vilka blommande växter som gynnar pollinerarna och som är enkla att själv plantera i sin trädgård.
  • I min trädgård vill jag vara Karin: en praktisk trädgårdsberättelse från Sundborn Författare: Elisabeth Svalin Gunnarsson Förlag: Bonnier Fakta
Gartnersällskapets omdöme: Det var på tiden att någon grävde i arkiven och lockade fram Karin Larsson ur Sundborns trädgårdskugga! Elisabeth Svalin Gunnarsson gör det föredömligt och enkelt när hon fokuserar på Karin Larssons roll i skapandet av den klassiska utomhusmiljö som vi alla känner till från Carl Larssons bildvärld. Från det vackra till det praktiska går författaren igenom hur familjelivet, trädgården och grönsakslandet utvecklades under Karins överinseende, liksom var inspirationen och influenserna kom från och vem som skötte trädgården. Gör-det-självuppslagen inspirerar och påminner om att vi kan också skapa en praktisk och vacker trädgård att leva med och vara i.
  • Reglor för Trädgårdskonsten, grundade på mångårig praktik af J. Gernandt Redaktörer: Marie Widén och Lennart Engstrand Förlag: Bokförlaget Arena
Gartnersällskapets Hedersomnämnande: Förvandlingen av ett opublicerat manuskript från tidigt 1800-tal – i prydlig handstil – till trycksvärta är ett hedersamt publiceringsprojekt. Ömt lyfts här fram en engagerad föregångare från en tid då trädgårdsmästaryrket drevs av pionjärer med en stark vilja att utveckla den svenska trädgårdsnäringen. Marie Widén och Lennart Engstrand delar samma kärlek till trädgårdskonsten som drev Johannes Gernandts, akademiträdgårdsmästare i Lund, att skriva ner sina yrkestips i hopp om att sprida kunskap och ge mer ”insigt i detta både nyttiga och vackra yrke. Nästan 200 år senare i trädgårdskonsten erbjuder nu hans ”reglor” en lättläst orientering om dåtidens ”inneväxter”. Med enkla och tydliga instruktioner, fyllda av engagemang och kunskap, fokuseras på växtsortiment, plantering, bevattning, skötsel, förädling, jord, konstruktion av drivbänkar och växthus, växelodling av grönsaker och fruktträd. Allt användbart idag!

Årets Trädgårdsbok 2016 - Träd i urbana landskap och Stadsträdslexikon

Årets Trädgårdsbok 2016

Utmärkelsen Årets Trädgårdsbok 2016 går till: Träd i urbana landskap och Stadsträdslexikon av Henrik Sjöman och Johan Slagstedt. Förlag: Studentlitteratur.  
Motivering från Gartnersällskapets fackmannajury:
Visst kan högklassig kurslitteratur också fängsla andra än studerande! Dessa tunga volymer, som båda inleds med att ”Vikten av grönska i våra städer kan inte överskattas”, är givande läsning för alla trädintresserade.
Den första volymen ger insikt om hur träden har utvecklat olika egenskaper för att klara de miljöer de kommer ifrån. Vi får också gedigen kunskap om plantering, trädval och gestaltningens betydelse. Den andra volymen redovisar mer än 1000 träd och nästan 100 olika trädsläkten för stadens alla platser, med bilder och beskrivningar. Tillsammans, ett enastående tillskott till trädgårdslitteraturen.

Mitt omdöme: TVÅ helt briljanta böcker! Man ska inte avskräckas av att de ser ut som kurslitteratur - det här är böcker som VEM SOM HELST kan ha glädje av att ha hemma i bokhyllan!
Massor av bra tips om träd och buskar och deras skötsel och vad man ska satsa på ... OCH bra tips för hur man ska se till att ens stad eller by blir till ett vackrare och mer ekologiskt ställe.
Vi kan alla sätta press på beslutsfattarna och kräva en grönare och hållbarare värld.
Det blir inte bara vackrare - dessutom blir det lättare att andas. Win - win!

Esplanad - En essä om frihet och skönhet

En bok som aldrig vilar på sina lärda lagrar
En antropologisk expedition med Hammarlund

Anders Hammarlund
Esplanad - en essä om frihet och skönhet
ISBN: 9789173318570
Carlsson Bokförlag

"Där Esplanaden mötte Sturegatan i rät vinkel mötte jag biografen. Detta var inte en författare av levnadsteckningar som hade ramlat i rännstenen, utan en ädelfunktionalistisk filmförevisningslokal. Lördagarnas matinéföreställningar lockade med Kalle Blomkvist och Nils Poppe och Kapten Blod.
Om man stod framför entrén till biografen och betraktade affischerna i de vackert formgivna affischskåpen på ömse sidor om dörrarna, då hade man till höger Esplanaden, och bortom den stadens Centralskola, som intog ett höjdläge. Bra var bättre än dåligt. Världshierarkier fanns."

En Esplanad som går genom tid och rum

Anders Hammarlunds nya essäsamling Esplanad är en utflykt i tid och rum, barndomens esplanad leder vidare ut till esplanader i Europa. Men framför allt är Esplanad en utflykt in i det mänskliga psyket och in i villkoren för kulturforskning. Varför väljer vi som vi väljer? Väljer vi våra intressen och våra ämnen eller väljer de oss? Hammarlund fastande mycket tidigt för de intressen som han sedan skulle viga sitt liv åt som musiker och kulturforskare. Hans esplanad var redan lagd, fast han inte förstod det som barn när han stod och beundrade Errol Flynn affischer i biografens skyltfönster. Nu har han ett annat perspektiv på tillvaron - och även sina essäer. 

"Min vistelse i esplanadsystemet kan kanske beskrivas som en halvt omedveten antropologisk expedition. Hur kunde man förstå allt detta? Hur kunde man göra rätt och inte väcka obehaglig uppståndelse? Borde man göra rätt? Redan i småklasserna stal jag mig alltså tid från skolgården för att betrakta de ständigt pågående processerna och kretsloppen."

Vilar inte på lagrarna, utan analyserar och kommenterar dem

De flesta essäister skulle nöja sig med att vila på sina fina lagrar, med att stolt visa upp guldkornen ur sitt livs produktion, men inte Hammarlund. Han analyserar och kommenterar sina egna essäer, så denna bok är också en vandring in i ett författarskap - hur en författare formas och hur en text blir till och hur en text hade blivit helt annorlunda om samma person hade skrivit det under en annan tid.

Hammarlund gör många utflykter till musikens och kulturhistoriens värld. En specialbeställd bok om Heraeus på Hofbibliothek i Wien, som även en annan läsare har bokat, leder till ett spännande möte, en intressant diskussion och att en spontan vänskap uppstår. Under en gemensam lunch beställer man in Veltliner och skålar för barockens själ.

En visning av filmen Carbaret (från 1972) leder till tankar om musiken i filmen och om nazismens förhållande till musik och kompositörer.
En invigning av ett varuhus där en fin, erkänd musiker sitter och plinkar bakgrundsmusik på ett piano leder till tankar om hur högt och lågt kan blandas - man kan vandra ner från de upphöjda delarna av Esplanaden, ner till folket, även om det är en lång och labyrintiskt väg.
Musikern har inte blivit en sämre musiker för att han spelar lättlyssnad och lättsmält musik för varuhusbesökarna.

Esplanad leder till många möten, och meningen med vandringen är inte att komma fram - det är vägen som är mödan värd.

Testpiloten ger sig modigt ut för att skapa essäer

Platser möts och blandas, Hammarlunds sällskap är sammansatt både tidsmässigt och geografiskt - och även ämnesmässigt. Hammarlund förkunnar stolt i förordet att han hör till den franska skolan av essäister - här gäller det inte att försöka, här gäller det att testa, och som en modig testpilot ger sig essäisten Hammarlund ut i världen och vetenskapen. Musik, arkitektur och kulturhistoria blandas till en spännande tvärvetenskaplig helhet.

Anders Hammarlund är historiker, etnolog, musiker och författare till en rad gränsöverskridande böcker med internationellt perspektiv, med fokus på kultur och musik. Hammarlund har bland annat arbetat på Stockholms universitet och Uppsala universitet och på Svenskt visarkiv.

Esplanad är en aktuell rapport från en nyfiken och pigg författare med öppen blick och öppet sinne.

BG

tisdag 17 oktober 2017

PAX - Maran - Bästa PAX-boken hitintills!

Åsa Larsson och Ingela Korsell gör PAX-tecknet! Passande nog också ett segertecken ... Foto: Belinda Graham

PAX - Maran
- Magin i Mariefred släpper aldrig taget om läsaren!


Åsa Larsson, Ingela Korsell
PAX - Maran
Illustrationer: Henrik Jonsson
ISBN: 9789163879845
Bonnier Carlsen


PAX-böckerna är övernaturligt bra! De lägger liksom som en besvärjelse över läsaren, och den släpper inte så lätt!

PAX - Maran, med sin mix av Inception och The Matrix, är en av de bästa böckerna i hela serien och man slukar boken direkt --- eller snarare: man blir helt uppslukad av den!

Alla goda ting är tre!

Deckardrottningen Åsa, författaren och forskaren Ingela och så Batman-Henrik ... vilket team de är och vilka underbara böcker de har skapat tillsammans!

PAX är något av en milsten inom den svenska barnlitteraturen - här lånas det friskt från filmer, TV-serier, dataspel och serier, samtidigt finns här i grund och botten en helt vanlig och vardaglig historia om ett par barn som vill hitta hem, som vill ha en kärleksfull och trygg barndom, sådant som alla barn borde ha rätt till. Grunden är tidlös, grunden är det som svensk barnlitteratur alltid har stått för - grunden skulle ha kunnat vara en beskrivning av i stort sett vilken Astrid Lindgren bok som helst.

Men garneringen, den är toppmodern och trycker på alla de rätta knapparna och gör PAX till det som kidsen vill ha. Läslov, here we come! Och PAX- Maran var givetvis förhandsbokad på Bokus för att levereras på releasedatum.

Dyk in mitt i handlingen!

Åsa och Ingela har struntat i sådant där gammaldags tjafs som att ha början och slut på sina böcker - PAX-böckerna är lite som en kär gammal TV-serie, man börjar mitt i handlingen (och skippar uppförsbacken!) och man slutar också mitt i handlingen, med en cliffhanger. Som för att skapa ett sug efter nästa del i serien.

PAX-Maran har den värsta cliffhangern hitintills i serien, men nästa bok ska leverera slutet om de båda utvalda bröderna Viggo och Alrik i Mariefred, så den kan väl i alla fall inte sluta med en ny cliffhanger?

Åsa och Ingela använder sig flitigt av svensk folklore som de uppdaterar på ett snitsigt och smart sätt.

Bjäran, Mylingen, Näcken, Vitormen ... alla har de fått en egen bok tillägnad sig. Här syns inte en enda vampyr eller zombie eller annat uttjatat Hollywoodtjafs. Här ägnar man sig åt nordiska mytologiska monster och gamla sagoväsen som skrämt upp barn i århundraden, medan de lyssnat på sagor. Lägereldens sagoberättarmagi finns kvar i PAX-böckerna, glöden har aldrig falnat.

Uppför dig nu, annars ... !


Förr i tiden symboliserade olika monster och övernaturliga väsen alltid något man skulle akta sig för, och man kunde också hota barnen med att de skulle uppföra sig ordentligt, annars kunde Näcken komma och ta dem! Eller kanske Julbocken om det lackade mot jul?
Que viene el Coco av Goya ...
Så går det om man inte somnar i tid!

Varje land har sina favoritmonster att skrämmas med. I Storbritannien brukade man till exempel säga att "The Bogeyman" kommer och tar sig om du inte uppför dig  - eller lägger dig och somnar i tid! (I Spanien fyller "El Coco" precis samma funktion!)

Men idag har det blivit omodernt med de gamla sagohoten. Jacqueline Wilson (Storbritanniens mest lästa och lånade författare) har i sina moderna barn- och ungdomsromaner konstaterat att det föräldrar "hotar" med idag om barnen inte uppför sig --- till exempel om de vill skolka från skolan --- är att "om du inte uppför dig så kommer socialarbetaren och tar dig!"
Så Näcken och "The Bogeyman" har blivit ersatt av socialarbetaren?!

Men hotet har faktiskt har ett korn av sanning i sig --- barn som inte dyker upp i skolan har förmodligen inkompetenta föräldrar, alltså ska barnen tas från föräldrarna och sättas på barnhem eller i ett familjehem. Så hotet är precis som i alla tider: uppför du dig inte kommer X och tar dig och så får du inte se dina föräldrar eller dina syskon eller dina kompisar eller ditt hem igen ...

Viggo och Alrik har alltid haft varandra


Viggo och Alrik i PAX-böckerna har blivit satta i familjehem, de har världens bästa fosterföräldrar och även coola, vuxna fosterbröder. Viggo har även några riktigt bra kompisar i skolan, medan Alrik håller sig mer för sig själv. Men mest av allt har de varandra - det har de alltid haft. Men det hindrar inte att bröderna tänker på sin morsa, speciellt Viggo drömmer hela tiden om att hon ska komma och hämta dem. Men de har i alla fall varandra. Än så länge.

Efter att ha använt upp så mycket av de populära monsterna i svensk mytologi undrar man verkligen vad som finns kvar att använda till den här boken ... och tänk, Maran blir något av det värsta - och bästa! - som Viggo och Alrik har tvingats kämpa mot. Maran infesterar folks mardrömmar och hon kan inte dödas. Handlingen i PAX - Maran är som en blandning av Inception och The Matrix --- Viggo och Alrik måste ta sig in i Estrids dröm för att befria hennes drömväktare. Om de misslyckas finns det tre olika sätt som de kan "dö" på --- alltså bli kvar i Estrids dröm för evigt och aldrig vakna och komma tillbaka till verkligheten igen.

Vackra mardrömsillustrationer av Maran

Batman-Henrik gör  tummen upp för PAX!
Maran föredrar egentligen små barns mardrömmar. En liten unge drömmer hemska mardrömmar om tandfén (som allt fler barn verkar vara livrädda för!) och mardrömsillustrationerna av Henrik Jonsson är så vackra --- de har faktiskt lite Arthur Rackham vibbar. Eller så är de som något som John Bauer hade kunnat teckna om han velat ge sig på skräckgenren.

PAX-Maran är på många sätt den vackraste och renaste och mest skrämmande PAX-boken. Men PAX-serien är på något sätt hela tiden trygg skräck - för efter så många böcker med Viggo och Alrik tvivlar man aldrig på att de ska överlista Maran ... Rättelse: man tvivlar aldrig på att Viggo ska överlista Maran - han är yngst men han är också listigast!

Hemskaste slutet någonsin!

Men slutet är det hemskaste någonsin i PAX-serien, här blir det riktig skräckfilm, precis som Jag, Daniel Blake av Ken Loach, som är den hemskaste film som gjorts (den framkallar verkligen mardrömmar!). Filmen handlar om hur myndigheter reducerar en människa till ett nummer och bara skickar runt den människan i en evig, helvetisk rundgång som är värre än något som Dante kom på i Divina Commedia.

Slutligen kommer nämligen myndigheterna och tänker ta Viggo och Alrik från deras snälla, coola fosterföräldrar och dessutom ska de sära på dem!

Jacqueline Wilson böckerna har rätt. "Akta dig, annars kommer socialarbetaren och tar dig!"

Nu finns det bara en bok kvar, för att allt ska ordna upp sig!

Kommer det mer magi från Mariefred?

En önskan till en magisk önskestjärna: kan det inte bli en ny, fristående PAX-serie efter denna?
Harry Potter kom ju tillbaka, tjugo år senare ... (men man behöver ju inte åldra Viggo och Alrik SÅ mycket!)

Eller kanske en prequel med hur Estrid och hennes bröder hade det som barn? Magin har ju alltid funnits i Mariefred och en av de bästa sakerna med boken är att allt känns så förankrat i verkligheten

Miljöerna är äkta och känslorna är äkta och språket är äkta. Åsa och Ingela prickar med exakthet in olika personers röster, deras ton, deras ordval, deras sätt att uttrycka sig ... Man kastas mellan olika känslor, det är roligt, det är sorgligt, det är spännande, det är ångestskapande ... När Viggo är ledsen för att han gjort fel, han vet att han gjort fel, lider man med honom och känner hans ångest. När han är triumferande glad smittar den glädjen av sig. PAX-författarna spelar på känslorna lika säkert som en världsklass-violinist behärskar de olika strängarna på sin Stradivarius.

Det finns guidade turer som du kan gå på och du kan fotografera dig i Mariefred på EXAKT de ställen som Henrik har ritat av. Fast det är inte säkert att du kommer att få se några övernaturliga väsen på din Mariefredspromenad ...

PAX är en unik och underbar upplevelse. Det är bara att njuta så länge det varar!

Belinda Graham



FILM: Brev från månen - Marion Cotillard bergtagen i Nicole Garcias nya drama


Brev från månen 
- Marion Cotillard bergtagen i Nicole Garcias nya drama 

Regi: Nicole Garcia
Titel: Brev från månen
Originalets titel: Mal de Pierre
Medverkande: Marion Cotillard, Louis Garrel, Alex Brendemühl m.fl.
Frankrike/Belgien/Kanada, 2016
NonStop Entertainment
Studio S Entertainment

Milena Agus italienska kortroman har blivit passionerad fransk storfilm med filmstjärnan Marion Cotillard i huvudrollen och med Nicole Garcia vid rodret som manusförfattare och regissör. Brev från månen var välförtjänt nominerad till guldpalmen i Cannes - men det är tyvärr sällan som kvinnliga regissörer och auteurer vinner, hur briljanta de än är.

Madame Bovary går igen

Det här är Nicole Garcias åttonde långfilm som både manusförfattare och regissör, och filmen är en studie i passion, med Marion Cotillard som den stora stjärnan. Cotillard är i bild i nästan varje ruta av filmen.

Marion Cotillards rollfigur Gabrielle verkar vara släkt i rakt nedstigande led med Flauberts Madame Bovary. En passionerad kvinna som trycks ner i ett passande konvenansäktenskap. I filmens värld har Gabrielle sysslingar och kusiner i Jane Campions egensinniga hjältinnor.

Livet betraktat utifrån
Gabrielle må ha tvingats in i äktenskapet, men hon säljer sig inte billigt. Hennes man besöker prostituerade hela tiden, han jobbar som murare och är fransk gästarbetare, en katalan som flytt Francos regim, men hur och varför går filmen aldrig in på.

Hela livet på landet skildras som från en outsiders perspektiv - Gabrielle känner sig aldrig hemma där.
Hon är känslig, romantisk, passionerad - alternativt överkänslig - och begåvad med för mycket fantasi ... Kanske är hon schizofren? Kanske vill hon helt enkelt inte nöja sig? Inte kompromissa, som alla andra vanliga, normala människor.

Njursten - en säljande titel?

Originalets titel Mal de Pierre betyder egentligen Njursten. Föga passionerad titel på svenska. Den franska titeln innehåller en spoilervarning om vad som är fel med Gabrielle - fysiskt fel alltså. Hon får åka till en tjusig kurort i Schweiz för att bota sin njursten, något som en läkare i filmen kallar passionssten ... Att Gabrielle är så passionerad av sig har alltså lett till en rent fysisk åkomma! (Det här är inget som någon skulle tro på idag - att extremt passionerade personer får njurstenar!)

Scenerna från kurorterna i Schweiz känns som något från Thomas Manns Bergtagen - det här är mogen, vuxen "sick-lit" istället för den "sick-lit" för tonåringar som idag översvämmar bokmarknaden (och som även filmas) och som romantiserar sjukdomstillstånd. Brev från månen romantiserar knappast sjukdom, men kuranstalten skapar en egen värld där passioner levs ut som om det inte finns någon morgondag - och för en del personer finns bokstavligen ingen morgondag.

Lika delar passion och galenskap
Det skrivs brev i den här filmen, men de postas inte från månen, alla har de tydliga adressater och avsändare.
Den svenska titeln är förmodligen inspirerad av den engelska - From the Land of the Moon - och månen har i alla tider förknippats med passion och romantik, såväl som med galenskap, "lunacy", ett ord som kan härledas från det franska ordet för måne, "la lune".
Marion Cotillards rolltolkning bjuder på lika delar passion och galenskap - det är en hårfin gräns mellan de två, och Gabrielle själv verkar aldrig märka när hon går över gränsen.

Det är väl som med Astrid Lindgrens Emil och hans hyss - han vet aldrig vad som är ett hyss, förrän efteråt, när han hört omvärldens dom.
Belinda Graham

måndag 16 oktober 2017

Sunes Halloween - Puss eller godis!

Sunes Halloween
- Sune tampas med sina demoner i helyllesvensk humorbok

Sören Olsson, Anders Jacobsson
Sunes Halloween
Illustrationer: Lovisa Lesse
ISBN: 9789176212271
Förlag: Egmont Publishing


Sune fruktar verkligen läslovet. Visst gillar han lov. Visst gillar han att läsa. Men på lovets sista dag kommer det att vara en stor Halloween-fest på skolan. Sune avskyr verkligen Halloween! Han kan inte förstå varför man vill åkalla allehanda monster och demoner frivilligt - det är ju att be om trubbel!

Påsk = ärligt förtjänat godis!

När Sune googlar på gamla tiders firande och får reda på vad som hände under vikingatiden blir han verkligt rädd. Att folk inte förstår att de leker med krafter de inte bör leka med?! Och varför ska man ha bus eller godis? Det är mycket bättre med påsk och påskkärringar! Då får man minsann arbeta ordentligt för godiset - man gör fina kort och teckningar och när man ger dem till folk blir de glada och så får man en massa godis. Det där med Halloween och bus eller godis är ju bara ohederligt - man går runt och HOTAR en massa människor så att de ska ge bort sitt godis! Det är så mycket bättre att arbeta för det och göra folk glada med teckningar!


Puss eller godis?

Kan man inte ha puss eller godis istället? Och låta bli att skrämmas så hemskt? Det var bättre förr, när man hade en lugn och stillsam middag och tänkte på folk man tyckte om - Sune visar alla sina senaste bilder i mobilen för morfar, ja, han visar dem för gravstenen, men ändå. Morfar uppskattar säkert omtanken.

Lillebror Håkan saknar morfar jättemycket och familjen är förvånad - Håkan har aldrig ens träffat morfar! Håkan förklarar bestämt att det är ju just därför!

Det är egentligen ganska hemskt att alla barn ska tvingas tycka om skräck och ha roligt på ett visst sätt och dansa bland gravar i skolans aula (fejkgravar, men ändå). Bara på grund av tidens mode och en rådande trend. Sune mår illa bara av tanken på Halloween och Halloween-fest och han trivdes bättre med att prata med morfars riktiga gravsten.

Inget hjälper mot Halloween-ångest

Alla i hela familjen försöker dämpa Sunes Halloween-ångest - men inget hjälper. Sune inser att det är upp till honom att bota hela sin familj från att fira Halloween - storasyster Anna ska ha Halloween-kalas hemma i deras hus och mamma Karin och pappa Rudolf har anmält sig som frivilliga för att ta hand om skolans Halloween-fest, så ingenstans kan Sune komma undan.

Halloween är ju inte ens en svensk högtid. Den kommer från Irland och Skottland från början. Kunde den inte ha stannat där? tänker Sune.

Sune försöker distrahera familjen med alla möjliga nya högtider. Kan man inte fira vesak, Buddhas födelsedag, istället? Eller varför inte fira jom kippur?  Eller Eid al-fitr? Slutet på fastan Ramadan? Då får man äta godis! Sunes påhittighet vet inga gränser - allt för att stoppa Halloween!

Hur många böcker kräver läslovet?

Det går tyvärr inte att stoppa Halloween, och Sune får bara mer och mer ångest, men som tur är har Sune sin bästa vän Sophie som gör allt lite mindre hemskt.

Men Sune har knappt överlevt Halloween förrän ett nytt problem dyker upp. Det heter ju läslov. Och han har bara läst en halv bok och några serier, och det räknas väl knappast? Och så ska hela skolan åka till ett kulturhus för att höra ett par författare prata ... De kommer säkert att ha ett förhör på hur mycket man har läst!

Det är rätt intressant att se hur innebörden av ett lov förändras, på grund av ett namn. Förr hette det sportlov på våren och höstlov på hösten, och det lät mysigt, fast de flesta stressade iväg till en stuga någonstans för att åka skidor eller gå på tur. Man kunde smita undan från allt obligatoriskt sportande med en bok. Nu heter det läslov. Nu smiter man inte undan med en bok, nu är läsningen själva uppgiften med lovet.

Konsten att läsa mer än en halv bok ...

Om Sune hade haft Sunes Halloween som bok skulle han säkert ha läst åtminstone EN hel bok på lovet! Boken försvinner i ett nafs och handlingen kryddas med roliga illustrationer av Lovisa Lesse.

Och visst gills det att läsa bra serieböcker. Som 91:an - Skånska kriget. Där lär man sig faktiskt massor med historia!

I Sunes Halloween lär sig läsaren om alla möjliga högtider och att det inte finns någon helsvensk högtid - det mesta är blandningar av olika högtider, och de flesta högtider har en gång invandrat. (Vikingarna firade inte jul och påsk - och deras variant av Halloween hade man inte velat vara med på!)

I 91:an - Skånska kriget lär läsaren sig bland annat att inte ens hela Sverige har varit svenskt. Man ska inte ta något för givet!

30 år med Sören och Anders

Författarduon som uppträder i slutet av boken ... Kan duon vara Sören Olsson och Anders Jacobsson, som ligger bakom Sune böckerna?

De är flitiga på att besöka skolor och är populära bland eleverna! De har hållit igång i över 30 år nu!

Bert och Sune verkar vara det svenskaste som finns - men Sören och Anders har berättat att de var inspirerade av engelsk humor och Adrian Moles Dagbok när de började skriva ... så till och med Bert och Sune är alltså på sitt sätt invandrare. Eller i alla fall en blandnig av olika influenser. Precis som äkta svensk jul och äkta svensk påsk och äkta svenskt fredagsmys med pizza och tacos ...

Sunes pappas nya Jacques-Tati-ögonblick

Och en lyckad Sune bok innehåller även några Jacques-Tati-inspirerade ögonblick med Sunes klantiga pappa Rudolf. Sunes Halloween är inget undantag!

Dammsugaren exploderar under fredagsmyset och pappa Rudolf tvingas köpa en ny, dyr dammsugare. Men det är ännu mer pinsamt att få sin kostym stulen på Buttericks och tvingas tanka bensin och köpa toapapper utklädd till djävulen ... Men även djävulen blir bajsnödig ibland, som pappa Rudolf förklarar för den skrattande expediten, i en av bokens roligaste scener.

Det där kanske är det bästa sättet att ta itu med den rådande skräcktrenden som infesterar alla områden? Att bara skratta åt den?

Det är i alla fall vad Sune kommer fram till. Pussar och humor och skratt och mys istället för skräck och ångest.

Alla har rätt till att ha kul på sitt sätt!

BG

I trädgården hörs andra ekon - Ingen trädgård är en ö

Göran Greider  på årets Bokmässa. Foto B. Graham.
I trädgården hörs andra ekon

- Ingen trädgård är en ö. Inte ens på vintern.


Göran Greider
I trädgården hörs andra ekon
ISBN: 9789170379345
Ordfront Förlag


Gräv en grop och få en kulle på köpet!

Tänk på jorden - det är i grunden inte växter du odlar, utan jord. Gå in för förkultiveringen. Det lönar sig. Gör den till något av en ritual. Spela vacker musik för de små plantorna. Se din trädgård som en del av det omgivande, vårliga uppvaknande landskapet! Ingen trädgård är en ö, allraminst om våren.

Trädgården i sitt sammanhang

Så ser Göran Greiders vårtavla ut - i alla fall en del av den, det finns mycket, mycket mer att hämta när det gäller våren och vårtavlan och vårens njutning. Ingen trädgård är en ö skulle ha varit en mycket fin och passande titel på Göran Greiders trädgårdsbok - för han sätter verkligen trädgården i sitt sammanhang, både den egna trädgården och trädgården i allmänhet.

Han diskuterar till exempel Voltaires slut på Candide. Att odla sin trädgård betyder inte alls att dra sig tillbaka, utan att engagera sig, menar Greider, och trädgårdsodling idag har blivit till något av en upprorshandling. Att man vill något annat. Att man vill ha något annat än det massproducerade. Och egen ekologisk odling smakar alltid bäst!

Greiders avsnitt om koloniträdgårdar och vad de står för är mycket bra. Man har förra årets upprop för koloniträdgårdarnas överlevnad på Bokmässan i Göteborg färskt i minne (politikerna, som aldrig hade varit i en koloniträdgård, ville göra parkeringsplatser av paradiset). Greider skriver bland annat om hur viktiga koloniträdgårdarna har varit - och fortfarande är - för generationer av invandrare.

Trädgård för nytta och nöje och hemgjord syrensaft

Göran Greider var en av  årets trädgårdsförfattare på Bokmässan - en annan var Elizabeth Svalin Gunnarsson som skrivit om Karin Larssons trädgård - och man tycker sig ana att Greider är inne på samma spår som Karin Larsson. Trädgård ska vara både nytta och nöje. Det ska finnas något gott att äta och dricka i trädgården, men man ska absolut inte arbeta ihjäl sig, trädgården är också till för njutning och avkoppling.

Greider delar med sig av sitt eget recept på syrensaft och minns sommarens alla smoothies, listar sina fem favoriter och slår ett sedan slag för att äta vilda växter. (Kirskål är inte ogräs, kirskål är mat!)

På hösten gäller det att ta tillvara alla äpplen och plommon. Burkarna fylls snabbt!

Hästgödsel och potatis på Mars

Det blir utflykter från trädgården till litteraturens, musikens och filmens värld. En favoritfilm är The Martian där Matt Damon spelar en botaniker som springer och bajsar på potatisplantor på Mars. (Han har blivit kvarglömd på den röda planeten och använder sitt trädgårdskunnande för att överleva.) Nu hade det ju varit bättre med hästgödsel, men om man inte har en häst med sig till Mars så är det bara att följa Kajsa Vargs gamla hushållstips: "man tager vad man haver".

Trädgårdsböcker idag tycks svämma över av proffsfotografers arbete - men här är allt helt och hållet Göran Greiders eget verk. Man anar glädjen när han fångar en amiralfjäril på bild, och stoltheten över de fina rosenskärorna som syns på bokens omslag.

Rosenskäror piggar som få blommor upp hösten, och blommar generöst och länge och självsår sig.

Rosenskäran är faktiskt en bra metafor, både för trädgårdsglädje och generösa trädgårdsböcker!

Lyrisk över våren, men älskar vintern

Medan många författare är lyriska över våren och glada över sommaren, eller möjligen försöker få upp uppskattningen för hösten, slår Göran Greider ett slag för vintern. En vinterträdgård är också vacker och värd att njuta av - man ser formerna på ett annat sätt. Och en kuperad trädgård är särskilt vacker - så  lyss till Greiders visa råd: Gräv en grop och få en kulle på köpet!

I trädgården hörs andra ekon är en rad från en dikt av T.S. Eliot. Av någon anledning har jag alltid tänkt på en vinterträdgård när jag hör den raden - det är en perfekt titel till den här boken. Även om jag vidhåller att Ingen trädgård är en ö också hade varit en bra titel!

Läs även om Karin Larssons trädgård:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/litteraturkritik/22897-litteratur-elisabeth-svalin-gunnarsson-i-min-tradgard-vill-jag-vara-karin-en-praktisk-tradgardsberattelse-fran-sundborn

och om koloniträdgårdar och ikoner:

http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur-topp/essaeer-om-litteratur-boecker/21960-de-tillgangliga-ikonerna

Belinda Graham